Kapitel 125	Paper 125
Jesus i Jerusalem	Jesus at Jerusalem
125:0.1 (1377.1) INGEN tilldragelse i Jesu hela händelserika livsskede på jorden var mer fängslande, mer mänskligt fascinerande, än detta hans första besök i Jerusalem som han kunde erinra sig. Det var en speciellt stimulerande upplevelse för honom att ensam få vara närvarande vid tempeldiskussionerna, och den upplevelsen bevarade han länge i sitt minne som den stora händelsen under hans senare barndom och tidiga ungdomstid. Detta var hans första tillfälle att under några dagar få njuta av ett självständigt liv, av glädjen att få komma och gå utan hinder och begränsningar. Denna korta period av odirigerat liv under veckan efter påsken var för honom det första tillfället till fullständig frihet från alla förpliktelser. Efter detta gick det många år innan han igen fick en liknande period, ens för en kort tid då han kunde känna sig fri från alla förpliktelser.	125:0.1 (1377.1) NO INCIDENT in all Jesus’ eventful earth career was more engaging, more humanly thrilling, than this, his first remembered visit to Jerusalem. He was especially stimulated by the experience of attending the temple discussions by himself, and it long stood out in his memory as the great event of his later childhood and early youth. This was his first opportunity to enjoy a few days of independent living, the exhilaration of going and coming without restraint and restrictions. This brief period of undirected living, during the week following the Passover, was the first complete freedom from responsibility he had ever enjoyed. And it was many years subsequent to this before he again had a like period of freedom from all sense of responsibility, even for a short time.
125:0.2 (1377.2) Kvinnorna deltog sällan i påskfirandet i Jerusalem; det fordrades inte att de var närvarande. Jesus vägrade dock praktiskt taget att gå om inte hans mor följde med dem. När hans mor beslöt sig för att komma med ledde det många andra kvinnor i Nasaret att också företa färden, så att det i påskföljet fanns ett större antal kvinnor i förhållande till män än vad som någonsin hade vandrat upp till påskhögtiden från Nasaret. Under vandringen till Jerusalem sjöng de allt emellanåt den hundratrettionde psalmen.	125:0.2 (1377.2) Women seldom went to the Passover feast at Jerusalem; they were not required to be present. Jesus, however, virtually refused to go unless his mother would accompany them. And when his mother decided to go, many other Nazareth women were led to make the journey, so that the Passover company contained the largest number of women, in proportion to men, ever to go up to the Passover from Nazareth. Ever and anon, on the way to Jerusalem, they chanted the one hundred and thirtieth Psalm.
125:0.3 (1377.3) Från den stund de lämnade Nasaret tills de nådde toppen av Olivberget upplevde Jesus en enda lång tid av spänning fylld av hoppfull förväntan. Under hela den glädjefyllda barndomen hade han vördnadsfullt lyssnat till vad som berättades om Jerusalem och dess tempel. Nu skulle han snart få se dem i verkligheten. Sett från Olivberget och granskat på närmare håll fån utsidan hade templet motsvarat allt vad Jesus hade väntat sig, och mer än så, men när han väl trädde innanför dess heliga portar började den stora besvikelsen.	125:0.3 (1377.3) From the time they left Nazareth until they reached the summit of the Mount of Olives, Jesus experienced one long stress of expectant anticipation. All through a joyful childhood he had reverently heard of Jerusalem and its temple; now he was soon to behold them in reality. From the Mount of Olives and from the outside, on closer inspection, the temple had been all and more than Jesus had expected; but when he once entered its sacred portals, the great disillusionment began.
125:0.4 (1377.4) I sällskap med sina föräldrar gick Jesus genom templets förgårdar på sin väg för att förena sig med den grupp av nya lagens söner som skulle invigas till israelitiska medborgare. Han blev något besviken över folkmassornas uppförande i templet, men dagens första stora chock kom när hans mor tog farväl av dem på väg till kvinnornas läktare. Det hade aldrig fallit Jesus in att hans mor inte skulle följa med honom till invigningsceremonin, och han var grundligt förnärmad över att hon fick lida för en sådan orättvis diskriminering. Fastän han var mycket förnärmad över detta sade han ingenting — utom några ord av protest till sin far. Men han tänkte, tänkte djupt, vilket visades av hans frågor till de skriftlärda och lärarna en vecka senare.	125:0.4 (1377.4) In company with his parents Jesus passed through the temple precincts on his way to join that group of new sons of the law who were about to be consecrated as citizens of Israel. He was a little disappointed by the general demeanor of the temple throngs, but the first great shock of the day came when his mother took leave of them on her way to the women’s gallery. It had never occurred to Jesus that his mother was not to accompany him to the consecration ceremonies, and he was thoroughly indignant that she was made to suffer from such unjust discrimination. While he strongly resented this, aside from a few remarks of protest to his father, he said nothing. But he thought, and thought deeply, as his questions to the scribes and teachers a week later disclosed.
125:0.5 (1377.5) Han gick igenom invigningsritualerna men var besviken över att de var så ytliga och rutinmässiga. Han saknade det personliga engagemang som kännetecknade ceremonierna i Nasarets synagoga. Han återvände sedan för att hälsa på sin mor och gjorde sig redo att följa med sin far på sin första tur runt i templet och dess olika förgårdar, läktare och korridorer. Tempelområdet rymde över tvåhundra tusen gudstjänstdeltagare samtidigt, och fastän dessa byggnaders omfattning — i jämförelse med vad han någonsin hade sett — storligen imponerade hans sinne, var han mer fascinerad av att begrunda den andliga betydelsen i tempelceremonierna och gudsdyrkan i anslutning till dem.	125:0.5 (1377.5) He passed through the consecration rituals but was disappointed by their perfunctory and routine natures. He missed that personal interest which characterized the ceremonies of the synagogue at Nazareth. He then returned to greet his mother and prepared to accompany his father on his first trip about the temple and its various courts, galleries, and corridors. The temple precincts could accommodate over two hundred thousand worshipers at one time, and while the vastness of these buildings—in comparison with any he had ever seen—greatly impressed his mind, he was more intrigued by the contemplation of the spiritual significance of the temple ceremonies and their associated worship.
