Kapitel 138	Paper 138
Utbildningen av rikets budbärare	Training the Kingdom’s Messengers
138:0.1 (1538.1) EFTER att ha hållit sin predikan om ”Riket” sammankallade Jesus de sex apostlarna den eftermiddagen och började framlägga sina planer om att de skulle besöka städerna kring och i närheten av Galileiska sjön. Hans bröder Jakob och Juda blev mycket sårade av att de inte kallades till detta möte. Hittills hade de ansett sig höra till Jesu inre krets av medarbetare. Men Jesus ämnade inte ha några nära släktingar som medlemmar i denna rikets kår av apostoliska ledare. Detta utelämnande av Jakob och Juda från de få utvalda, i förening med hans uppenbart reserverade hållning gentemot sin mor allt sedan händelsen i Kana, var början till en ständigt vidgande klyfta mellan Jesus och hans familj. Denna situation bestod under hela hans offentliga verksamhet — de närapå avvisade honom — och dessa meningsskiljaktigheter försvann först efter hans död och uppståndelse. Hans mor vacklade ständigt mellan attityder av skiftande tro och hopp och tilltagande känslor av besvikelse, förödmjukelse och förtvivlan. Endast Rut, den yngsta, förblev orubbligt lojal mot sin fader-broder.	138:0.1 (1538.1) AFTER preaching the sermon on “The Kingdom,” Jesus called the six apostles together that afternoon and began to disclose his plans for visiting the cities around and about the Sea of Galilee. His brothers James and Jude were very much hurt because they were not called to this conference. Up to this time they had regarded themselves as belonging to Jesus’ inner circle of associates. But Jesus planned to have no close relatives as members of this corps of apostolic directors of the kingdom. This failure to include James and Jude among the chosen few, together with his apparent aloofness from his mother ever since the experience at Cana, was the starting point of an ever-widening gulf between Jesus and his family. This situation continued throughout his public ministry—they very nearly rejected him—and these differences were not fully removed until after his death and resurrection. His mother constantly wavered between attitudes of fluctuating faith and hope, and increasing emotions of disappointment, humiliation, and despair. Only Ruth, the youngest, remained unswervingly loyal to her father-brother.
138:0.2 (1538.2) Fram till tiden efter uppståndelsen hade hela Jesu familj mycket litet att göra med hans verksamhet. Om en profet inte är utan ära annat än i sitt eget land, är han inte heller utan förståelsefull uppskattning annat än i sin egen familj.	138:0.2 (1538.2) Until after the resurrection, Jesus’ entire family had very little to do with his ministry. If a prophet is not without honor save in his own country, he is not without understanding appreciation save in his own family.
1. Slutliga instruktioner ^top	1. Final Instructions ^top
138:1.1 (1538.3) Nästa dag, söndagen den 23 juni år 26 e.Kr. gav Jesus sina slutliga instruktioner till de sex. Han instruerade dem att gå ut två och två för att lära ut rikets glada budskap. Han förbjöd dem att döpa och gav dem rådet att avstå från offentligt predikande. Han förklarade att han senare skulle tillåta dem att predika offentligt, men att han ville att de för en tid, och av många orsaker, skaffade sig praktisk erfarenhet av att personligen ha att göra med sina medmänniskor. Jesus avsåg att deras första tur skulle omfatta endast personligt arbete. Fastän detta beslut var något av en besvikelse för apostlarna, insåg de åtminstone delvis, vilka orsaker Jesus hade till att påbörja rikets förkunnande på detta sätt, och de drog ut på gott humör och med tillitsfull entusiasm. Jesus sände dem ut i par, så att Jakob och Johannes gick till Heresa, Andreas och Petrus till Kafarnaum, medan Filippos och Natanael begav sig till Tarikea.	138:1.1 (1538.3) The next day, Sunday, June 23, a.d. 26, Jesus imparted his final instructions to the six. He directed them to go forth, two and two, to teach the glad tidings of the kingdom. He forbade them to baptize and advised against public preaching. He went on to explain that later he would permit them to preach in public, but that for a season, and for many reasons, he desired them to acquire practical experience in dealing personally with their fellow men. Jesus purposed to make their first tour entirely one of personal work. Although this announcement was something of a disappointment to the apostles, still they saw, at least in part, Jesus’ reason for thus beginning the proclamation of the kingdom, and they started out in good heart and with confident enthusiasm. He sent them forth by twos, James and John going to Kheresa, Andrew and Peter to Capernaum, while Philip and Nathaniel went to Tarichea.
