Kapitel 190	Paper 190
Jesus uppenbarar sig i morontiagestalt	Morontia Appearances of Jesus
190:0.1 (2029.1) DEN uppståndne Jesus ämnar nu tillbringa en kort tid på Urantia för att uppleva morontialivsskedet så som en uppstigande dödlig från någon av världarna. Fastän denna tid i morontialivet skall tillbringas i den värld där han inkarnerade som dödlig, kommer det dock i alla avseenden att motsvara den erfarenhet som Satania-dödliga genomgår under det progressiva morontialivet i Jerusems sju mansoniavärldar.	190:0.1 (2029.1) THE resurrected Jesus now prepares to spend a short period on Urantia for the purpose of experiencing the ascending morontia career of a mortal of the realms. Although this time of the morontia life is to be spent on the world of his mortal incarnation, it will, however, be in all respects the counterpart of the experience of Satania mortals who pass through the progressive morontia life of the seven mansion worlds of Jerusem.
190:0.2 (2029.2) All denna kraft som finns inneboende i Jesus — livsgåvan — som gjorde det möjligt för honom att uppstå just från de döda, är den gåva av evigt liv som han skänker rikets troende och som även i denna stund försäkrar deras uppståndelse från den naturliga dödens bojor.	190:0.2 (2029.2) All this power which is inherent in Jesus—the endowment of life—and which enabled him to rise from the dead, is the very gift of eternal life which he bestows upon kingdom believers, and which even now makes certain their resurrection from the bonds of natural death.
190:0.3 (2029.3) Världarnas dödliga uppstiger på uppståndelsemorgonen i samma typ av övergångs- eller morontiakropp som Jesus hade när han denna söndagsmorgon uppstod från graven. Dessa kroppar har inget blodomlopp, och sådana varelser intar inte vanlig materiell föda. Det oaktat är dessa morontiagestalter verkliga. När alla de olika troende såg Jesus efter hans uppståndelse, såg de verkligen honom; de var inte självbedragna offer för syner eller hallucinationer.	190:0.3 (2029.3) The mortals of the realms will arise in the morning of the resurrection with the same type of transition or morontia body that Jesus had when he arose from the tomb on this Sunday morning. These bodies do not have circulating blood, and such beings do not partake of ordinary material food; nevertheless, these morontia forms are real. When the various believers saw Jesus after his resurrection, they really saw him; they were not the self-deceived victims of visions or hallucinations.
190:0.4 (2029.4) En bestående tro på Jesu uppståndelse var trons främsta särdrag inom alla grenar av den tidiga evangelieförkunnelsen. I Jerusalem, Alexandria, Antiochia och Filadelfia förenades alla evangelielärare i denna obetingade tro på Mästarens uppståndelse.	190:0.4 (2029.4) Abiding faith in the resurrection of Jesus was the cardinal feature of the faith of all branches of the early gospel teaching. In Jerusalem, Alexandria, Antioch, and Philadelphia all the gospel teachers united in this implicit faith in the Master’s resurrection.
190:0.5 (2029.5) När man betraktar den framträdande plats som Maria Magdalena intog vid förkunnandet av Mästarens uppståndelse, bör man notera att Maria var den främsta förespråkaren för kvinnornas kår, såsom Petrus var för apostlarna. Maria var inte ledare för de kvinnliga arbetarna, men hon var deras mest framstående lärare och offentliga förespråkare. Maria hade blivit en kvinna som iakttog stor försiktighet, så hennes djärvhet att tilltala en man som hon antog vara den som skötte Josefs trädgård, anger därför endast hur förfärad hon var att finna graven tom. Det var djupet och smärtan i hennes kärlek, fullständigheten i hennes hängivenhet, som fick henne att för ett ögonblick glömma de konventionella band som hindrade en judisk kvinna från att närma sig en främmande man.	190:0.5 (2029.5) In viewing the prominent part which Mary Magdalene took in proclaiming the Master’s resurrection, it should be recorded that Mary was the chief spokesman for the women’s corps, as was Peter for the apostles. Mary was not chief of the women workers, but she was their chief teacher and public spokesman. Mary had become a woman of great circumspection, so that her boldness in speaking to a man whom she considered to be the caretaker of Joseph’s garden only indicates how horrified she was to find the tomb empty. It was the depth and agony of her love, the fullness of her devotion, that caused her to forget, for a moment, the conventional restraints of a Jewish woman’s approach to a strange man.
1. Uppståndelsens härolder ^top	1. Heralds of the Resurrection ^top
190:1.1 (2029.6) Apostlarna ville inte att Jesus skulle lämna dem; därför hade de förringat alla hans uttalanden om att han skulle dö, liksom även hans löften om att uppstå igen. De väntade sig inte uppståndelsen så som den kom, och de vägrade att tro ända tills de ställdes inför tvånget från obestridliga bevis och den egen erfarenhetens absoluta bevis.	190:1.1 (2029.6) The apostles did not want Jesus to leave them; therefore had they slighted all his statements about dying, along with his promises to rise again. They were not expecting the resurrection as it came, and they refused to believe until they were confronted with the compulsion of unimpeachable evidence and the absolute proof of their own experiences.