125:0.6 (1378.1) Fastän många av tempelritualerna djupt rörde hans sinne för det sköna och det symboliska, blev han alltid besviken över den förklaring av dessa ceremoniers verkliga betydelse som hans föräldrar brukade ge som svar på hans många ingående frågor. Jesus accepterade helt enkelt inte sådana förklaringar av gudsdyrkan och religiösa andaktsövningar som innebar en tro på Guds vrede eller den Allsmäktiges ilska och raseri. Vid vidare diskussioner om dessa frågor, efter att besöket i templet var överståndet, då hans far milt började insistera på att hans son bekänner sig till ett accepterande av de ortodoxa judiska trosuppfattningarna, vände sig Jesus plötsligt mot sina föräldrar och sade, medan han vädjande såg in i sin fars ögon: ”Far, det kan inte vara sant — Fadern i himlen kan inte förhålla sig så till sina felande barn på jorden. Den himmelske Fadern kan inte älska sina barn mindre än du älskar mig. Och jag vet mycket väl att vad oklokt jag än gjorde, så skulle du aldrig utgjuta din vrede över mig eller ösa ut din ilska över mig. Om det hos dig min jordiske far finns sådana mänskliga återspeglingar av det Gudomliga, hur mycket mer måste inte den himmelske Fadern vara fylld av godhet och överflödande barmhärtighet. Jag vägrar att tro att min Fader i himlen älskar mig mindre än min far på jorden.”	125:0.6 (1378.1) Though many of the temple rituals very touchingly impressed his sense of the beautiful and the symbolic, he was always disappointed by the explanation of the real meanings of these ceremonies which his parents would offer in answer to his many searching inquiries. Jesus simply would not accept explanations of worship and religious devotion which involved belief in the wrath of God or the anger of the Almighty. In further discussion of these questions, after the conclusion of the temple visit, when his father became mildly insistent that he acknowledge acceptance of the orthodox Jewish beliefs, Jesus turned suddenly upon his parents and, looking appealingly into the eyes of his father, said: “My father, it cannot be true—the Father in heaven cannot so regard his erring children on earth. The heavenly Father cannot love his children less than you love me. And I well know, no matter what unwise thing I might do, you would never pour out wrath upon me nor vent anger against me. If you, my earthly father, possess such human reflections of the Divine, how much more must the heavenly Father be filled with goodness and overflowing with mercy. I refuse to believe that my Father in heaven loves me less than my father on earth.”
125:0.7 (1378.2) När Josef och Maria hörde sin förstfödde son uttala dessa ord var de tysta. Aldrig mer försökte de ändra hans åsikt beträffande Guds kärlek och den himmelske Faderns barmhärtighet.	125:0.7 (1378.2) When Joseph and Mary heard these words of their first-born son, they held their peace. And never again did they seek to change his mind about the love of God and the mercifulness of the Father in heaven.
1. Jesus beskådar templet ^top	1. Jesus Views the Temple ^top
125:1.1 (1378.3) Vart Jesus än gick på tempelgårdarna, blev han överallt chockerad och illa till mods av den anda av vanvördnad som han observerade. Han ansåg att folkmassornas uppförande i templet var oförenligt med deras närvaro i ”hans Faders hus”. Han fick dock sitt unga livs verkliga chock när hans far tog honom till icke-judarnas förgård med dess bullrande rotvälska, högljudda prat och svordomar, allt blandat utan åtskillnad med fårens bräkande och sorlet av oväsen som förrådde närvaron av penningväxlare och försäljare av offerdjur och allehanda andra kommersiella förnödenheter.	125:1.1 (1378.3) Everywhere Jesus went throughout the temple courts, he was shocked and sickened by the spirit of irreverence which he observed. He deemed the conduct of the temple throngs to be inconsistent with their presence in “his Father’s house.” But he received the shock of his young life when his father escorted him into the court of the gentiles with its noisy jargon, loud talking and cursing, mingled indiscriminately with the bleating of sheep and the babble of noises which betrayed the presence of the money-changers and the vendors of sacrificial animals and sundry other commercial commodities.
125:1.2 (1378.4) Mest av allt sårades hans anständighetskänsla av att se de lättsinniga kurtisanerna vandra omkring för att visa upp sig innanför tempelområdet — just sådana målade kvinnor som han så nyligen hade sett under ett besök i Sepforis. Detta vanhelgande av templet väckte hela hans ungdomliga förtrytelse, och han tvekade inte att till Josef klart uttrycka vad han tyckte.	125:1.2 (1378.4) But most of all was his sense of propriety outraged by the sight of the frivolous courtesans parading about within this precinct of the temple, just such painted women as he had so recently seen when on a visit to Sepphoris. This profanation of the temple fully aroused all his youthful indignation, and he did not hesitate to express himself freely to Joseph.
125:1.3 (1378.5) Jesus beundrade stämningen och gudstjänsten i templet, men han chockerades av den andliga fulhet som han såg i ansiktet hos så många tanklösa deltagare i gudstjänsten.	125:1.3 (1378.5) Jesus admired the sentiment and service of the temple, but he was shocked by the spiritual ugliness which he beheld on the faces of so many of the unthinking worshipers.
125:1.4 (1378.6) De kom sedan ned till prästernas gård under klipputsprånget framför templet, till det ställe där altaret stod, och där de såg hur djur i stora hopar dödades och hur de tjänstgörande slaktarprästerna sköljde av blodet från sina händer vid bronsfontänen. Den blodbestänkta stenläggningen, prästernas blodbesudlade händer och de döende djurens läten var mer än denna naturälskande gosse kunde uthärda. Denna förfärliga syn gjorde nasaretpojken illamående. Han grep om sin fars arm och bad att bli bortförd. De vandrade tillbaka genom icke-judarnas förgård, och till och med det råa skrattet och grova skämtandet som han där hörde var en lättnad efter vad han nyss hade sett.	125:1.4 (1378.6) They now passed down to the priests’ court beneath the rock ledge in front of the temple, where the altar stood, to observe the killing of the droves of animals and the washing away of the blood from the hands of the officiating slaughter priests at the bronze fountain. The bloodstained pavement, the gory hands of the priests, and the sounds of the dying animals were more than this nature-loving lad could stand. The terrible sight sickened this boy of Nazareth; he clutched his father’s arm and begged to be taken away. They walked back through the court of the gentiles, and even the coarse laughter and profane jesting which he there heard were a relief from the sights he had just beheld.
