Kapitel 178	Paper 178
Sista dagen i lägret	Last Day at the Camp
178:0.1 (1929.1) JESUS planerade att tillbringa denna torsdag, sin sista fria dag på jorden som gudomlig Son inkarnerad i kroppslig gestalt, tillsammans med sina apostlar och några trogna och hängivna lärjungar. Kort efter frukoststunden denna vackra morgon tog Mästaren dem till ett undanglömt ställe en liten bit ovanför deras läger och lärde dem många nya sanningar. Fastän Jesus höll andra anföranden för apostlarna under de tidiga kvällstimmarna denna dag, var detta tal på torsdagsförmiddagen hans avskedsbudskap till den förenade lägergruppen av apostlar och utvalda lärjungar, både judar och icke-judar. Alla de tolv utom Judas var närvarande. Petrus och flera andra apostlar påpekade hans frånvaro, och några av dem trodde att Jesus hade skickat honom in i staden i något ärende, troligen för att ordna med detaljer beträffande deras förestående påskfirande. Judas återvände till lägret först mitt på eftermiddagen, en kort tid innan Jesus tog de tolv med sig in till Jerusalem för att inta den Sista Kvällsvarden.	178:0.1 (1929.1) JESUS planned to spend this Thursday, his last free day on earth as a divine Son incarnated in the flesh, with his apostles and a few loyal and devoted disciples. Soon after the breakfast hour on this beautiful morning, the Master led them to a secluded spot a short distance above their camp and there taught them many new truths. Although Jesus delivered other discourses to the apostles during the early evening hours of the day, this talk of Thursday forenoon was his farewell address to the combined camp group of apostles and chosen disciples, both Jews and gentiles. The twelve were all present save Judas. Peter and several of the apostles remarked about his absence, and some of them thought Jesus had sent him into the city to attend to some matter, probably to arrange the details of their forthcoming celebration of the Passover. Judas did not return to the camp until midafternoon, a short time before Jesus led the twelve into Jerusalem to partake of the Last Supper.
1. Föreläsningen om sonskap och medborgarskap ^top	1. Discourse on Sonship and Citizenship ^top
178:1.1 (1929.2) Jesus talade i nästan två timmar till omkring femtio av sina betrodda anhängare och besvarade ett tjugotal frågor om himmelrikets förhållande till denna världs riken och om hur sonskapet hos Gud förhåller sig till medborgarskapet i jordiska riken. Denna föreläsning jämte hans svar på frågorna kan sammanfattas och uttryckas i följande form enligt nutida språkbruk:	178:1.1 (1929.2) Jesus talked to about fifty of his trusted followers for almost two hours and answered a score of questions regarding the relation of the kingdom of heaven to the kingdoms of this world, concerning the relation of sonship with God to citizenship in earthly governments. This discourse, together with his answers to questions, may be summarized and restated in modern language as follows:
178:1.2 (1929.3) Denna världs riken, som är materiella, kan ofta finna det nödvändigt att använda fysiskt våld för att tillämpa sina lagar och för att upprätthålla ordningen. I himmelriket tyr sig de sant troende inte till användningen av fysiskt våld. Himmelriket, som är ett andligt brödrasamfund av de anden födda sönerna till Gud, får utbredas endast med andens makt. Denna skillnad i förfarandet avser endast förhållandena mellan de troendes rike och det världsliga regementets riken och upphäver inte rätten hos sociala grupper av troende att hålla ordning i sina led och att disciplinera motspänstiga och oregerliga medlemmar.	178:1.2 (1929.3) The kingdoms of this world, being material, may often find it necessary to employ physical force in the execution of their laws and for the maintenance of order. In the kingdom of heaven true believers will not resort to the employment of physical force. The kingdom of heaven, being a spiritual brotherhood of the spirit-born sons of God, may be promulgated only by the power of the spirit. This distinction of procedure refers to the relations of the kingdom of believers to the kingdoms of secular government and does not nullify the right of social groups of believers to maintain order in their ranks and administer discipline upon unruly and unworthy members.
178:1.3 (1929.4) Det finns ingenting oförenligt mellan sonskap i det andliga riket och medborgarskap under ett världsligt eller civilt styre. Det är den troendes skyldighet att ge åt kejsaren det som tillhör kejsaren och åt Gud det som tillhör Gud. Det kan inte finnas någon motsättning mellan dessa två krav, då det ena är materiellt och det andra andligt, såvida det inte går så att en kejsare understår sig att lägga beslag på Guds privilegier och kräver att själv bli föremål för andlig vördnad och suprem dyrkan. I så fall skall ni dyrka endast Gud, samtidigt som ni söker upplysa sådana vilseförda jordiska härskare och på så sätt också leda också dem till att erkänna Fadern i himlen. Ni skall inte rikta andlig dyrkan till jordiska härskare; inte heller bör ni använda er av de fysiska styrkor som tillhör de jordiska rikena — vilkas härskare stundom kan bli troende — i arbetet med att främja det andliga rikets mission.	178:1.3 (1929.4) There is nothing incompatible between sonship in the spiritual kingdom and citizenship in the secular or civil government. It is the believer’s duty to render to Caesar the things which are Caesar’s and to God the things which are God’s. There cannot be any disagreement between these two requirements, the one being material and the other spiritual, unless it should develop that a Caesar presumes to usurp the prerogatives of God and demand that spiritual homage and supreme worship be rendered to him. In such a case you shall worship only God while you seek to enlighten such misguided earthly rulers and in this way lead them also to the recognition of the Father in heaven. You shall not render spiritual worship to earthly rulers; neither should you employ the physical forces of earthly governments, whose rulers may sometime become believers, in the work of furthering the mission of the spiritual kingdom.