190:1.2 (2030.1) När apostlarna vägrade att tro på rapporten från de fem kvinnorna som påstod sig ha sett Jesus och talat med honom, återvände Maria Magdalena till gravkammaren och de andra gick tillbaka till Josefs hus där de berättade om sina erfarenheter för hans dotter och de övriga kvinnorna, och kvinnorna trodde på deras redogörelse. Kort efter klockan sex gick dottern till Josef från Arimataia och de fyra kvinnorna som hade sett Jesus över till Nikodemos hem där de redogjorde för alla dessa händelser för Josef, Nikodemos, David Sebedaios och de andra männen som hade samlats där. Nikodemos och de andra tvivlade på deras berättelse, betvivlade att Jesus hade stigit upp från de döda; de förmodade att judarna hade fört bort kroppen. Josef och David var benägna att tro på rapporten så pass mycket att de skyndade iväg för att inspektera gravkammaren, och de fann att allt var just så som kvinnorna hade beskrivit. De var de sista som såg gravkammaren sådan den var, ty den ledande översteprästen sände klockan halv åtta tempelvakternas kapten för att avlägsna gravklädena. Kaptenen lindade in dem alla i linnelakanet och kastade dem över en klippbrant i närheten.	190:1.2 (2030.1) When the apostles refused to believe the report of the five women who represented that they had seen Jesus and talked with him, Mary Magdalene returned to the tomb, and the others went back to Joseph’s house, where they related their experiences to his daughter and the other women. And the women believed their report. Shortly after six o’clock the daughter of Joseph of Arimathea and the four women who had seen Jesus went over to the home of Nicodemus, where they related all these happenings to Joseph, Nicodemus, David Zebedee, and the other men there assembled. Nicodemus and the others doubted their story, doubted that Jesus had risen from the dead; they conjectured that the Jews had removed the body. Joseph and David were disposed to believe the report, so much so that they hurried out to inspect the tomb, and they found everything just as the women had described. And they were the last to so view the sepulchre, for the high priest sent the captain of the temple guards to the tomb at half past seven o’clock to remove the grave cloths. The captain wrapped them all up in the linen sheet and threw them over a near-by cliff.
190:1.3 (2030.2) Från gravkammaren begav sig David och Josef omedelbart till Elias Markus hem, där de höll ett möte med de tio apostlarna i rummet på övervåningen. Endast Johannes Sebedaios var böjd att tro, om än svagt, att Jesus hade uppstått från de döda. Petrus hade till en början trott, men när han inte fann Mästaren försjönk han i allvarliga tvivel. De var alla benägna att tro att judarna hade flyttat kroppen. David ville inte tvista med dem, men när han lämnade dem sade han: ”Ni är apostlar och borde förstå dessa saker. Jag vill inte gräla med er; trots det går jag nu tillbaka till Nikodemos hem där budbärarna enligt överenskommelse samlas denna morgon, och när de har samlats sänder jag ut dem på deras sista uppdrag — som härolder om Mästarens uppståndelse. Jag hörde Mästaren säga att han efter sin död skulle uppstå på tredje dagen, och jag tror honom.” När han hade sagt detta till rikets nedslagna och missmodiga ambassadörer tog denne självutnämnde ledare för kommunikations- och informationstjänsten farväl av apostlarna. På vägen ut från övervåningens rum släppte han ned Judas penningpung med apostlarnas alla pengar i knäet på Matteus Levi.	190:1.3 (2030.2) From the tomb David and Joseph went immediately to the home of Elijah Mark, where they held a conference with the ten apostles in the upper chamber. Only John Zebedee was disposed to believe, even faintly, that Jesus had risen from the dead. Peter had believed at first but, when he failed to find the Master, fell into grave doubting. They were all disposed to believe that the Jews had removed the body. David would not argue with them, but when he left, he said: “You are the apostles, and you ought to understand these things. I will not contend with you; nevertheless, I now go back to the home of Nicodemus, where I have appointed with the messengers to assemble this morning, and when they have gathered together, I will send them forth on their last mission, as heralds of the Master’s resurrection. I heard the Master say that, after he should die, he would rise on the third day, and I believe him.” And thus speaking to the dejected and forlorn ambassadors of the kingdom, this self-appointed chief of communication and intelligence took leave of the apostles. On his way from the upper chamber he dropped the bag of Judas, containing all the apostolic funds, in the lap of Matthew Levi.
190:1.4 (2030.3) Klockan var ungefär halv tio när den siste av Davids tjugosex budbärare anlände till Nikodemos hem. David samlade dem genast på den rymliga gårdsplanen och vände sig till dem med följande ord:	190:1.4 (2030.3) It was about half past nine o’clock when the last of David’s twenty-six messengers arrived at the home of Nicodemus. David promptly assembled them in the spacious courtyard and addressed them:
190:1.5 (2030.4) ”Män och bröder, hela denna tid har ni tjänat mig enligt er ed till mig och till varandra, och jag tar er till vittnen på att jag ännu aldrig har sänt ut någon falsk information med er. Jag är i färd med att sända er ut på ert sista uppdrag som rikets frivilliga budbärare, och i samband därmed löser jag er från er ed och upplöser budbärarkåren. Män, jag förkunnar för er att vi har slutfört vårt arbete. Mästaren har inte längre behov av dödliga budbärare; han har uppstått från de döda. Han berättade för oss innan han arresterades att han skulle dö och uppstå igen på den tredje dagen. Jag har sett graven — den är tom. Jag har talat med Maria Magdalena och fyra andra kvinnor som har talat med Jesus. Jag upplöser er nu, bjuder er farväl och sänder er på era respektive uppdrag, och det budskap som ni skall bära till de troende lyder: ’Jesus har uppstått från de döda; graven är tom.’”	190:1.5 (2030.4) “Men and brethren, all this time you have served me in accordance with your oath to me and to one another, and I call you to witness that I have never yet sent out false information at your hands. I am about to send you on your last mission as volunteer messengers of the kingdom, and in so doing I release you from your oaths and thereby disband the messenger corps. Men, I declare to you that we have finished our work. No more does the Master have need of mortal messengers; he has risen from the dead. He told us before they arrested him that he would die and rise again on the third day. I have seen the tomb—it is empty. I have talked with Mary Magdalene and four other women, who have talked with Jesus. I now disband you, bid you farewell, and send you on your respective assignments, and the message which you shall bear to the believers is: ‘Jesus has risen from the dead; the tomb is empty.’”