125:1.5 (1379.1) Josef såg hur hans son hade känt vämjelse inför åsynen av tempelriterna och tog klokt nog honom iväg för att beskåda ”Sköna porten”, den konstnärligt utformade porten av korintisk brons. Jesus hade emellertid fått nog av sitt första besök i templet. De återvände till den övre förgården för att möta Maria och vandrade omkring tillsammans i en timme ute i friska luften, bort från folkträngseln. De besåg hasmonéerpalatset, Herodes ståtliga bostad, och de romerska vakternas torn. Under denna promenad förklarade Josef för Jesus att endast invånarna i Jerusalem hade tillåtelse att bevittna de dagliga offren i templet, och att de som bodde i Galiléen kom upp endast tre gånger om året för att delta i tempeldyrkan, nämligen till påsken, pingsten (sju veckor efter påsken) och vid lövhyddefesten i oktober. Dessa högtider hade etablerats av Moses. Därefter samtalade de om de två senare etablerade högtiderna, invigningen av templet och purim. Efteråt gick de till sitt härbärge och gjorde sig redo att fira påsk.	125:1.5 (1379.1) Joseph saw how his son had sickened at the sight of the temple rites and wisely led him around to view the “Gate Beautiful,” the artistic gate made of Corinthian bronze. But Jesus had had enough for his first visit at the temple. They returned to the upper court for Mary and walked about in the open air and away from the crowds for an hour, viewing the Asmonean palace, the stately home of Herod, and the tower of the Roman guards. During this stroll Joseph explained to Jesus that only the inhabitants of Jerusalem were permitted to witness the daily sacrifices in the temple, and that the dwellers in Galilee came up only three times a year to participate in the temple worship: at the Passover, at the feast of Pentecost (seven weeks after Passover), and at the feast of tabernacles in October. These feasts were established by Moses. They then discussed the two later established feasts of the dedication and of Purim. Afterward they went to their lodgings and made ready for the celebration of the Passover.
2. Jesus och påsken ^top	2. Jesus and the Passover ^top
125:2.1 (1379.2) Fem familjer från Nasaret var gäster hos eller deltog i påskfirandet med Simon från Betanias familj. Simon hade köpt påsklammet för sällskapet. Slaktandet av dessa lamm i sådana enorma mängder var det som så hade upprört Jesus vid hans besök i templet. De hade planerat att inta påskmåltiden med Marias släktingar, men Jesus övertalade sina föräldrar att acceptera inbjudan till Betania.	125:2.1 (1379.2) Five Nazareth families were guests of, or associates with, the family of Simon of Bethany in the celebration of the Passover, Simon having purchased the paschal lamb for the company. It was the slaughter of these lambs in such enormous numbers that had so affected Jesus on his temple visit. It had been the plan to eat the Passover with Mary’s relatives, but Jesus persuaded his parents to accept the invitation to go to Bethany.
125:2.2 (1379.3) Den kvällen samlades de för påskriterna och åt det rostade köttet med osyrat bröd och bittra örter. Jesus, som var en av förbundets nya söner, ombads att berätta om påskens uppkomst, vilket han gjorde väl, men han gjorde sina föräldrar något förlägna genom att inflika talrika anmärkningar som milt återspeglade intrycken som hade gjorts på hans unga men tankfulla sinne av det som han så nyligen hade sett och hört. Detta var början på påskhögtidens ceremonier som varade i sju dagar.	125:2.2 (1379.3) That night they assembled for the Passover rites, eating the roasted flesh with unleavened bread and bitter herbs. Jesus, being a new son of the covenant, was asked to recount the origin of the Passover, and this he well did, but he somewhat disconcerted his parents by the inclusion of numerous remarks mildly reflecting the impressions made on his youthful but thoughtful mind by the things which he had so recently seen and heard. This was the beginning of the seven-day ceremonies of the feast of the Passover.
125:2.3 (1379.4) Redan i detta tidiga skede började Jesus överväga lämpligheten av att fira påsken utan ett slaktat lamm, fast han inte sade något om sådant till sina föräldrar. I sitt eget sinne kände han sig övertygad om att Fadern i himlen inte var belåten med åsynen av dessa offerceremonier, och med åren blev han allt mer övertygad om sitt beslut att en dag etablera firandet av en påsk utan blod.	125:2.3 (1379.4) Even at this early date, though he said nothing about such matters to his parents, Jesus had begun to turn over in his mind the propriety of celebrating the Passover without the slaughtered lamb. He felt assured in his own mind that the Father in heaven was not pleased with this spectacle of sacrificial offerings, and as the years passed, he became increasingly determined someday to establish the celebration of a bloodless Passover.
125:2.4 (1379.5) Jesus sov inte mycket den natten. Hans sömn stördes betydligt av hemska drömmar om slakt och lidande. Hans sinne var upprört och hans hjärta var upprivet av de teologiska inkonsekvenserna och absurditeterna i hela det judiska ceremoniella systemet. Inte heller hans föräldrar sov mycket. De var mycket förvirrade av händelserna under den dag som nyss hade gått till ända. De var helt upprörda i sina hjärtan av gossens attityd, som för dem verkade främmande och överlagd. Maria blev nervöst uppviglad under början av natten, men Josef förblev lugn fastän han var lika förbryllad. De var båda rädda för att tala öppet med gossen om dessa problem, trots att Jesus gärna skulle ha samtalat med sina föräldrar om de hade vågat uppmuntra honom till det.	125:2.4 (1379.5) Jesus slept very little that night. His rest was greatly disturbed by revolting dreams of slaughter and suffering. His mind was distraught and his heart torn by the inconsistencies and absurdities of the theology of the whole Jewish ceremonial system. His parents likewise slept little. They were greatly disconcerted by the events of the day just ended. They were completely upset in their own hearts by the lad’s, to them, strange and determined attitude. Mary became nervously agitated during the fore part of the night, but Joseph remained calm, though he was equally puzzled. Both of them feared to talk frankly with the lad about these problems, though Jesus would gladly have talked with his parents if they had dared to encourage him.
125:2.5 (1379.6) Nästa dags gudstjänstceremonier i templet var mer acceptabla för Jesus och gjorde mycket till för att mildra de obehagliga minnena från föregående dag. Följande morgon tog den unge Lasaros Jesus vid handen och de började ett systematiskt utforskande av Jerusalem och dess omgivningar. Innan dagen var till ända upptäckte Jesus de olika platserna kring templet där undervisnings- och frågemöten pågick. Förutom några besök till det allra heligaste, för att undrande se vad som verkligen fanns bakom förhänget, tillbringade han det mesta av sin tid vid templet på dessa undervisningsmöten.	125:2.5 (1379.6) The next day’s services at the temple were more acceptable to Jesus and did much to relieve the unpleasant memories of the previous day. The following morning young Lazarus took Jesus in hand, and they began a systematic exploration of Jerusalem and its environs. Before the day was over, Jesus discovered the various places about the temple where teaching and question conferences were in progress; and aside from a few visits to the holy of holies to gaze in wonder as to what really was behind the veil of separation, he spent most of his time about the temple at these teaching conferences.
125:2.6 (1380.1) Under hela påskveckan höll sig Jesus bland budens nya söner, och det betydde att han var tvungen att inta sin plats utanför det räcke som avskiljde alla personer, som inte hade fullt medborgarskap i Israel, från de övriga. Då han på detta sätt gjordes medveten om att han fortfarande var en yngling, avhöll han sig från att ställa de många frågor som vällde fram och tillbaka i hans sinne; åtminstone avhöll han sig tills påskfirandet var överståndet och dessa begränsningar för de nyligen invigda ynglingarna avlyftes.	125:2.6 (1380.1) Throughout the Passover week, Jesus kept his place among the new sons of the commandment, and this meant that he must seat himself outside the rail which segregated all persons who were not full citizens of Israel. Being thus made conscious of his youth, he refrained from asking the many questions which surged back and forth in his mind; at least he refrained until the Passover celebration had ended and these restrictions on the newly consecrated youths were lifted.