178:1.4 (1930.1) Sonskap i Guds rike bör med tanke på civilisationens framåtskridande, hjälpa er att bli idealiska medborgare i denna världs riken, eftersom broderskap och tjänande är hörnstenar i rikets evangelium. Det andliga rikets kärlekskall bör visa sig effektivt förinta hatlusten hos de icke-troende och krigssinnade medborgarna i de jordiska rikena. Men dessa materiellt sinnade söner, som lever i mörkret, får aldrig veta om sanningens andliga ljus hos er om ni inte kommer mycket nära dem med det osjälviska sociala tjänande som i varje enskild troendes livserfarenhet är den naturliga följden av att frambära andens frukter.	178:1.4 (1930.1) Sonship in the kingdom, from the standpoint of advancing civilization, should assist you in becoming the ideal citizens of the kingdoms of this world since brotherhood and service are the cornerstones of the gospel of the kingdom. The love call of the spiritual kingdom should prove to be the effective destroyer of the hate urge of the unbelieving and war-minded citizens of the earthly kingdoms. But these material-minded sons in darkness will never know of your spiritual light of truth unless you draw very near them with that unselfish social service which is the natural outgrowth of the bearing of the fruits of the spirit in the life experience of each individual believer.
178:1.5 (1930.2) Som dödliga och materiella människor är ni ofrånkomligt medborgare i jordiska riken, och ni bör vara goda medborgare, desto bättre därför att ni har blivit pånyttfödda andesöner i det himmelska riket. Som av tron upplysta och av anden befriade söner i himmelriket har ni ett dubbelt ansvar — plikten mot människan och plikten mot Gud — samtidigt som ni frivilligt tar på er en tredje och helig skyldighet: tjänandet av de gudsmedvetna troendes brödrasamfund.	178:1.5 (1930.2) As mortal and material men, you are indeed citizens of the earthly kingdoms, and you should be good citizens, all the better for having become reborn spirit sons of the heavenly kingdom. As faith-enlightened and spirit-liberated sons of the kingdom of heaven, you face a double responsibility of duty to man and duty to God while you voluntarily assume a third and sacred obligation: service to the brotherhood of God-knowing believers.
178:1.6 (1930.3) Ni får inte dyrka era timliga härskare, och ni bör inte använda timlig makt för att främja det andliga riket; men ni bör manifestera en rättfärdig omvårdnad i form av ett kärleksfullt tjänande av de troende såväl som icke-troende. I rikets evangelium bor den mäktiga Sanningens Ande, och inom kort skall jag utgjuta just denna ande över allt kött. Andens frukter, ert uppriktiga och kärleksfulla tjänande, är den mäktiga sociala hävstång som upplyfter folken som lever i mörkret, och denna Sanningens Ande skall bli den stödjepunkt som mångfaldigar er kraft.	178:1.6 (1930.3) You may not worship your temporal rulers, and you should not employ temporal power in the furtherance of the spiritual kingdom; but you should manifest the righteous ministry of loving service to believers and unbelievers alike. In the gospel of the kingdom there resides the mighty Spirit of Truth, and presently I will pour out this same spirit upon all flesh. The fruits of the spirit, your sincere and loving service, are the mighty social lever to uplift the races of darkness, and this Spirit of Truth will become your power-multiplying fulcrum.
178:1.7 (1930.4) Ådagalägg visdom och uppvisa rådighet i era mellanhavanden med icke-troende civila makthavare. Visa genom finkänslighet att ni är skickliga i att utjämna mindre meningsskiljaktigheter och jämka obetydliga missförstånd. Försök på alla möjliga sätt, där det inte rör sig om er andliga trohet mot universums härskare, att leva i fred med alla människor. Var alltid kloka som ormar, men ofarliga som duvor.	178:1.7 (1930.4) Display wisdom and exhibit sagacity in your dealings with unbelieving civil rulers. By discretion show yourselves to be expert in ironing out minor disagreements and in adjusting trifling misunderstandings. In every possible way—in everything short of your spiritual allegiance to the rulers of the universe—seek to live peaceably with all men. Be you always as wise as serpents but as harmless as doves.
178:1.8 (1930.5) Ni bör bli desto bättre medborgare i ett världsligt rike till följd av att ni har blivit upplysta söner i Guds rike; så bör också styresmännen i de jordiska rikena bli desto bättre med att sköta civila angelägenheter till följd av att de tror det himmelska rikets evangelium. En inställning som innebär ett osjälviskt tjänande av människan och en intelligent dyrkan av Gud bör göra alla Guds rikes troende till bättre världsmedborgare, samtidigt som inställningen att vara en ärlig medborgare och att uppriktigt ägna sig åt sina världsliga plikter bör hjälpa till att göra det lättare för en sådan medborgare att nås av andens kallelse till sonskap i det himmelska riket.	178:1.8 (1930.5) You should be made all the better citizens of the secular government as a result of becoming enlightened sons of the kingdom; so should the rulers of earthly governments become all the better rulers in civil affairs as a result of believing this gospel of the heavenly kingdom. The attitude of unselfish service of man and intelligent worship of God should make all kingdom believers better world citizens, while the attitude of honest citizenship and sincere devotion to one’s temporal duty should help to make such a citizen the more easily reached by the spirit call to sonship in the heavenly kingdom.