190:1.6 (2030.5) Majoriteten av de närvarande försökte övertala David att inte göra detta. Men de kunde inte påverka honom. Sedan försökte de avråda budbärarna, men de brydde sig inte om dessa tvivelord. Så strax före klockan tio denna söndagsmorgon gick dessa tjugosex löpare ut som de första härolderna för denna mäktiga sanning och detta mäktiga faktum om den uppståndne Jesus. De gav sig av på detta uppdrag, så som tidigare på många andra, i enlighet med sin ed till David Sebedaios och till varandra. Dessa män hade stor tillit till David. De gav sig i väg för att utföra detta uppdrag utan att ens stanna för att tala med dem som hade sett Jesus; de litade på Davids ord. Flertalet av dem trodde på vad David hade sagt dem, och även de som i någon mån tvivlade bar fram budet precis lika säkert och lika snabbt.	190:1.6 (2030.5) The majority of those present endeavored to persuade David not to do this. But they could not influence him. They then sought to dissuade the messengers, but they would not heed the words of doubt. And so, shortly before ten o’clock this Sunday morning, these twenty-six runners went forth as the first heralds of the mighty truth-fact of the resurrected Jesus. And they started out on this mission as they had on so many others, in fulfillment of their oath to David Zebedee and to one another. These men had great confidence in David. They departed on this assignment without even tarrying to talk with those who had seen Jesus; they took David at his word. The majority of them believed what David had told them, and even those who somewhat doubted, carried the message just as certainly and just as swiftly.
190:1.7 (2031.1) Apostlarna, rikets andliga kår, är denna dag församlade i rummet på övervåningen, där de uppvisar rädsla och uttrycker tvivel, medan dessa lekmän som representerar det första försöket att socialt anpassa Mästarens evangelium om människans broderskap, enligt order av sin orädde och effektive ledare ger sig ut för att förkunna en världs och ett universums uppståndne Frälsare. De engagerar sig i denna betydelsefulla tjänst innan hans utvalda representanter ens är villiga att tro hans ord eller godta ögonvittnenas utsaga.	190:1.7 (2031.1) The apostles, the spiritual corps of the kingdom, are this day assembled in the upper chamber, where they manifest fear and express doubts, while these laymen, representing the first attempt at the socialization of the Master’s gospel of the brotherhood of man, under the orders of their fearless and efficient leader, go forth to proclaim the risen Savior of a world and a universe. And they engage in this eventful service ere his chosen representatives are willing to believe his word or to accept the evidence of eyewitnesses.
190:1.8 (2031.2) Dessa tjugosex budbärare sändes ut till Lasaros hem i Betania och till alla centra för troende, från Beer-Seba i söder till Damaskus och Sidon i norr, och från Filadelfia i öster till Alexandria i väster.	190:1.8 (2031.2) These twenty-six were dispatched to the home of Lazarus in Bethany and to all of the believer centers, from Beersheba in the south to Damascus and Sidon in the north; and from Philadelphia in the east to Alexandria in the west.
190:1.9 (2031.3) När David hade tagit farväl av sina bröder gick han över till Josefs hem för att hämta sin mor, och de vandrade ut till Betania för att förena sig med Jesu familj som väntade där. David bodde i Betania hos Marta och Maria tills de hade avyttrat sina jordiska ägodelar och åtföljde dem sedan på färden till Filadelfia för att förena sig med sin bror Lasaros.	190:1.9 (2031.3) When David had taken leave of his brethren, he went over to the home of Joseph for his mother, and they then went out to Bethany to join the waiting family of Jesus. David abode there in Bethany with Martha and Mary until after they had disposed of their earthly possessions, and he accompanied them on their journey to join their brother, Lazarus, at Philadelphia.
190:1.10 (2031.4) Om ungefär en vecka från denna tidpunkt tog Johannes Sebedaios Jesu mor Maria till sitt hem i Betsaida. Jesu äldste bror Jakob stannade med sin familj i Jerusalem. Rut stannade hos Lasaros systrar i Betania. De övriga i Jesu familj återvände till Galiléen. David Sebedaios begav sig tillsammans med Marta och Maria från Betania till Filadelfia i början av juni, dagen efter sitt giftermål med Rut, Jesu yngsta syster.	190:1.10 (2031.4) In about one week from this time John Zebedee took Mary the mother of Jesus to his home in Bethsaida. James, Jesus’ eldest brother, remained with his family in Jerusalem. Ruth remained at Bethany with Lazarus’s sisters. The rest of Jesus’ family returned to Galilee. David Zebedee left Bethany with Martha and Mary, for Philadelphia, early in June, the day after his marriage to Ruth, Jesus’ youngest sister.
2. Jesu framträdande i Betania ^top	2. Jesus’ Appearance at Bethany ^top
190:2.1 (2031.5) Från tiden för Jesu morontiauppståndelse till stunden för hans andeuppstigning i höjden framträdde Jesus vid nitton skilda tillfällen i synlig gestalt för sina troende på jorden. Han visade sig inte för sina fiender eller för dem som inte andligen kunde tillgodogöra sig hans manifestation i synlig form. Hans första framträdande var för de fem kvinnorna vid graven, hans andra för Maria Magdalena, också det vid graven.	190:2.1 (2031.5) From the time of the morontia resurrection until the hour of his spirit ascension on high, Jesus made nineteen separate appearances in visible form to his believers on earth. He did not appear to his enemies nor to those who could not make spiritual use of his manifestation in visible form. His first appearance was to the five women at the tomb; his second, to Mary Magdalene, also at the tomb.