125:2.7 (1380.2) På onsdagen i påskveckan fick Jesus lov att fara hem med Lasaros för att övernatta i Betania. Den kvällen hörde Lasaros, Marta och Maria Jesus tala om timliga och eviga, mänskliga och gudomliga ting, och från den kvällen höll de alla tre av honom som om han hade varit deras egen bror.	125:2.7 (1380.2) On Wednesday of the Passover week, Jesus was permitted to go home with Lazarus to spend the night at Bethany. This evening, Lazarus, Martha, and Mary heard Jesus discuss things temporal and eternal, human and divine, and from that night on they all three loved him as if he had been their own brother.
125:2.8 (1380.3) Mot slutet av veckan såg Jesus mindre av Lasaros, då denne inte hade tillträde ens till den yttre kretsen av tempeldiskussioner, fastän han hörde en del av de offentliga framföranden som gavs på de yttre förgårdarna. Lasaros var i samma ålder som Jesus, men i Jerusalem fick ynglingarna sällan delta i invigningen till lagens söner innan de hade fyllt tretton år.	125:2.8 (1380.3) By the end of the week, Jesus saw less of Lazarus since he was not eligible for admission to even the outer circle of the temple discussions, though he attended some of the public talks delivered in the outer courts. Lazarus was the same age as Jesus, but in Jerusalem youths were seldom admitted to the consecration of sons of the law until they were a full thirteen years of age.
125:2.9 (1380.4) Gång på gång under påskveckan fann Jesu föräldrar honom sittande för sig själv med sitt unga huvud lutat i sina händer, djupt försjunken i tankar. De hade aldrig sett honom bete sig på detta sätt, och då de inte visste till vilken grad han var förvirrad i sinnet och plågad i anden av erfarenheten som han gick igenom var de ytterst förbryllade; de visste inte vad de skulle göra. De var glada över att påskveckans dagar gick och längtade efter att ha sin son, som betedde sig besynnerligt, tryggt hemma i Nasaret igen.	125:2.9 (1380.4) Again and again, during the Passover week, his parents would find Jesus sitting off by himself with his youthful head in his hands, profoundly thinking. They had never seen him behave like this, and not knowing how much he was confused in mind and troubled in spirit by the experience through which he was passing, they were sorely perplexed; they did not know what to do. They welcomed the passing of the days of the Passover week and longed to have their strangely acting son safely back in Nazareth.
125:2.10 (1380.5) Dag efter dag tänkte Jesus igenom sina problem. Mot slutet av veckan hade han gjort många anpassningar, men när tiden att återvända till Nasaret var inne svärmade hans unga sinne fortfarande av förvirrande svårigheter och ansattes av en mängd obesvarade frågor och olösta problem.	125:2.10 (1380.5) Day by day Jesus was thinking through his problems. By the end of the week he had made many adjustments; but when the time came to return to Nazareth, his youthful mind was still swarming with perplexities and beset by a host of unanswered questions and unsolved problems.
125:2.11 (1380.6) Innan Josef och Maria lämnade Jerusalem gjorde de tillsammans med Jesu lärare från Nasaret upp slutliga arrangemang för Jesus att återvända efter det att han hade nått femton års ålder. Då skulle han påbörja sina långa studier vid en av rabbinernas mest kända akademier. Jesus följde med sina föräldrar och sin lärare på deras upprepade besök till denna skola, men de var alla olyckliga då de såg hur likgiltig han föreföll för allt vad de sade och gjorde. Maria plågades djupt av hans sätt att reagera för besöket i Jerusalem, och Josef var grundligt förbryllad över gossens konstiga kommentarer och ovanliga uppförande.	125:2.11 (1380.6) Before Joseph and Mary left Jerusalem, in company with Jesus’ Nazareth teacher they made definite arrangements for Jesus to return when he reached the age of fifteen to begin his long course of study in one of the best-known academies of the rabbis. Jesus accompanied his parents and teacher on their visits to the school, but they were all distressed to observe how indifferent he seemed to all they said and did. Mary was deeply pained at his reactions to the Jerusalem visit, and Joseph was profoundly perplexed at the lad’s strange remarks and unusual conduct.
125:2.12 (1380.7) I varje fall hade påskveckan varit en stor händelse i Jesu liv. Han hade haft tillfälle att träffa tjogotals med pojkar i sin egen ålder, medkandidater för invigningen, och han tydde sig till dessa kontakter för att lära sig hur folk levde i Mesopotamien, Turkestan och Parthien samt i de romerska provinserna långt borta i väster. Han kände redan ganska väl till hur de unga i Egypten och övriga områden nära Palestina växte upp. Det fanns tusentals unga människor i Jerusalem vid den här tiden, och nasaretgossen träffade personligen och intervjuade i större eller mindre omfattning mer än hundrafemtio av dem. Han var särskilt intresserad av dem som kom från länderna Fjärran Östern och de avlägsna Västerländerna. Som ett resultat av dessa kontakter började gossen nära en önskan att resa omkring i världen för att lära sig hur de olika grupperna av hans medmänniskor arbetade för att skaffa sig sitt uppehälle.	125:2.12 (1380.7) After all, Passover week had been a great event in Jesus’ life. He had enjoyed the opportunity of meeting scores of boys about his own age, fellow candidates for the consecration, and he utilized such contacts as a means of learning how people lived in Mesopotamia, Turkestan, and Parthia, as well as in the Far-Western provinces of Rome. He was already fairly conversant with the way in which the youth of Egypt and other regions near Palestine grew up. There were thousands of young people in Jerusalem at this time, and the Nazareth lad personally met, and more or less extensively interviewed, more than one hundred and fifty. He was particularly interested in those who hailed from the Far-Eastern and the remote Western countries. As a result of these contacts the lad began to entertain a desire to travel about the world for the purpose of learning how the various groups of his fellow men toiled for their livelihood.