178:1.9 (1930.6) Så länge de jordiska rikenas styresmän söker utöva auktoritet som religiösa diktatorer kan ni som tror detta evangelium vänta er endast svårigheter, förföljelse och även död. Men just det ljus som ni sprider i världen, och även just det sätt på vilket ni lider och dör för rikets evangelium, kommer i sig själva att till slut upplysa hela världen och resultera i att politiken och religionen så småningom skiljs från varandra. Ett ihärdigt predikande av rikets evangelium kommer en dag att ge alla folk en ny och otrolig befrielse, intellektuell obundenhet och religiös frihet.	178:1.9 (1930.6) So long as the rulers of earthly governments seek to exercise the authority of religious dictators, you who believe this gospel can expect only trouble, persecution, and even death. But the very light which you bear to the world, and even the very manner in which you will suffer and die for this gospel of the kingdom, will, in themselves, eventually enlighten the whole world and result in the gradual divorcement of politics and religion. The persistent preaching of this gospel of the kingdom will some day bring to all nations a new and unbelievable liberation, intellectual freedom, and religious liberty.
178:1.10 (1931.1) Under de nu förestående förföljelserna av dem som hatar detta glädjens och frihetens evangelium kommer ni att växa till er och riket kommer att blomstra. Men ni utsätts för allvarlig fara under senare tider när de flesta människor talar väl om rikets troende och många på höga poster nominellt accepterar det himmelska rikets evangelium. Lär er att vara riket trogna även i tider av fred och välmåga. Fresta inte änglarna som vakar över er att, som en kärleksfull tuktan avsedd att rädda en sorglöst drivande själ, leda er in på stormiga vägar.	178:1.10 (1931.1) Under the soon-coming persecutions by those who hate this gospel of joy and liberty, you will thrive and the kingdom will prosper. But you will stand in grave danger in subsequent times when most men will speak well of kingdom believers and many in high places nominally accept the gospel of the heavenly kingdom. Learn to be faithful to the kingdom even in times of peace and prosperity. Tempt not the angels of your supervision to lead you in troublous ways as a loving discipline designed to save your ease-drifting souls.
178:1.11 (1931.2) Minns att ni är förordnade att predika rikets evangelium — den suprema önskan att göra Guds vilja i förening med den suprema glädjen att i tro inse sitt sonskap hos Gud — och ni får inte låta någonting avleda er hängivelse för denna enda skyldighet. Låt ett överflödande av er kärleksfulla andliga omvårdnad, upplysande intellektuella gemenskap och ert upplyftande sociala tjänande komma till gagn för hela mänskligheten; men inget sådant humanitärt strävande, ej heller alla sammanlagt, får tillåtas ersätta evangeliets förkunnande. Dessa mäktiga former av tjänande är sociala biprodukter av de ännu mäktigare och sublimare tjänandeformer och omvandlingar som åstadkoms i hjärtat på den rikestroende av den levande Sanningens Ande och av den personliga insikten om att den av anden födda människans tro skänker förvissningen om levande gemenskap med den evige Guden.	178:1.11 (1931.2) Remember that you are commissioned to preach this gospel of the kingdom—the supreme desire to do the Father’s will coupled with the supreme joy of the faith realization of sonship with God—and you must not allow anything to divert your devotion to this one duty. Let all mankind benefit from the overflow of your loving spiritual ministry, enlightening intellectual communion, and uplifting social service; but none of these humanitarian labors, nor all of them, should be permitted to take the place of proclaiming the gospel. These mighty ministrations are the social by-products of the still more mighty and sublime ministrations and transformations wrought in the heart of the kingdom believer by the living Spirit of Truth and by the personal realization that the faith of a spirit-born man confers the assurance of living fellowship with the eternal God.
178:1.12 (1931.3) Ni får inte försöka sprida sanning eller bygga upp rättfärdighet genom civilmyndigheters makt eller genom att stifta världsliga lagar. Ni får alltid arbeta för att övertyga människornas sinnen, men ni får aldrig ta er till att tvinga dem. Ni skall inte glömma den mänskliga rättvisans stora lag som jag har lärt er i dess positiva form: Vadhelst ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.	178:1.12 (1931.3) You must not seek to promulgate truth nor to establish righteousness by the power of civil governments or by the enaction of secular laws. You may always labor to persuade men’s minds, but you must never dare to compel them. You must not forget the great law of human fairness which I have taught you in positive form: Whatsoever you would that men should do to you, do even so to them.