190:2.2 (2031.6) Det tredje framträdandet inträffade vid mitten av denna söndag i Betania. Kort efter tolvtiden stod Jesu äldste bror Jakob i Lasaros trädgård framför den tomma graven, där Martas och Marias från döden uppväckte bror hade legat, och begrundade i sitt sinne den nyhet som en av Davids budbärare hade kommit med omkring en timme tidigare. Jakob hade alltid varit benägen att tro på sin äldste broders mission på jorden, men han hade för länge sedan förlorat kontakten med Jesu arbete och hade råkat i allvarliga tvivel angående apostlarnas senare påståenden att Jesus var Messias. Hela familjen blev bestört och nära nog förvirrad av nyheterna som budbäraren kom med. Medan Jakob fortfarande stod framför Lasaros tomma grav anlände Maria Magdalena till platsen och berättade ivrigt för familjen om sina upplevelser under de tidiga morgontimmarna vid Josefs gravkammare. Innan hon hade slutat anlände David Sebedaios och hans mor. Rut trodde naturligtvis på berättelsen, och det gjorde också Juda efter att ha talat med David och Salome.	190:2.2 (2031.6) The third appearance occurred about noon of this Sunday at Bethany. Shortly after noontide, Jesus’ oldest brother, James, was standing in the garden of Lazarus before the empty tomb of the resurrected brother of Martha and Mary, turning over in his mind the news brought to them about one hour previously by the messenger of David. James had always inclined to believe in his eldest brother’s mission on earth, but he had long since lost contact with Jesus’ work and had drifted into grave doubting regarding the later claims of the apostles that Jesus was the Messiah. The whole family was startled and well-nigh confounded by the news brought by the messenger. Even as James stood before Lazarus’s empty tomb, Mary Magdalene arrived on the scene and was excitedly relating to the family her experiences of the early morning hours at the tomb of Joseph. Before she had finished, David Zebedee and his mother arrived. Ruth, of course, believed the report, and so did Jude after he had talked with David and Salome.
190:2.3 (2032.1) Under tiden, medan de sökte efter Jakob och innan de fann honom, när han stod där i trädgården nära gravkammaren, blev han medveten om att någon fanns i hans närhet, som om någon hade rört vid hans axel. När han vände sig för att se efter såg han en främmande gestalt gradvis framträda vid hans sida. Han var alltför häpen för att tala och alltför skrämd för att fly. Sedan talade den främmande gestalten och sade: ”Jakob, jag kommer för att kalla dig till rikets tjänst. Allvarligt förena dina krafter med dina bröder och följ mig.” När Jakob hörde sitt namn uttalas visste han att det var hans äldste broder Jesus, som hade tilltalat honom. De hade alla mer eller mindre svårt att känna igen Mästarens morontiagestalt, men få av dem hade några svårigheter att känna igen hans röst eller annars identifiera hans charmerande personlighet så snart han började kommunicera med dem.	190:2.3 (2032.1) In the meantime, as they looked for James and before they found him, while he stood there in the garden near the tomb, he became aware of a near-by presence, as if someone had touched him on the shoulder; and when he turned to look, he beheld the gradual appearance of a strange form by his side. He was too much amazed to speak and too frightened to flee. And then the strange form spoke, saying: “James, I come to call you to the service of the kingdom. Join earnest hands with your brethren and follow after me.” When James heard his name spoken, he knew that it was his eldest brother, Jesus, who had addressed him. They all had more or less difficulty in recognizing the morontia form of the Master, but few of them had any trouble recognizing his voice or otherwise identifying his charming personality when he once began to communicate with them.
190:2.4 (2032.2) När Jakob insåg att Jesus tilltalade honom började han falla ned på sina knän och utropade: ”Min fader och min broder”, men Jesus bad honom stå upp medan han talade med honom. De vandrade genom trädgården och talade i nästan tre minuter, talade om upplevelser under gångna dagar och förutsåg händelserna under den närmaste framtiden. När de närmade sig huset sade Jesus: ”Farväl Jakob, tills jag möter er alla tillsammans.”	190:2.4 (2032.2) When James perceived that Jesus was addressing him, he started to fall to his knees, exclaiming, “My father and my brother,” but Jesus bade him stand while he spoke with him. And they walked through the garden and talked for almost three minutes; talked over experiences of former days and forecast the events of the near future. As they neared the house, Jesus said, “Farewell, James, until I greet you all together.”
190:2.5 (2032.3) Jakob rusade in i huset medan de sökte efter honom i Betfage, och utropade: ”Jag har just sett Jesus och talat med honom, umgåtts med honom. Han är inte död; han har uppstått! Han försvann inför mina ögon och sade: ’Farväl tills jag möter er alla tillsammans.’” Han hade knappt slutat tala då Juda återvände, och han berättade på nytt för Juda hur han hade sammanträffat med Jesus i trädgården. De började alla tro på Jesu uppståndelse. Jakob tillkännagav nu att han inte tänkte återvända till Galiléen, och David utropade: ”Det är inte bara upphetsade kvinnor som ser honom; nu har även själsstarka karlar börjat se honom. Jag väntar mig att själv få se honom.”	190:2.5 (2032.3) James rushed into the house, even while they looked for him at Bethpage, exclaiming: “I have just seen Jesus and talked with him, visited with him. He is not dead; he has risen! He vanished before me, saying, ‘Farewell until I greet you all together.’” He had scarcely finished speaking when Jude returned, and he retold the experience of meeting Jesus in the garden for the benefit of Jude. And they all began to believe in the resurrection of Jesus. James now announced that he would not return to Galilee, and David exclaimed: “He is seen not only by excited women; even stronghearted men have begun to see him. I expect to see him myself.”