3. Josefs och Marias avresa ^top	3. Departure of Joseph and Mary ^top
125:3.1 (1381.1) Det hade kommits överens om att sällskapet från Nasaret skulle samlas i närheten av templet mitt på förmiddagen första dagen i veckan efter det att påskhögtiden var till ända. Så gjorde de och gav sig iväg på återfärden till Nasaret. Jesus hade gått in i templet för att lyssna på diskussionerna medan hans föräldrar väntade på att deras medresenärer skulle samlas. Snart var sällskapet redo för avfärd. Männen gick i en grupp och kvinnorna i en annan, så som deras sed var när de färdades till och från högtiderna i Jerusalem. Jesus hade gått upp till Jerusalem i sällskap med sin mor och de övriga kvinnorna. Då han nu var en ung man som hade genomgått invigningen förväntades han färdas tillbaka till Nasaret i sällskap med sin far och de andra männen. Men när nasaretsällskapet begav sig mot Betania var Jesus så fullständigt upptagen i templet av diskussionen om änglar, att han var helt omedveten om att tiden var inne för föräldrarnas avfärd. Han insåg inte att han hade blivit efterlämnad förrän tempelmötena avslutades vid middagstiden.	125:3.1 (1381.1) It had been arranged that the Nazareth party should gather in the region of the temple at midforenoon on the first day of the week after the Passover festival had ended. This they did and started out on the return journey to Nazareth. Jesus had gone into the temple to listen to the discussions while his parents awaited the assembly of their fellow travelers. Presently the company prepared to depart, the men going in one group and the women in another as was their custom in journeying to and from the Jerusalem festivals. Jesus had gone up to Jerusalem in company with his mother and the women. Being now a young man of the consecration, he was supposed to journey back to Nazareth in company with his father and the men. But as the Nazareth party moved on toward Bethany, Jesus was completely absorbed in the discussion of angels, in the temple, being wholly unmindful of the passing of the time for the departure of his parents. And he did not realize that he had been left behind until the noontime adjournment of the temple conferences.
125:3.2 (1381.2) Vandrarna till Nasaret saknade inte Jesus därför att Maria antog att han färdades med männen, medan Josef trodde att han var med kvinnorna eftersom han hade gått upp till Jerusalem med dem och hade då lett Marias åsna. De upptäckte inte att han saknades förrän de nådde Jeriko och beredde sig för att övernatta. Efter att ha gjort förfrågningar hos de sista i sällskapet som kom fram till Jeriko och fått veta att ingen av dem hade sett deras son, tillbringade de en sömnlös natt och grubblade över vad som kunde ha hänt honom, medan de drog sig till minnes många av hans ovanliga reaktioner inför påskveckans händelser, och milt bannade varandra för att inte ha sett efter att han fanns med i gruppen innan de lämnade Jerusalem.	125:3.2 (1381.2) The Nazareth travelers did not miss Jesus because Mary surmised he journeyed with the men, while Joseph thought he traveled with the women since he had gone up to Jerusalem with the women, leading Mary’s donkey. They did not discover his absence until they reached Jericho and prepared to tarry for the night. After making inquiry of the last of the party to reach Jericho and learning that none of them had seen their son, they spent a sleepless night, turning over in their minds what might have happened to him, recounting many of his unusual reactions to the events of Passover week, and mildly chiding each other for not seeing to it that he was in the group before they left Jerusalem.
4. Första och andra dagen i templet ^top	4. First and Second Days in the Temple ^top
125:4.1 (1381.3) Under tiden hade Jesus stannat kvar i templet under hela eftermiddagen, lyssnat på diskussionerna och åtnjutit den lugnare och värdigare stämningen efter att påskveckans stora folkmassor så gott som helt hade försvunnit. Då eftermiddagens diskussioner hade avslutats, i vilka Jesus inte deltog, begav han sig till Betania och kom fram just som Simons familj gjorde sig redo att inta sin kvällsmåltid. De tre ungdomarna var överförtjusta att få se Jesus, och han stannade i Simons hus för natten. Han umgicks mycket litet under kvällen och vistades en stor del av tiden mediterande för sig själv i trädgården.	125:4.1 (1381.3) In the meantime, Jesus had remained in the temple throughout the afternoon, listening to the discussions and enjoying the more quiet and decorous atmosphere, the great crowds of Passover week having about disappeared. At the conclusion of the afternoon discussions, in none of which Jesus participated, he betook himself to Bethany, arriving just as Simon’s family made ready to partake of their evening meal. The three youngsters were overjoyed to greet Jesus, and he remained in Simon’s house for the night. He visited very little during the evening, spending much of the time alone in the garden meditating.
125:4.2 (1381.4) Tidigt nästa dag var Jesus uppe och på väg till templet. På Olivbergets bryn stannade han och grät över den syn han såg — ett andligen utarmat folk, bundet av traditioner och som levde under de romerska legionernas uppsikt. Tidigt på förmiddagen var han i templet och hade bestämt sig att ta del i diskussionerna. Under tiden hade också Josef och Maria stigit upp tidigt i gryningen med avsikt att följa samma väg tillbaka till Jerusalem. Först skyndade de till sina släktingars hus, där familjen hade logerat under påskveckan, men en förfrågan gav som svar endast det faktum att ingen hade sett Jesus. Efter att ha letat hela dagen och inte funnit något spår av honom återvände de till sina släktingar för natten.	125:4.2 (1381.4) Early next day Jesus was up and on his way to the temple. On the brow of Olivet he paused and wept over the sight his eyes beheld—a spiritually impoverished people, tradition bound and living under the surveillance of the Roman legions. Early forenoon found him in the temple with his mind made up to take part in the discussions. Meanwhile, Joseph and Mary also had arisen with the early dawn with the intention of retracing their steps to Jerusalem. First, they hastened to the house of their relatives, where they had lodged as a family during the Passover week, but inquiry elicited the fact that no one had seen Jesus. After searching all day and finding no trace of him, they returned to their relatives for the night.