178:1.13 (1931.4) När en rikets troende kallas till tjänst i civilförvaltningen, må han verka i den tjänsten som en världens medborgare som underlyder den administrationen, dock så att en sådan troende i sin civila tjänst bör uppvisa alla de vanliga medborgardygderna så som dessa har förhöjts av den andliga upplysningen som kommer sig av den förädlande förbindelsen mellan den dödliga människans sinne och den evige Gudens ande i hennes inre. Om en icke-troende kan kvalificera sig som en bättre tjänsteman bör du allvarligt fråga dig huruvida sanningens rötter i ditt hjärta kan ha dött av brist på levande vatten från kombinationen av andlig förbindelse och socialt tjänande. Medvetandet om ens sonskap hos Gud bör göra tjänsten under hela livet mer levande för varje man, kvinna och barn som har blivit delaktig av en så mäktig stimulans för alla inneboende förmågor i människans personlighet.	178:1.13 (1931.4) When a kingdom believer is called upon to serve the civil government, let him render such service as a temporal citizen of such a government, albeit such a believer should display in his civil service all of the ordinary traits of citizenship as these have been enhanced by the spiritual enlightenment of the ennobling association of the mind of mortal man with the indwelling spirit of the eternal God. If the unbeliever can qualify as a superior civil servant, you should seriously question whether the roots of truth in your heart have not died from the lack of the living waters of combined spiritual communion and social service. The consciousness of sonship with God should quicken the entire life service of every man, woman, and child who has become the possessor of such a mighty stimulus to all the inherent powers of a human personality.
178:1.14 (1931.5) Ni skall inte vara passiva mystiker eller färglösa asketer; ni skall inte bli drömmare eller dagdrivare som slappt förlitar sig på att en fingerad Försyn skall förse er med till och med livets nödvändigheter. Ni skall förvisso vara mildsinta i era mellanhavanden med felande dödliga, överseende i ert umgänge med okunniga människor och tålmodiga under provokation; men ni skall också tappert försvara rättfärdigheten, mäktigt förkunna sanningen och energiskt predika rikets evangelium, ända till världens alla hörn.	178:1.14 (1931.5) You are not to be passive mystics or colorless ascetics; you should not become dreamers and drifters, supinely trusting in a fictitious Providence to provide even the necessities of life. You are indeed to be gentle in your dealings with erring mortals, patient in your intercourse with ignorant men, and forbearing under provocation; but you are also to be valiant in defense of righteousness, mighty in the promulgation of truth, and aggressive in the preaching of this gospel of the kingdom, even to the ends of the earth.
178:1.15 (1931.6) Detta rikets evangelium är en levande sanning. Jag har sagt er att det är som ett jäsmedel, som ett senapsfrö; och nu förkunnar jag att det är som fröet till den levande varelsen, vilket fastän det förblir samma levande frö dock från generation till generation ofelbart utvecklar sig i nya manifestationer och villigt växer i nya fåror av anpassning till de speciella behoven och förhållandena hos varje efterföljande generation. Uppenbarelsen som jag har framfört till er är en levande uppenbarelse, och jag vill att den skall frambära lämpliga frukter hos varje individ och varje generation i enlighet med lagarna för andlig tillväxt, förökelse och anpassningsbar utveckling. Från generation till generation måste detta evangelium visa en tilltagande livskraft och föra fram ett större djup av andlig kraft. Det får inte tillåtas att endast bli ett heligt minne, bara en tradition om mig och de tider vi nu lever i.	178:1.15 (1931.6) This gospel of the kingdom is a living truth. I have told you it is like the leaven in the dough, like the grain of mustard seed; and now I declare that it is like the seed of the living being, which, from generation to generation, while it remains the same living seed, unfailingly unfolds itself in new manifestations and grows acceptably in channels of new adaptation to the peculiar needs and conditions of each successive generation. The revelation I have made to you is a living revelation, and I desire that it shall bear appropriate fruits in each individual and in each generation in accordance with the laws of spiritual growth, increase, and adaptative development. From generation to generation this gospel must show increasing vitality and exhibit greater depth of spiritual power. It must not be permitted to become merely a sacred memory, a mere tradition about me and the times in which we now live.
178:1.16 (1932.1) Och glöm inte: Vi har inte direkt angripit de personer som sitter på Moses stol eller deras auktoritet. Vi erbjöd dem endast det nya ljuset, vilket de så energiskt avvisade. Vi har angripit dem endast genom att fördöma deras andliga trolöshet mot själva de sanningar som de gör anspråk på att lära och värna om. Vi stötte samman med dessa etablerade ledare och erkända styresmän först när de direkt satte sig hindrande i vägen för predikandet av rikets evangelium till människornas söner. Inte heller nu är det vi som angriper dem, utan det är de som söker förgöra oss. Glöm inte att ni har förordnats till att gå ut och predika endast det goda budskapet. Ni skall inte angripa de gamla tillvägagångssätten; ni skall skickligt lägga den nya sanningens jäst mitt bland de gamla trosföreställningarna. Låt Sanningens Ande göra sitt eget arbete. Låt det gå till stridigheter endast när de som föraktar sanningen tvingar dem på er. Men när en egensinnig icke-troende angriper er, tveka inte att energiskt försvara den sanning som har frälst och helgat er.	178:1.16 (1932.1) And forget not: We have made no direct attack upon the persons or upon the authority of those who sit in Moses’ seat; we only offered them the new light, which they have so vigorously rejected. We have assailed them only by the denunciation of their spiritual disloyalty to the very truths which they profess to teach and safeguard. We clashed with these established leaders and recognized rulers only when they threw themselves directly in the way of the preaching of the gospel of the kingdom to the sons of men. And even now, it is not we who assail them, but they who seek our destruction. Do not forget that you are commissioned to go forth preaching only the good news. You are not to attack the old ways; you are skillfully to put the leaven of new truth in the midst of the old beliefs. Let the Spirit of Truth do his own work. Let controversy come only when they who despise the truth force it upon you. But when the willful unbeliever attacks you, do not hesitate to stand in vigorous defense of the truth which has saved and sanctified you.