190:2.6 (2032.4) David behövde inte vänta länge, ty Jesu fjärde framträdande för de dödligas syn inträffade strax före klockan två i själva detta Martas och Marias hem, då han uppenbarade sig synligt för sin jordiska familj och deras vänner, tjugo personer sammanlagt. Mästaren visade sig i den öppna bakdörren och sade: ”Frid vare med er. Hälsningar till dem som en gång var mina närmaste i köttslig gestalt och min samhörighet till mina bröder och systrar i himmelriket. Hur kunde ni tvivla? Varför har ni dröjt så länge innan ni valde att följa sanningens ljus av hela ert hjärta? Kom ni därför alla in i gemenskapen med Sanningens Ande i Faderns rike.” När de började återhämta sig från den första chocken av sin stora förvåning och gå fram mot honom som för att omfamna honom, försvann han ur deras åsyn.	190:2.6 (2032.4) And David did not long wait, for the fourth appearance of Jesus to mortal recognition occurred shortly before two o’clock in this very home of Martha and Mary, when he appeared visibly before his earthly family and their friends, twenty in all. The Master appeared in the open back door, saying: “Peace be upon you. Greetings to those once near me in the flesh and fellowship for my brothers and sisters in the kingdom of heaven. How could you doubt? Why have you lingered so long before choosing to follow the light of truth with a whole heart? Come, therefore, all of you into the fellowship of the Spirit of Truth in the Father’s kingdom.” As they began to recover from the first shock of their amazement and to move toward him as if to embrace him, he vanished from their sight.
190:2.7 (2032.5) De ville alla rusa iväg in till staden för att berätta för de tvivlande apostlarna om vad som hade hänt, men Jakob höll dem tillbaka. Endast Maria Magdalena tilläts återvända till Josefs hus. Jakob förbjöd dem att sprida nyheten om detta morontiabesök på grund av vissa saker som Jesus hade sagt till honom när de samtalade i trädgården. Men Jakob avslöjade aldrig något mer om sitt besök med den uppståndne Mästaren denna dag i Lasaros hem i Betania.	190:2.7 (2032.5) They all wanted to rush off to the city to tell the doubting apostles about what had happened, but James restrained them. Mary Magdalene, only, was permitted to return to Joseph’s house. James forbade their publishing abroad the fact of this morontia visit because of certain things which Jesus had said to him as they conversed in the garden. But James never revealed more of his visit with the risen Master on this day at the Lazarus home in Bethany.
3. I Josefs hem ^top	3. At the Home of Joseph ^top
190:3.1 (2033.1) Jesu femte morontiauppenbarande, som kunde ses med dödligas ögon, inträffade ungefär femton minuter över fyra denna samma söndagseftermiddag inför omkring tjugofem kvinnliga troende som hade samlats hemma hos Josef från Arimataia. Maria Magdalena hade återvänt till Josefs hus bara några minuter före detta framträdande. Jesu bror Jakob hade begärt att ingenting skulle sägas till apostlarna om Mästarens framträdande i Betania. Han hade inte bett Maria att låta bli att berätta om händelsen för sina trossystrar. I enlighet därmed, efter att ha förpliktat alla kvinnorna till tysthetslöfte, började Maria redogöra för vad som nyss hade inträffat medan hon var hos Jesu familj i Betania. Hon var mitt i denna spännande berättelse när en plötslig och högtidlig stillhet sänkte sig över dem, och de såg mitt ibland sig den uppståndne Jesus i fullt synlig gestalt. Han hälsade dem med orden: ”Frid vare med er. I rikets gemenskap skall ingen vara jude eller främling, rik eller fattig, fri eller slav, man eller kvinna. Även ni kallas till att sprida den goda nyheten om människosläktets frihet genom evangeliet om människans sonskap hos Gud i himmelriket. Gå ut till hela världen och förkunna detta evangelium och stärk de troende i deras tro därpå. När ni gör detta, glöm inte att vårda er om de sjuka och stärka de som är klenmodiga och räddhågade. Och jag kommer alltid att vara med er, ända till jordens yttersta gränser.” När han hade sagt detta försvann han från deras åsyn, medan kvinnorna föll ner framstupa och tillbad under tystnad.	190:3.1 (2033.1) The fifth morontia manifestation of Jesus to the recognition of mortal eyes occurred in the presence of some twenty-five women believers assembled at the home of Joseph of Arimathea, at about fifteen minutes past four o’clock on this same Sunday afternoon. Mary Magdalene had returned to Joseph’s house just a few minutes before this appearance. James, Jesus’ brother, had requested that nothing be said to the apostles concerning the Master’s appearance at Bethany. He had not asked Mary to refrain from reporting the occurrence to her sister believers. Accordingly, after Mary had pledged all the women to secrecy, she proceeded to relate what had so recently happened while she was with Jesus’ family at Bethany. And she was in the very midst of this thrilling recital when a sudden and solemn hush fell over them; they beheld in their very midst the fully visible form of the risen Jesus. He greeted them, saying: “Peace be upon you. In the fellowship of the kingdom there shall be neither Jew nor gentile, rich nor poor, free nor bond, man nor woman. You also are called to publish the good news of the liberty of mankind through the gospel of sonship with God in the kingdom of heaven. Go to all the world proclaiming this gospel and confirming believers in the faith thereof. And while you do this, forget not to minister to the sick and strengthen those who are fainthearted and fear-ridden. And I will be with you always, even to the ends of the earth.” And when he had thus spoken, he vanished from their sight, while the women fell on their faces and worshiped in silence.
190:3.2 (2033.2) Av Jesu fem morontiaframträdanden hittills hade Maria Magdalena bevittnat fyra.	190:3.2 (2033.2) Of the five morontia appearances of Jesus occurring up to this time, Mary Magdalene had witnessed four.