125:4.3 (1382.1) Under det andra mötet hade Jesus vågat sig på att ställa frågor, och på ett mycket förvånande sätt deltog han i tempeldiskussionerna, men alltid på ett sätt som var förenligt med hans unga år. Ibland var hans tillspetsade frågor något besvärande för de belästa lärarna i den judiska lagen, men han visade en sådan uppriktig ärlighet i förening med en uppenbar kunskapshunger att flertalet av tempellärarna var benägna att bemöta honom med all hänsyn. När han dristade sig till att ifrågasätta det rättvisa i att döda en drucken icke-jude som hade vandrat utanför icke-judarnas förgård och oavsiktligt kommit in på de förbjudna och som heliga ansedda tempelområdena, blev emellertid en av de mer intoleranta lärarna otålig över gossens insinuerade kritik och frågade, medan han stirrande ilsket ner på honom, hur gammal han var. Jesus svarade: ”Tretton år minskat med en aning över fyra månader.” ”Så”, svarade den nu rasande läraren, ”varför är du då här eftersom du inte har nått åldern för en lagens son?” När Jesus förklarade att han hade erhållit invigning under påsken, och att han hade slutfört sina studier vid skolorna i Nasaret, svarade lärarna hånfullt med en mun: ”Det kunde vi väl ha förstått, han är från Nasaret.” Den ledande läraren höll fast vid att Jesus inte skulle klandras om ledarna för synagogan i Nasaret hade låtit honom utexamineras fastän han tekniskt sett var tolv i stället för tretton år; och trots att flera av hans förtalare stod upp och avlägsnade sig bestämdes det att gossen ostört skulle få fortsätta som elev vid tempeldiskussionerna.	125:4.3 (1382.1) At the second conference Jesus had made bold to ask questions, and in a very amazing way he participated in the temple discussions but always in a manner consistent with his youth. Sometimes his pointed questions were somewhat embarrassing to the learned teachers of the Jewish law, but he evinced such a spirit of candid fairness, coupled with an evident hunger for knowledge, that the majority of the temple teachers were disposed to treat him with every consideration. But when he presumed to question the justice of putting to death a drunken gentile who had wandered outside the court of the gentiles and unwittingly entered the forbidden and reputedly sacred precincts of the temple, one of the more intolerant teachers grew impatient with the lad’s implied criticisms and, glowering down upon him, asked how old he was. Jesus replied, “thirteen years lacking a trifle more than four months.” “Then,” rejoined the now irate teacher, “why are you here, since you are not of age as a son of the law?” And when Jesus explained that he had received consecration during the Passover, and that he was a finished student of the Nazareth schools, the teachers with one accord derisively replied, “We might have known; he is from Nazareth.” But the leader insisted that Jesus was not to be blamed if the rulers of the synagogue at Nazareth had graduated him, technically, when he was twelve instead of thirteen; and notwithstanding that several of his detractors got up and left, it was ruled that the lad might continue undisturbed as a pupil of the temple discussions.
125:4.4 (1382.2) När hans andra dag i templet var över gick han igen till Betania för natten. Igen gick han ut i trädgården för att meditera och be. Det var uppenbart att hans sinne var upptaget med att begrunda tyngande problem.	125:4.4 (1382.2) When this, his second day in the temple, was finished, again he went to Bethany for the night. And again he went out in the garden to meditate and pray. It was apparent that his mind was concerned with the contemplation of weighty problems.
5. Tredje dagen i templet ^top	5. The Third Day in the Temple ^top
125:5.1 (1382.3) Under Jesu tredje dag i templet tillsammans med de skriftlärda och lärarna samlades många åskådare, som hade fått höra om denne yngling från Galiléen, för att åtnjuta upplevelsen av att få se en gosse förvirra lagens visa män. Simon kom också ned från Betania för att se vad pojken höll på med. Under hela denna dag fortsatte Josef och Maria sitt ängsliga letande efter Jesus, och de gick även flera gånger in i templet men kom aldrig att tänka på att granska de olika diskussionsgrupperna fastän de en gång närapå kom inom hörhåll för hans fascinerande röst.	125:5.1 (1382.3) Jesus’ third day with the scribes and teachers in the temple witnessed the gathering of many spectators who, having heard of this youth from Galilee, came to enjoy the experience of seeing a lad confuse the wise men of the law. Simon also came down from Bethany to see what the boy was up to. Throughout this day Joseph and Mary continued their anxious search for Jesus, even going several times into the temple but never thinking to scrutinize the several discussion groups, although they once came almost within hearing distance of his fascinating voice.
125:5.2 (1382.4) Innan dagen var till ända hade hela uppmärksamheten i den främsta diskussionsgruppen i templet fokuserats på de frågor som Jesus ställde. Bland hans många frågor fanns följande:	125:5.2 (1382.4) Before the day had ended, the entire attention of the chief discussion group of the temple had become focused upon the questions being asked by Jesus. Among his many questions were:
125:5.3 (1382.5) 1. Vad finns egentligen i det allra heligaste, bakom förhänget?	125:5.3 (1382.5) 1. What really exists in the holy of holies, behind the veil?
125:5.4 (1382.6) 2. Varför måste mödrarna i Israel avskiljas från de manliga tempeldyrkarna?	125:5.4 (1382.6) 2. Why should mothers in Israel be segregated from the male temple worshipers?
125:5.5 (1382.7) 3. Om Gud är en fader som älskar sina barn, varför då allt detta slaktande av djur för att vinna gudomlig ynnest — har Mose förkunnelse missförståtts?	125:5.5 (1382.7) 3. If God is a father who loves his children, why all this slaughter of animals to gain divine favor—has the teaching of Moses been misunderstood?
125:5.6 (1382.8) 4. Eftersom templet är helgat till dyrkan av den himmelske Fadern, är det då konsekvent att tillåta närvaron av dem som där ägnar sig åt världsligt varu-utbyte och handel?	125:5.6 (1382.8) 4. Since the temple is dedicated to the worship of the Father in heaven, is it consistent to permit the presence of those who engage in secular barter and trade?
125:5.7 (1382.9) 5. Skall den efterlängtade Messias komma för att bli en världslig furste som sitter på Davids tron, eller skall han verka som livets ljus vid etablerandet av ett andligt rike?	125:5.7 (1382.9) 5. Is the expected Messiah to become a temporal prince to sit on the throne of David, or is he to function as the light of life in the establishment of a spiritual kingdom?
125:5.8 (1383.1) Hela dagen lång fick de som lyssnade förundra sig över dessa frågor, och ingen var mer förvånad än Simon. I över fyra timmar överhopade denne yngling från Nasaret dessa judiska lärare med tankeväckande och självrannsakande frågor. Han kommenterade mycket litet sina äldres yttranden. Han förmedlade sin undervisning genom de frågor han ställde. Genom att skickligt och spetsfundigt formulera en fråga utmanade han deras undervisning samtidigt som han antydde sin egen. I det sätt på vilket han formulerade sina frågor fanns en tilltalande kombination av klokhet och humor som gjorde honom omtyckt även av dem som var mer eller mindre förnärmade över hans ungdom. Han var alltid utomordentligt just och hänsynsfull när han ställde dessa inträngande frågor. Denna händelserika eftermiddag i templet visade han samma motvilja, som senare under hela sin offentliga verksamhet, mot att skaffa sig ett fördelar på en motståndares bekostnad. Som yngling och senare som vuxen, tycktes han vara totalt fri från all egoistisk önskan att vinna en diskussion endast för att uppleva en logisk triumf över sina medmänniskor, ty han var framför allt intresserad av en enda sak: att förkunna evig sanning och sålunda åstadkomma en utförligare uppenbarelse av den eviga Guden.	125:5.8 (1383.1) And all the day through, those who listened marveled at these questions, and none was more astonished than Simon. For more than four hours this Nazareth youth plied these Jewish teachers with thought-provoking and heart-searching questions. He made few comments on the remarks of his elders. He conveyed his teaching by the questions he would ask. By the deft and subtle phrasing of a question he would at one and the same time challenge their teaching and suggest his own. In the manner of his asking a question there was an appealing combination of sagacity and humor which endeared him even to those who more or less resented his youthfulness. He was always eminently fair and considerate in the asking of these penetrating questions. On this eventful afternoon in the temple he exhibited that same reluctance to take unfair advantage of an opponent which characterized his entire subsequent public ministry. As a youth, and later on as a man, he seemed to be utterly free from all egoistic desire to win an argument merely to experience logical triumph over his fellows, being interested supremely in just one thing: to proclaim everlasting truth and thus effect a fuller revelation of the eternal God.