178:1.17 (1932.2) Kom ihåg att under alla svårigheter i livet älska varandra. Strid inte med människorna, inte heller med icke-troende. Visa barmhärtighet även mot dem som föraktfullt skymfar er. Visa att ni är lojala medborgare, hederliga hantverkare, lovvärda grannar, tillgivna släktingar, förståelsefulla föräldrar, och att ni uppriktigt tror på broderskapet i Faderns rike. Och min ande skall vara över er, nu och till världens ände.	178:1.17 (1932.2) Throughout the vicissitudes of life, remember always to love one another. Do not strive with men, even with unbelievers. Show mercy even to those who despitefully abuse you. Show yourselves to be loyal citizens, upright artisans, praiseworthy neighbors, devoted kinsmen, understanding parents, and sincere believers in the brotherhood of the Father’s kingdom. And my spirit shall be upon you, now and even to the end of the world.
178:1.18 (1932.3) När Jesus hade avslutat sin undervisning var klockan närmare ett, och de gick genast tillbaka till lägret, där David och hans medarbetare hade lunchen färdig för dem.	178:1.18 (1932.3) When Jesus had concluded his teaching, it was almost one o’clock, and they immediately went back to the camp, where David and his associates had lunch ready for them.
2. Efter middagstidens måltid ^top	2. After the Noontime Meal ^top
178:2.1 (1932.4) Inte mången av Mästarens åhörare kunde tillgodogöra sig ens en del av hans förmiddagsanförande. Av alla som hörde honom förstod grekerna mest. Även de elva apostlarna var förvirrade av hans hänvisningar till framtida politiska riken och på varandra följande generationer av rikestroende. Jesu mest hängivna anhängare kunde inte få det förestående slutet på hans jordiska verksamhet att gå ihop med dessa hänvisningar till fortsatta framtida evangelieaktiviteter. En del av dessa judiska troende började ana sig till att man stod inför den största tragedin på jorden, men de kunde inte göra en sådan överhängande katastrof förenlig med vare sig Mästarens gladlynt oberörda personliga attityd eller med hans förmiddagstal, i vilket han upprepade gånger hänvisade till det himmelska rikets framtida händelser, som sträckte sig över väldiga tidsrymder och berörde relationer till många och på varandra följande timliga riken på jorden.	178:2.1 (1932.4) Not many of the Master’s hearers were able to take in even a part of his forenoon address. Of all who heard him, the Greeks comprehended most. Even the eleven apostles were bewildered by his allusions to future political kingdoms and to successive generations of kingdom believers. Jesus’ most devoted followers could not reconcile the impending end of his earthly ministry with these references to an extended future of gospel activities. Some of these Jewish believers were beginning to sense that earth’s greatest tragedy was about to take place, but they could not reconcile such an impending disaster with either the Master’s cheerfully indifferent personal attitude or his forenoon discourse, wherein he repeatedly alluded to the future transactions of the heavenly kingdom, extending over vast stretches of time and embracing relations with many and successive temporal kingdoms on earth.
178:2.2 (1932.5) Vid middagstiden denna dag hade alla apostlar och lärjungar fått veta om Lasaros hastiga flykt från Betania. De började ha på känn de judiska styresmännens fasta föresats att tillintetgöra Jesus och hans läror.	178:2.2 (1932.5) By noon of this day all the apostles and disciples had learned about the hasty flight of Lazarus from Bethany. They began to sense the grim determination of the Jewish rulers to exterminate Jesus and his teachings.
178:2.3 (1932.6) David Sebedaios var genom sina hemliga agenters arbete i Jerusalem fullt underrättad om hur planen på att arrestera och döda Jesus framskred. Han visste allt om Judas del i denna sammansvärjning, men han avslöjade aldrig denna vetskap för de övriga apostlarna eller för någon av lärjungarna. Kort efter måltiden tog han i alla fall Jesus åt sidan, tog mod till sig och frågade om han visste — men han kom aldrig längre med sin fråga. Mästaren höll upp sin hand, avbröt honom och sade: ”Ja, David, jag vet allt om det, och jag vet att du vet, men se till att du inte berättar om det för någon. Tvivla bara inte i ditt eget hjärta på att Guds vilja segrar till slut.”	178:2.3 (1932.6) David Zebedee, through the work of his secret agents in Jerusalem, was fully advised concerning the progress of the plan to arrest and kill Jesus. He knew all about the part of Judas in this plot, but he never disclosed this knowledge to the other apostles nor to any of the disciples. Shortly after lunch he did lead Jesus aside and, making bold, asked him whether he knew—but he never got further with his question. The Master, holding up his hand, stopped him, saying: “Yes, David, I know all about it, and I know that you know, but see to it that you tell no man. Only doubt not in your own heart that the will of God will prevail in the end.”