190:3.3 (2033.3) Utsändandet av budbärare mitt på förmiddagen och det oavsiktliga läckaget av antydningar om Jesu framträdande i Josefs hus resulterade i att judarnas styresmän tidigt under kvällen började få höra att det gick rykten i staden om att Jesus hade uppstått och att många personer påstod sig ha sett honom. Medlemmarna av judarnas råd blev grundligt uppjagade av dessa rykten. Sedan Kajafas i all hast hade rådgjort med Hannas sammankallade han sanhedrinen till ett möte klockan åtta den kvällen. Det var vid detta möte åtgärder vidtogs för att utesluta från synagogorna varje person som nämnde något om Jesu uppståndelse. Det föreslogs rentav att var och en som påstod sig ha sett honom skulle avrättas. Detta förslag kom emellertid inte till omröstning eftersom mötet slutade i en förvirring som gränsade till verklig panik. De hade vågat tro att de var färdiga med Jesus. De höll på att upptäcka att deras verkliga besvär med mannen från Nasaret bara hade börjat.	190:3.3 (2033.3) As a result of sending out the messengers during the midforenoon and from the unconscious leakage of intimations concerning this appearance of Jesus at Joseph’s house, word began to come to the rulers of the Jews during the early evening that it was being reported about the city that Jesus had risen, and that many persons were claiming to have seen him. The Sanhedrists were thoroughly aroused by these rumors. After a hasty consultation with Annas, Caiaphas called a meeting of the Sanhedrin to convene at eight o’clock that evening. It was at this meeting that action was taken to throw out of the synagogues any person who made mention of Jesus’ resurrection. It was even suggested that anyone claiming to have seen him should be put to death; this proposal, however, did not come to a vote since the meeting broke up in confusion bordering on actual panic. They had dared to think they were through with Jesus. They were about to discover that their real trouble with the man of Nazareth had just begun.
4. Framträdandet för grekerna ^top	4. Appearance to the Greeks ^top
190:4.1 (2033.4) Ungefär vid halvfemtiden, i en viss Flavius hem, gjorde Mästaren sitt sjätte morontiaframträdande inför omkring fyrtio grekiska troende som hade samlats där. Medan de var i färd med att diskutera rapporterna om Mästarens uppståndelse uppenbarade han sig mitt ibland dem, trots att dörrarna var väl stängda, och sade till dem: ”Frid vare med er. Fastän Människosonen framträdde på jorden bland judarna, kom han för att tjäna alla människor. I min Faders rike skall ingen vara jude eller främling; ni är alla bröder — Guds söner. Gå ni därför ut till hela världen och förkunna detta frälsningens evangelium, så som ni har fått ta emot det av rikets ambassadörer, och jag skall umgås med er i Faderns tros- och sanningssöners brödraskap.” När han hade gett dem detta uppdrag tog han farväl, och de såg honom inte längre. De stannade inne i huset hela kvällen; de var alltför överväldigade av vördnad och fruktan för att våga sig ut. Inte heller sov någon av dessa greker den natten. De förblev vakna i diskussioner om dessa saker och hoppades att Mästaren kanske skulle besöka dem på nytt. I gruppen fanns många av de greker som var i Getsemane när soldaterna arresterade Jesus och Judas förrådde honom med en kyss.	190:4.1 (2033.4) About half past four o’clock, at the home of one Flavius, the Master made his sixth morontia appearance to some forty Greek believers there assembled. While they were engaged in discussing the reports of the Master’s resurrection, he manifested himself in their midst, notwithstanding that the doors were securely fastened, and speaking to them, said: “Peace be upon you. While the Son of Man appeared on earth among the Jews, he came to minister to all men. In the kingdom of my Father there shall be neither Jew nor gentile; you will all be brethren—the sons of God. Go you, therefore, to all the world, proclaiming this gospel of salvation as you have received it from the ambassadors of the kingdom, and I will fellowship you in the brotherhood of the Father’s sons of faith and truth.” And when he had thus charged them, he took leave, and they saw him no more. They remained within the house all evening; they were too much overcome with awe and fear to venture forth. Neither did any of these Greeks sleep that night; they stayed awake discussing these things and hoping that the Master might again visit them. Among this group were many of the Greeks who were at Gethsemane when the soldiers arrested Jesus and Judas betrayed him with a kiss.
190:4.2 (2034.1) Rykten om Jesu uppståndelse och rapporter om de många framträdandena inför hans anhängare sprids snabbt, och hela staden uppjagas till en höggradig upphetsning. Mästaren har redan framträtt för sin familj, för kvinnorna och för grekerna, och inom kort uppenbarar han sig mitt bland apostlarna. Judarnas råd skall snart börja överväga dessa nya problem som så plötsligt har tvingats på de judiska styresmännen. Jesus tänker mycket på sina apostlar men vill att de lämnas ensamma under ytterligare några timmar av allvarlig begrundande och tankfullt övervägande innan han besöker dem.	190:4.2 (2034.1) Rumors of Jesus’ resurrection and reports concerning the many appearances to his followers are spreading rapidly, and the whole city is being wrought up to a high pitch of excitement. Already the Master has appeared to his family, to the women, and to the Greeks, and presently he manifests himself in the midst of the apostles. The Sanhedrin is soon to begin the consideration of these new problems which have been so suddenly thrust upon the Jewish rulers. Jesus thinks much about his apostles but desires that they be left alone for a few more hours of solemn reflection and thoughtful consideration before he visits them.
5. Vandringen med de två bröderna ^top	5. The Walk with Two Brothers ^top
190:5.1 (2034.2) I Emmaus, en dryg mil väster om Jerusalem, bodde två bröder, fåraherdar, som hade tillbringat påskveckan i Jerusalem och deltagit i offrandet, ceremonierna och festandet. Den äldre brodern Kleopas trodde delvis på Jesus; åtminstone hade han blivit utesluten ur synagogan. Hans bror Jakob trodde inte, även fast han var mycket intresserad av vad han hade hört om Mästarens läror och gärningar.	190:5.1 (2034.2) At Emmaus, about seven miles west of Jerusalem, there lived two brothers, shepherds, who had spent the Passover week in Jerusalem attending upon the sacrifices, ceremonials, and feasts. Cleopas, the elder, was a partial believer in Jesus; at least he had been cast out of the synagogue. His brother, Jacob, was not a believer, although he was much intrigued by what he had heard about the Master’s teachings and works.