125:5.9 (1383.2) När dagen var över styrde Simon och Jesus sina steg tillbaka till Betania. Under största delen av färden var både mannen och pojken tysta. Igen stannade Jesus upp på Olivbergets krön, men när han såg ut över staden och dess tempel grät han inte; han bara böjde sitt huvud i stilla andakt.	125:5.9 (1383.2) When the day was over, Simon and Jesus wended their way back to Bethany. For most of the distance both the man and the boy were silent. Again Jesus paused on the brow of Olivet, but as he viewed the city and its temple, he did not weep; he only bowed his head in silent devotion.
125:5.10 (1383.3) Efter kvällsmåltiden i Betania avböjde han igen att deltaga i det glada sällskapet och gick istället ut i trädgården, där han dröjde kvar till långt in på natten och förgäves försökte tänka ut någon definitiv plan att närma sig problemet med sin livsuppgift och avgöra hur han bäst skulle kunna arbeta för att för sina andligen förblindade landsmän uppenbara en vackrare uppfattning om den himmelske Fadern och sålunda frigöra dem från deras förfärliga träldom under lag, ritual, ceremoniel och unken tradition. Men det klara ljusets insikt kom inte till den sanningssökande gossen.	125:5.10 (1383.3) After the evening meal at Bethany he again declined to join the merry circle but instead went to the garden, where he lingered long into the night, vainly endeavoring to think out some definite plan of approach to the problem of his lifework and to decide how best he might labor to reveal to his spiritually blinded countrymen a more beautiful concept of the heavenly Father and so set them free from their terrible bondage to law, ritual, ceremonial, and musty tradition. But the clear light did not come to the truth-seeking lad.
6. Fjärde dagen i templet ^top	6. The Fourth Day in the Temple ^top
125:6.1 (1383.4) Jesus var märkligt ouppmärksam om hans föräldrar. Inte ens när Lasaros mor vid frukosten anmärkte att Jesu föräldrar redan måste vara så gott som hemma, föreföll han inte att förstå att de skulle vara något oroade över att han hade dröjt sig kvar.	125:6.1 (1383.4) Jesus was strangely unmindful of his earthly parents; even at breakfast, when Lazarus’s mother remarked that his parents must be about home by that time, Jesus did not seem to comprehend that they would be somewhat worried about his having lingered behind.
125:6.2 (1383.5) Igen gick han till templet, men han stannade inte för att meditera på Olivbergets krön. Under loppet av morgonens diskussioner ägnades mycket tid åt lagen och profeterna, och lärarna var förvånade över att Jesus var så väl förtrogen med skrifterna, på hebreiska såväl som på grekiska. De var emellertid inte så förvånade över hans sanningskunskap som över hans unga ålder.	125:6.2 (1383.5) Again he journeyed to the temple, but he did not pause to meditate at the brow of Olivet. In the course of the morning’s discussions much time was devoted to the law and the prophets, and the teachers were astonished that Jesus was so familiar with the Scriptures, in Hebrew as well as Greek. But they were amazed not so much by his knowledge of truth as by his youth.
125:6.3 (1383.6) Vid eftermiddagsmötet hade de knappt hunnit börja besvara hans fråga om bönens syfte, då diskussionsledaren bjöd gossen komma fram och, sättande sig bredvid honom, bad honom framföra sina egna åsikter om bön och gudsdyrkan.	125:6.3 (1383.6) At the afternoon conference they had hardly begun to answer his question relating to the purpose of prayer when the leader invited the lad to come forward and, sitting beside him, bade him state his own views regarding prayer and worship.
125:6.4 (1383.7) Kvällen innan hade Jesu föräldrar hört talas om denne märklige yngling som så skickligt tvistade med lagens uttydare, men det hade inte fallit dem in att denne gosse kunde vara deras son. De hade så gott som bestämt sig för att bege sig ut till Sakarias hus, då de tänkte att Jesus kanske hade gått dit för att träffa Elisabet och Johannes. Då de trodde att Sakarias kanske kunde vara vid templet, stannade de där på väg till staden Juda. Föreställ er deras förvåning och överraskning då de under sin vandring genom tempelgårdarna kände igen den saknade gossens röst och såg honom sitta bland tempellärarna.	125:6.4 (1383.7) The evening before, Jesus’ parents had heard about this strange youth who so deftly sparred with the expounders of the law, but it had not occurred to them that this lad was their son. They had about decided to journey out to the home of Zacharias as they thought Jesus might have gone thither to see Elizabeth and John. Thinking Zacharias might perhaps be at the temple, they stopped there on their way to the City of Judah. As they strolled through the courts of the temple, imagine their surprise and amazement when they recognized the voice of the missing lad and beheld him seated among the temple teachers.
125:6.5 (1384.1) Josef var mållös, men Maria gav utlopp för sin länge återhållna rädsla och oro när hon rusade fram till gossen, som nu hade rest sig för att hälsa på sina förvånade föräldrar, och sade: ”Barnet mitt, varför har du behandlat oss på detta sätt? I över tre dagar har din far och jag bedrövade sökt efter dig. Hur i all världen kunde du överge oss?” Det var ett spänt ögonblick. Allas ögon vändes mot Jesus för att höra vad han skulle säga. Hans far såg förebrående på honom men sade ingenting.	125:6.5 (1384.1) Joseph was speechless, but Mary gave vent to her long-pent-up fear and anxiety when, rushing up to the lad, now standing to greet his astonished parents, she said: “My child, why have you treated us like this? It is now more than three days that your father and I have searched for you sorrowing. Whatever possessed you to desert us?” It was a tense moment. All eyes were turned on Jesus to hear what he would say. His father looked reprovingly at him but said nothing.
125:6.6 (1384.2) Man bör komma ihåg att Jesus nu antogs vara en ung man. Han hade fullföljt den regelrätta skolutbildning som ankom på ett barn, hade erkänts som en lagens son och invigts till medborgare i Israel. Trots detta förebrådde och klandrade hans mor honom inte på ett särskilt milt sätt och inför allt folk som hade samlats, och mitt i hans unga livs allvarligaste och ädlaste insats. Sålunda satte hon på ett föga ärofullt sätt stopp för ett av de största och bästa tillfällen som Jesus någonsin fick att fungera som sanningslärare, rättfärdighetspredikare och uppenbarare av sin himmelske Faders kärleksfulla karaktär.	125:6.6 (1384.2) It should be remembered that Jesus was supposed to be a young man. He had finished the regular schooling of a child, had been recognized as a son of the law, and had received consecration as a citizen of Israel. And yet his mother more than mildly upbraided him before all the people assembled, right in the midst of the most serious and sublime effort of his young life, thus bringing to an inglorious termination one of the greatest opportunities ever to be granted him to function as a teacher of truth, a preacher of righteousness, a revealer of the loving character of his Father in heaven.