178:2.4 (1933.1) Detta samtal med David avbröts av att en budbärare från Filadelfia kom med besked om att Abner hade hört om sammansvärjningen att döda Jesus och undrade om han skulle bege sig till Jerusalem. Löparen skyndade tillbaka till Filadelfia med följande bud till Abner: ”Fortsätt med ditt arbete. Om jag avlägsnar mig kroppsligen från er, är det endast för att jag skall kunna återvända i anden. Jag överger dig inte. Jag är med dig ända till slutet.”	178:2.4 (1933.1) This conversation with David was interrupted by the arrival of a messenger from Philadelphia bringing word that Abner had heard of the plot to kill Jesus and asking if he should depart for Jerusalem. This runner hastened off for Philadelphia with this word for Abner: “Go on with your work. If I depart from you in the flesh, it is only that I may return in the spirit. I will not forsake you. I will be with you to the end.”
178:2.5 (1933.2) Ungefär vid denna tid kom Filippos till Mästaren och frågade: ”Mästare, då påsken snart är här, var vill du att vi skall göra förberedelser för påskmåltiden? När Jesus hörde Filippos fråga svarade han: ”Gå och hämta hit Petrus och Johannes, så skall jag ge er anvisningar om den måltid som vi i kväll skall äta tillsammans. Vad beträffar påsken, det måste ni ta i övervägande efter att vi först har gjort detta.”	178:2.5 (1933.2) About this time Philip came to the Master and asked: “Master, seeing that the time of the Passover draws near, where would you have us prepare to eat it?” And when Jesus heard Philip’s question, he answered: “Go and bring Peter and John, and I will give you directions concerning the supper we will eat together this night. As for the Passover, that you will have to consider after we have first done this.”
178:2.6 (1933.3) När Judas hörde att Mästaren talade med Filippos om dessa ärenden drog han sig närmare för att kunna höra deras samtal. Men David Sebedaios, som stod i närheten, steg fram och drog in Judas i ett samtal medan Filippos, Petrus och Johannes gick åt sidan för att tala med Mästaren.	178:2.6 (1933.3) When Judas heard the Master speaking with Philip about these matters, he drew closer that he might overhear their conversation. But David Zebedee, who was standing near, stepped up and engaged Judas in conversation while Philip, Peter, and John went to one side to talk with the Master.
178:2.7 (1933.4) Jesus sade till de tre: ”Gå genast in till Jerusalem, och när ni kommer in genom porten möter ni en man som bär en vattenkruka. Han tilltalar er, och sedan skall ni följa efter honom. När han för er till ett bestämt hus, gå in efter honom och fråga den som äger huset: ’Var är gästrummet där Mästaren skall äta kvällsvarden med sina apostlar?’ Och när ni har frågat detta, kommer husägaren att visa er ett stort rum på övervåningen försett med allt behövligt och färdigt för oss.”	178:2.7 (1933.4) Said Jesus to the three: “Go immediately into Jerusalem, and as you enter the gate, you will meet a man bearing a water pitcher. He will speak to you, and then shall you follow him. When he leads you to a certain house, go in after him and ask of the good man of that house, ‘Where is the guest chamber wherein the Master is to eat supper with his apostles?’ And when you have thus inquired, this householder will show you a large upper room all furnished and ready for us.”
178:2.8 (1933.5) När apostlarna nådde staden mötte de mannen med vattenkrukan nära porten och följde efter honom till Johannes Markus hem, där gossens far mötte dem och visade dem rummet på övervåningen färdigt för kvällsmåltiden.	178:2.8 (1933.5) When the apostles reached the city, they met the man with the water pitcher near the gate and followed on after him to the home of John Mark, where the lad’s father met them and showed them the upper room in readiness for the evening meal.
178:2.9 (1933.6) Allt detta kom till stånd som resultat av en överenskommelse mellan Mästaren och Johannes Markus under eftermiddagen föregående dag när de var ensamma uppe i bergen. Jesus ville vara säker på att kunna inta denna sista måltid ostörd tillsammans med sina apostlar, och då han trodde att Judas, om han på förhand visste om deras mötesplats kunde Jesu fiender arrangera för att arrestera honom, kom Jesus med Johannes Markus överens om detta hemliga arrangemang. På så sätt fick Judas inte vetskap om deras mötesplats förrän senare när han kom dit i sällskap med Jesus och de andra apostlarna.	178:2.9 (1933.6) And all of this came to pass as the result of an understanding arrived at between the Master and John Mark during the afternoon of the preceding day when they were alone in the hills. Jesus wanted to be sure he would have this one last meal undisturbed with his apostles, and believing if Judas knew beforehand of their place of meeting he might arrange with his enemies to take him, he made this secret arrangement with John Mark. In this way Judas did not learn of their place of meeting until later on when he arrived there in company with Jesus and the other apostles.