190:5.2 (2034.3) När dessa två bröder denna söndagseftermiddag vandrade fram, knappt fem kilometer från Jerusalem och några minuter före klockan fem, längs vägen till Emmaus samtalade de med stort allvar om Jesus, hans läror, hans gärningar och i synnerhet om ryktena att hans grav var tom och att vissa kvinnor hade talat med honom. Kleopas var delvis sinnad att tro på dessa rapporter, men Jakob hävdade att hela saken troligen var ett bedrägeri. Medan de på detta sätt tvistade och debatterade på vägen hem kom Jesu morontiauppenbarande, hans sjunde framträdande, upp vid sidan av dem där de vandrade fram. Kleopas hade ofta hört Jesus undervisa, och han hade vid flera tillfällen ätit tillsammans med honom i hemmen hos troende i Jerusalem. Men han kände inte igen Mästaren ens när denne oförbehållsamt samtalade med dem.	190:5.2 (2034.3) On this Sunday afternoon, about three miles out of Jerusalem and a few minutes before five o’clock, as these two brothers trudged along the road to Emmaus, they talked in great earnestness about Jesus, his teachings, work, and more especially concerning the rumors that his tomb was empty, and that certain of the women had talked with him. Cleopas was half a mind to believe these reports, but Jacob was insistent that the whole affair was probably a fraud. While they thus argued and debated as they made their way toward home, the morontia manifestation of Jesus, his seventh appearance, came alongside them as they journeyed on. Cleopas had often heard Jesus teach and had eaten with him at the homes of Jerusalem believers on several occasions. But he did not recognize the Master even when he spoke freely with them.
190:5.3 (2034.4) När Jesus hade vandrat ett stycke tillsammans med dem sade han: ”Vad var det ni talade om så allvarligt när jag hann upp er?” När Jesus hade frågat detta stannade de upp och såg med sorgsen förvåning på honom. Kleopas sade: ”Hur kan någon vistas i Jerusalem och inte känna till vad som nyligen har hänt?” Då frågade Mästaren: ”Vad har hänt?” Kleopas svarade: ”Om du inte vet om dessa saker är du den ende i Jerusalem som inte har hört dessa rykten om Jesus från Nasaret, han som var en mäktig profet i ord och gärning inför Gud och hela folket. Våra överstepräster och styresmän överlämnade honom till romarna och krävde att de skulle korsfästa honom. Nog var det många av oss som hade hoppats på att det var han som skulle befria Israel från främlingarnas ok. Men det är inte allt. Nu är det tredje dagen sedan han korsfästes, och några kvinnor har denna dag gjort oss helt förbluffade med att förklara att de mycket tidigt denna morgon gick till hans gravkammare och fann den tom. Och samma kvinnor påstår envist att de talade med denne man; de hävdar att han har uppstått från de döda. Och när kvinnorna rapporterade detta för männen sprang två av hans apostlar till gravkammaren och fann likaså att den var tom” — och här avbröt Jakob sin bror för att säga: ”Men de såg inte Jesus.”	190:5.3 (2034.4) After walking a short way with them, Jesus said: “What were the words you exchanged so earnestly as I came upon you?” And when Jesus had spoken, they stood still and viewed him with sad surprise. Said Cleopas: “Can it be that you sojourn in Jerusalem and know not the things which have recently happened?” Then asked the Master, “What things?” Cleopas replied: “If you do not know about these matters, you are the only one in Jerusalem who has not heard these rumors concerning Jesus of Nazareth, who was a prophet mighty in word and in deed before God and all the people. The chief priests and our rulers delivered him up to the Romans and demanded that they crucify him. Now many of us had hoped that it was he who would deliver Israel from the yoke of the gentiles. But that is not all. It is now the third day since he was crucified, and certain women have this day amazed us by declaring that very early this morning they went to his tomb and found it empty. And these same women insist that they talked with this man; they maintain that he has risen from the dead. And when the women reported this to the men, two of his apostles ran to the tomb and likewise found it empty”—and here Jacob interrupted his brother to say, “but they did not see Jesus.”
190:5.4 (2035.1) Då de gick vidare sade Jesus till dem: ”Hur långsamma är ni inte med att fatta sanningen! När ni berättar för mig att det är om denne mans läror och gärningar som ni diskuterar, får jag då upplysa er eftersom jag mer än väl känner till dessa läror. Kommer ni inte ihåg att denne Jesus alltid lärde att hans rike inte är av denna värld och att alla människor, eftersom de är Guds söner, borde finna frigörelse och frihet i den andliga glädjen i gemenskapen med det kärleksfulla tjänandets brödraskap i detta nya rike som bygger på sanningen om den himmelske Faderns kärlek? Minns ni inte hur denne Människoson förkunnade Guds frälsning för alla människor, vårdade sig om sjuka och lidande och befriade dem som var bundna av rädsla och förslavade av ondska? Vet ni inte att denne man från Nasaret sade till sina apostlar att han måste bege sig till Jerusalem och utlämnas till sina fiender som skulle döda honom, och att han skulle uppstå på den tredje dagen? Har ni inte fått höra allt detta? Och har ni aldrig läst i skrifterna, om denna dag av frälsning för juden och för icke-juden, stället där det står att alla familjer på jorden skall bli välsignade i honom, att han skall höra de nödlidandes rop och frälsa själen hos de fattiga som söker honom, att alla folk skall kalla honom välsignad? Att denne Frälsare skall vara som skuggan av en väldig klippa i ett utmattat land. Att han för sin hjord i bet som en riktig herde, samlar lammen i sin famn och bär dem ömt i sina armar. Att han öppnar de andligen blindas ögon och för förtvivlans fångar ut till full frihet och ljus, att alla som sitter i mörkret skall se den eviga frälsningens stora ljus. Att han skall läka dem som har ett förkrossat hjärta, förkunna frihet för de av synden fångna och öppna fängelseportarna för dem som är förslavade av fruktan och bundna av ondska. Att han skall trösta dem som sörjer och skänka dem frälsningens glädje i stället för sorg och tungsinthet. Att han skall vara alla folks hopp och den ständiga glädjen hos dem som söker rättfärdighet. Att denne sanningens och rättfärdighetens Son skall gå upp över världen med helande ljus och frälsande kraft; rentav att han skall frälsa sitt folk