125:6.7 (1384.3) Men gossen var situationen vuxen. När ni opartiskt beaktar alla de faktorer som tillsammans utgjorde och ledde fram till denna situation, har ni bättre förutsättningar att fatta visdomen i pojkens svar på den oavsiktligt skarpa tillrättavisningen från hans mor. Efter en stunds övervägande svarade Jesus sin mor och sade: ”Hur kommer det sig att ni har sökt mig så länge? Antog ni inte att ni kunde finna mig i min Faders hus, eftersom den tid har kommit då jag borde bry mig om min Faders angelägenheter?”	125:6.7 (1384.3) But the lad was equal to the occasion. When you take into fair consideration all the factors which combined to make up this situation, you will be better prepared to fathom the wisdom of the boy’s reply to his mother’s unintended rebuke. After a moment’s thought, Jesus answered his mother, saying: “Why is it that you have so long sought me? Would you not expect to find me in my Father’s house since the time has come when I should be about my Father’s business?”
125:6.8 (1384.4) Alla förvånades över gossens sätt att tala. Under tystnad drog de sig alla tillbaka och lämnade honom ensam med sina föräldrar. Inom kort bröt den unge mannen förlägenheten hos dem alla tre när han lugnt sade: ”Kom, mina föräldrar, ingen har gjort annat än vad man trodde var bäst. Vår Fader i himlen har bestämt dessa saker; låt oss fara hem.”	125:6.8 (1384.4) Everyone was astonished at the lad’s manner of speaking. Silently they all withdrew and left him standing alone with his parents. Presently the young man relieved the embarrassment of all three when he quietly said: “Come, my parents, none has done aught but that which he thought best. Our Father in heaven has ordained these things; let us depart for home.”
125:6.9 (1384.5) Under tystnad begav de sig iväg och anlände till Jeriko för natten. Endast en gång stannade de upp, på krönet av Olivberget, när gossen höjde sin stav och skälvande från huvud till fot under ett intensivt känslosvall sade: ”O Jerusalem, Jerusalem, och folket där, vilka slavar ni är — underkastade det romerska oket och offer för era egna traditioner — men jag skall komma tillbaka för att rensa templet där borta och befria mitt folk från detta slaveri!”	125:6.9 (1384.5) In silence they started out, arriving at Jericho for the night. Only once did they pause, and that on the brow of Olivet, when the lad raised his staff aloft and, quivering from head to foot under the surging of intense emotion, said: “O Jerusalem, Jerusalem, and the people thereof, what slaves you are—subservient to the Roman yoke and victims of your own traditions—but I will return to cleanse yonder temple and deliver my people from this bondage!”
125:6.10 (1384.6) Under den tre dagar långa färden till Nasaret sade Jesus inte mycket; inte heller hans föräldrar sade mycket i hans närvaro. De kunde verkligen inte förstå sin förstfödde sons beteende, men de bevarade hans ord i djupet av sina hjärtan fastän de inte helt kunde fatta deras betydelse.	125:6.10 (1384.6) On the three days’ journey to Nazareth Jesus said little; neither did his parents say much in his presence. They were truly at a loss to understand the conduct of their first-born son, but they did treasure in their hearts his sayings, even though they could not fully comprehend their meanings.
125:6.11 (1384.7) Då de hade kommit hem gjorde Jesus ett kort uttalande till sina föräldrar, varvid han försäkrade dem om sin tillgivenhet och antydde att de inte behövde vara rädda för att han igen skulle ge dem anledning att oroa sig för hans beteende. Han avslutade detta betydelsefulla uttalande med att säga: ”Fastän jag måste följa min himmelske Faders vilja, skall jag också lyda min far på jorden. Jag skall invänta min tid.”	125:6.11 (1384.7) Upon reaching home, Jesus made a brief statement to his parents, assuring them of his affection and implying that they need not fear he would again give any occasion for their suffering anxiety because of his conduct. He concluded this momentous statement by saying: “While I must do the will of my Father in heaven, I will also be obedient to my father on earth. I will await my hour.”
125:6.12 (1384.8) Fastän Jesus i sitt sinne mången gång vägrade att samtycka till sina föräldrars välmenande men vilseförda försök att diktera hans sätt att tänka eller fastlägga planen för hans arbete på jorden, fogade han sig dock, i allt som var förenligt med hans hängivelse att göra sin Paradisfaders vilja, högst godvilligt efter sin jordiske fars önskningar och till sin köttsliga familjs seder och bruk. Även när han inte kunde ge sitt samtycke, gjorde han allt som var möjligt för att foga sig. Han var en mästare i att anpassa sin hängivelse för plikten till familjelojalitetens och det sociala tjänandets skyldigheter.	125:6.12 (1384.8) Though Jesus, in his mind, would many times refuse to consent to the well-intentioned but misguided efforts of his parents to dictate the course of his thinking or to establish the plan of his work on earth, still, in every manner consistent with his dedication to the doing of his Paradise Father’s will, he did most gracefully conform to the desires of his earthly father and to the usages of his family in the flesh. Even when he could not consent, he would do everything possible to conform. He was an artist in the matter of adjusting his dedication to duty to his obligations of family loyalty and social service.
125:6.13 (1385.1) Josef var förbryllad, men när Maria reflekterade över dessa upplevelser fick hon tröst och omsider då hon började se dessa uttalanden på Olivberget som förebådande sin sons messianska mission som Israels befriare. Med förnyade krafter begynte hon att forma hans tankar längs patriotiska och nationalistiska banor och försäkrade sig om bistånd från sin bror, den morbror som Jesus särskilt gillade; och på många andra sätt tog Jesu mor sig an uppgiften att förbereda sin förstfödde son att bli ledare för dem som skulle återupprätta Davids tron och för evigt kasta av det icke-judiska ok som det politiska slaveriet innebar.	125:6.13 (1385.1) Joseph was puzzled, but Mary, as she reflected on these experiences, gained comfort, eventually viewing his utterance on Olivet as prophetic of the Messianic mission of her son as Israel’s deliverer. She set to work with renewed energy to mold his thoughts into patriotic and nationalistic channels and enlisted the efforts of her brother, Jesus’ favorite uncle; and in every other way did the mother of Jesus address herself to the task of preparing her first-born son to assume the leadership of those who would restore the throne of David and forever cast off the gentile yoke of political bondage.