178:2.10 (1933.7) David Sebedaios hade många ärenden att sköta med Judas, så att han lätt kunde hindras från att följa med Petrus, Johannes och Filippos, vilket han så gärna hade gjort. När Judas gav David en viss summa pengar för anskaffningar sade David till honom: ”Judas, vore det inte bra om du under dessa förhållanden försåg mig med litet pengar i förskott utöver mina nuvarande behov?” Sedan Judas hade tänkt efter en stund svarade han: ”Jo, David, jag tror att det vore klokt. I själva verket tror jag, med tanke på de oroliga förhållandena i Jerusalem, att det vore bäst om jag överlämnade alla pengar till dig. De konspirerar mot Mästaren, och om det hände mig något, skulle du åtminstone inte bli hindrad.”	178:2.10 (1933.7) David Zebedee had much business to transact with Judas so that he was easily prevented from following Peter, John, and Philip, as he so much desired to do. When Judas gave David a certain sum of money for provisions, David said to him: “Judas, might it not be well, under the circumstances, to provide me with a little money in advance of my actual needs?” And after Judas had reflected for a moment, he answered: “Yes, David, I think it would be wise. In fact, in view of the disturbed conditions in Jerusalem, I think it would be best for me to turn over all the money to you. They plot against the Master, and in case anything should happen to me, you would not be hampered.”
178:2.11 (1934.1) Så tog David emot apostlarnas alla kontanta medel och kvittona på alla deponerade pengar. Inte förrän på kvällen nästa dag fick apostlarna vetskap om denna transaktion.	178:2.11 (1934.1) And so David received all the apostolic cash funds and receipts for all money on deposit. Not until the evening of the next day did the apostles learn of this transaction.
178:2.12 (1934.2) Klockan var omkring halv fem på eftermiddagen när de tre apostlarna återvände och informerade Jesus om att allt var färdigt för kvällsvarden. Mästaren gjorde sig genast i ordning för att leda de tolv längs stigen till Betaniavägen och vidare in till Jerusalem. Detta var den sista vandring som han någonsin företog med dem alla tolv.	178:2.12 (1934.2) It was about half past four o’clock when the three apostles returned and informed Jesus that everything was in readiness for the supper. The Master immediately prepared to lead his twelve apostles over the trail to the Bethany road and on into Jerusalem. And this was the last journey he ever made with all twelve of them.
3. På vägen till kvällsvarden ^top	3. On the Way to the Supper ^top
178:3.1 (1934.3) Då de återigen sökte undvika folkskarorna, som genom Kidrondalen vandrade i båda riktningarna mellan Getsemaneparken och Jerusalem, gick Jesus och de tolv över Olivbergets västra krön ned mot den väg som från Betania ledde ned till staden. När de närmade sig platsen där Jesus föregående kväll hade stannat och talat om Jerusalems förstörelse, stannade de omedvetet upp medan de under tystnad stod och såg ned mot staden. Då de var ute i god tid, och eftersom Jesus inte ville gå genom staden förrän efter solnedgången, sade han till sina medarbetare:	178:3.1 (1934.3) Seeking again to avoid the crowds passing through the Kidron valley back and forth between Gethsemane Park and Jerusalem, Jesus and the twelve walked over the western brow of Mount Olivet to meet the road leading from Bethany down to the city. As they drew near the place where Jesus had tarried the previous evening to discourse on the destruction of Jerusalem, they unconsciously paused while they stood and looked down in silence upon the city. As they were a little early, and since Jesus did not wish to pass through the city until after sunset, he said to his associates:
178:3.2 (1934.4) ”Sitt ned och vila er medan jag talar med er om vad som snart måste komma att ske. Alla dessa år har jag levt med er som med bröder, och jag har lärt er sanningen om himmelriket och uppenbarat för er dess mysterier. Och min Fader har sannerligen gjort många förunderliga gärningar i samband med min mission på jorden. Ni har varit vittnen till allt detta och deltagit i erfarenheten att arbeta tillsammans med Gud. Och ni kan vittna om att jag sedan en tid har varnat er att jag snart måste återvända till det arbete som Fadern har gett åt mig att utföra; jag har klart och tydligt sagt er att jag måste lämna er i världen för att fortsätta rikets arbete. Det var för detta ändamål jag avskiljde er på bergskullarna i Kafarnaum. Den erfarenhet ni har haft tillsammans med mig måste ni nu bereda er på att dela med andra. Så som Fadern sände mig till denna värld, så skall jag snart sända er ut för att representera mig och för att fullfölja det arbete jag har påbörjat.	178:3.2 (1934.4) “Sit down and rest yourselves while I talk with you about what must shortly come to pass. All these years have I lived with you as brethren, and I have taught you the truth concerning the kingdom of heaven and have revealed to you the mysteries thereof. And my Father has indeed done many wonderful works in connection with my mission on earth. You have been witnesses of all this and partakers in the experience of being laborers together with God. And you will bear me witness that I have for some time warned you that I must presently return to the work the Father has given me to do; I have plainly told you that I must leave you in the world to carry on the work of the kingdom. It was for this purpose that I set you apart, in the hills of Capernaum. The experience you have had with me, you must now make ready to share with others. As the Father sent me into this world, so am I about to send you forth to represent me and finish the work I have begun.