från deras synder; att han verkligen skall söka och frälsa dem som är vilsna och förlorade. Att han inte skall förgöra de svaga utan skänka frälsning åt alla som hungrar och törstar efter rättfärdighet. Att de som tror på honom skall ha evigt liv. Att han skall utgjuta sin ande över allt kött, och att denne Sanningens Ande hos varje troende skall vara en källa av vatten som väller fram till evigt liv. Förstod ni inte hur storartat det rikets evangelium var som denne man gav er? Inser ni inte vilken storartad frälsning som har kommit er till del?”	190:5.4 (2035.1) As they walked along, Jesus said to them: “How slow you are to comprehend the truth! When you tell me that it is about the teachings and work of this man that you have your discussions, then may I enlighten you since I am more than familiar with these teachings. Do you not remember that this Jesus always taught that his kingdom was not of this world, and that all men, being the sons of God, should find liberty and freedom in the spiritual joy of the fellowship of the brotherhood of loving service in this new kingdom of the truth of the heavenly Father’s love? Do you not recall how this Son of Man proclaimed the salvation of God for all men, ministering to the sick and afflicted and setting free those who were bound by fear and enslaved by evil? Do you not know that this man of Nazareth told his disciples that he must go to Jerusalem, be delivered up to his enemies, who would put him to death, and that he would arise on the third day? Have you not been told all this? And have you never read in the Scriptures concerning this day of salvation for Jew and gentile, where it says that in him shall all the families of the earth be blessed; that he will hear the cry of the needy and save the souls of the poor who seek him; that all nations shall call him blessed? That such a Deliverer shall be as the shadow of a great rock in a weary land. That he will feed the flock like a true shepherd, gathering the lambs in his arms and tenderly carrying them in his bosom. That he will open the eyes of the spiritually blind and bring the prisoners of despair out into full liberty and light; that all who sit in darkness shall see the great light of eternal salvation. That he will bind up the brokenhearted, proclaim liberty to the captives of sin, and open up the prison to those who are enslaved by fear and bound by evil. That he will comfort those who mourn and bestow upon them the joy of salvation in the place of sorrow and heaviness. That he shall be the desire of all nations and the everlasting joy of those who seek righteousness. That this Son of truth and righteousness shall rise upon the world with healing light and saving power; even that he will save his people from their sins; that he will really seek and save those who are lost. That he will not destroy the weak but minister salvation to all who hunger and thirst for righteousness. That those who believe in him shall have eternal life. That he will pour out his spirit upon all flesh, and that this Spirit of Truth shall be in each believer a well of water, springing up into everlasting life. Did you not understand how great was the gospel of the kingdom which this man delivered to you? Do you not perceive how great a salvation has come upon you?”
190:5.5 (2035.2) Vid denna tid hade de kommit nära den by där dessa bröder bodde. Inte ett ord hade de två männen sagt sedan Jesus började undervisa dem medan de vandrade längs vägen. Snart kom de fram till sin enkla boning, och Jesus skulle just ta farväl av dem och fortsätta ned längs vägen, men de nästan tvingade honom att komma in och stanna hos dem. De sade att skymningen snart skulle falla och insisterade att han skulle stanna hos dem. Till slut samtyckte Jesus, och mycket snart efter att ha gått in i huset satte de sig ned för att äta. De gav honom ett bröd att välsigna, och när han började bryta det och gav åt dem öppnades deras ögon och Kleopas insåg att deras gäst var Mästaren själv. Och då han sade: ”Det är Mästaren ...”, försvann Jesus i sin morontiagestalt ur deras åsyn.	190:5.5 (2035.2) By this time they had come near to the village where these brothers dwelt. Not a word had these two men spoken since Jesus began to teach them as they walked along the way. Soon they drew up in front of their humble dwelling place, and Jesus was about to take leave of them, going on down the road, but they constrained him to come in and abide with them. They insisted that it was near nightfall, and that he tarry with them. Finally Jesus consented, and very soon after they went into the house, they sat down to eat. They gave him the bread to bless, and as he began to break and hand to them, their eyes were opened, and Cleopas recognized that their guest was the Master himself. And when he said, “It is the Master —,” the morontia Jesus vanished from their sight.
190:5.6 (2036.1) Sedan sade de till varandra: ”Inget under att våra hjärtan brann inom oss när han talade till oss medan vi vandrade vägen fram, och när han öppnade skriftens lärdomar för vårt förstånd!”	190:5.6 (2036.1) And then they said, the one to the other, “No wonder our hearts burned within us as he spoke to us while we walked along the road! and while he opened up to our understanding the teachings of the Scriptures!”
190:5.7 (2036.2) De stannade inte för att äta. De hade sett Mästaren i morontiagestalt, de rusade ut från huset och skyndade tillbaka till Jerusalem för att sprida den goda nyheten om den uppståndne Frälsaren.	190:5.7 (2036.2) They would not stop to eat. They had seen the morontia Master, and they rushed from the house, hastening back to Jerusalem to spread the good news of the risen Savior.
190:5.8 (2036.3) Omkring klockan nio den kvällen och just innan Mästaren visade sig för de tio apostlarna, störtade dessa två upphetsade bröder in till apostlarna i övervåningens rum och förkunnade att de hade sett Jesus och talat med honom. De berättade allt vad Jesus hade sagt till dem och hur de inte hade insett vem han var förrän i den stund då han bröt brödet.	190:5.8 (2036.3) About nine o’clock that evening and just before the Master appeared to the ten, these two excited brothers broke in upon the apostles in the upper chamber, declaring that they had seen Jesus and talked with him. And they told all that Jesus had said to them and how they had not discerned who he was until the time of the breaking of the bread.