178:3.3 (1934.5) ”Ni ser med sorg ned på staden där borta, ty ni har hört mina ord om slutet för Jerusalem. Jag har varnat er på förhand, så att ni inte skulle gå under vid dess förstörelse och därigenom fördröja förkunnandet av rikets evangelium. Likaledes varnar jag er att ta er i akt så att ni inte onödigtvis utsätter er för fara när de kommer för att ta Människosonen. Jag måste gå, men ni måste stanna för att vittna om detta evangelium när jag är borta, precis så som jag beordrade Lasaros att fly från människornas vrede så att han skulle få leva för att sprida kännedomen om Guds härlighet. Om det är Faderns vilja att jag skall bege mig bort, kan inget som ni kunde göra hindra den gudomliga planens förverkligande. Tag er i akt så att de inte dödar er också. Må era själar tappert försvara evangeliet med andens kraft, men låt er inte vilseledas till något dumt försök att försvara Människosonen. Jag behöver inte något försvar av människohand; himlens arméer är även nu nära till hands; men jag är fast besluten att göra min himmelske Faders vilja, och därför måste vi underkasta oss det som så snart kommer över oss.	178:3.3 (1934.5) “You look down on yonder city in sorrow, for you have heard my words telling of the end of Jerusalem. I have forewarned you lest you should perish in her destruction and so delay the proclamation of the gospel of the kingdom. Likewise do I warn you to take heed lest you needlessly expose yourselves to peril when they come to take the Son of Man. I must go, but you are to remain to witness to this gospel when I have gone, even as I directed that Lazarus flee from the wrath of man that he might live to make known the glory of God. If it is the Father’s will that I depart, nothing you may do can frustrate the divine plan. Take heed to yourselves lest they kill you also. Let your souls be valiant in defense of the gospel by spirit power but be not misled into any foolish attempt to defend the Son of Man. I need no defense by the hand of man; the armies of heaven are even now near at hand; but I am determined to do the will of my Father in heaven, and therefore must we submit to that which is so soon to come upon us.
178:3.4 (1934.6) ”När ni ser denna stad förstörd, glöm inte att ni redan har slagit er in på det eviga livets bana av ändlöst tjänande i himlens ständigt framåtskridande rike, såväl som i himlarnas himmel. Ni borde veta att i min Faders universum och i mitt universum finns många boningar, och att ljusets barn kan se fram emot uppenbarelsen av städer som Gud själv har byggt och världar vilkas levnadssätt är rättfärdighet och glädje i sanningen. Jag har tagit himmelriket till er här på jorden, men jag deklarerar, att alla ni som i tro träder in i det och genom det levande tjänandet av sanningen förblir där, skall förvisso stiga upp till världarna i höjden och sitta hos mig i vår Faders anderike. Men först måste ni rusta er och fullborda det arbete som ni har påbörjat med mig. Ni måste först gå igenom mycken bedrövelse och utstå många sorger — och dessa prövningar är redan över oss — och när ni har avslutat ert arbete på jorden, skall ni komma till min glädje, alldeles så som jag har slutfört min Faders arbete på jorden och snart skall återvända till hans famn.”	178:3.4 (1934.6) “When you see this city destroyed, forget not that you have entered already upon the eternal life of endless service in the ever-advancing kingdom of heaven, even of the heaven of heavens. You should know that in my Father’s universe and in mine are many abodes, and that there awaits the children of light the revelation of cities whose builder is God and worlds whose habit of life is righteousness and joy in the truth. I have brought the kingdom of heaven to you here on earth, but I declare that all of you who by faith enter therein and remain therein by the living service of truth, shall surely ascend to the worlds on high and sit with me in the spirit kingdom of our Father. But first must you gird yourselves and complete the work which you have begun with me. You must first pass through much tribulation and endure many sorrows—and these trials are even now upon us—and when you have finished your work on earth, you shall come to my joy, even as I have finished my Father’s work on earth and am about to return to his embrace.”
178:3.5 (1935.1) När Mästaren hade talat reste han sig, och de följde honom alla nedför Olivberget och in i staden. Endast tre av apostlarna visste vart de var på väg, där de drog fram längs de smala gatorna i det annalkande mörkret. De trängdes i folkmassorna, men ingen kände igen dem eller visste att Guds Son gick förbi på väg till det sista jordiska mötet med sina utvalda ambassadörer för riket. Inte heller visste apostlarna att en av dem redan hade gått in i en sammansvärjning för att förråda Mästaren i händerna på hans fiender.	178:3.5 (1935.1) When the Master had spoken, he arose, and they all followed him down Olivet and into the city. None of the apostles, save three, knew where they were going as they made their way along the narrow streets in the approaching darkness. The crowds jostled them, but no one recognized them nor knew that the Son of God was passing by on his way to the last mortal rendezvous with his chosen ambassadors of the kingdom. And neither did the apostles know that one of their own number had already entered into a conspiracy to betray the Master into the hands of his enemies.
178:3.6 (1935.2) Johannes Markus hade följt efter dem hela vägen in till staden, och sedan de hade kommit innanför porten hade han skyndat vidare längs en annan gata, så att han väntade för att välkomna dem till sin fars hus när de anlände.	178:3.6 (1935.2) John Mark had followed them all the way into the city, and after they had entered the gate, he hurried on by another street so that he was waiting to welcome them to his father’s home when they arrived.