138:1.2 (1538.4) Innan de började dessa två första veckor av tjänst meddelade Jesus dem att han ville ordinera tolv apostlar till att fortsätta rikets arbete efter hans avfärd, och han bemyndigade var och en av dem att bland sina första proselyter välja ut en man till medlem i den planerade apostlakåren. Johannes yttrade sig då och frågade: ”Men Mästare, skall dessa sex män komma in i vår krets och dela allting jämnt med oss som har varit med dig allt sedan Jordanfloden och som har hört all din undervisning som förberedelse för detta vårt första arbete till förmån för riket?” Jesus svarade: ”Ja, Johannes, de män ni väljer skall bli ett med oss och ni får lära dem allt som berör riket, just så som jag har lärt er.” Sedan Jesus hade sagt detta lämnade han dem.	138:1.2 (1538.4) Before they began this first two weeks of service, Jesus announced to them that he desired to ordain twelve apostles to continue the work of the kingdom after his departure and authorized each of them to choose one man from among his early converts for membership in the projected corps of apostles. John spoke up, asking: “But, Master, will these six men come into our midst and share all things equally with us who have been with you since the Jordan and have heard all your teaching in preparation for this, our first labor for the kingdom?” And Jesus replied: “Yes, John, the men you choose shall become one with us, and you will teach them all that pertains to the kingdom, even as I have taught you.” After thus speaking, Jesus left them.
138:1.3 (1539.1) De sex skildes inte åt för att gå till sina uppdrag förrän de mångordigt hade diskuterat Jesu anvisning att de var och en skulle välja en ny apostel. Andreas åsikt blev till slut rådande, och de begav sig alla till sina arbeten. I allt väsentligt sade Andreas: ” Mästaren har rätt; vi är alltför få för att klara av detta arbete. Det behövs fler lärare, och Mästaren har visat oss stort förtroende då han har anförtrott åt oss att välja dessa sex nya apostlar.” Då de denna morgon skildes åt för att gå till sitt arbete fanns det en aning dold nedstämdhet i var och ens hjärta. De visste att de skulle sakna Jesus, och förutom att de kände sig rädda och blyga, var detta inte det sätt på vilket de hade föreställt sig att himmelriket skulle införas.	138:1.3 (1539.1) The six did not separate to go to their work until they had exchanged many words in discussion of Jesus’ instruction that each of them should choose a new apostle. Andrew’s counsel finally prevailed, and they went forth to their labors. In substance Andrew said: “The Master is right; we are too few to encompass this work. There is need for more teachers, and the Master has manifested great confidence in us inasmuch as he has intrusted us with the choosing of these six new apostles.” This morning, as they separated to go to their work, there was a bit of concealed depression in each heart. They knew they were going to miss Jesus, and besides their fear and timidity, this was not the way they had pictured the kingdom of heaven being inaugurated.
138:1.4 (1539.2) Man hade kommit överens om att de sex skulle arbeta i två veckor och därefter återvända till Sebedaios hem för ett sammanträde. Under tiden gick Jesus över till Nasaret för att besöka Josef, Simon och andra familjemedlemmar som bodde i den trakten. Jesus gjorde allt som var mänskligt möjligt, och som var förenligt med hans hängivenhet för att göra Faderns vilja, för att bevara sin familjs förtroende och tillgivenhet. Härvidlag gjorde han sin fulla plikt och mer.	138:1.4 (1539.2) It had been arranged that the six were to labor for two weeks, after which they were to return to the home of Zebedee for a conference. Meantime Jesus went over to Nazareth to visit with Joseph and Simon and other members of his family living in that vicinity. Jesus did everything humanly possible, consistent with his dedication to the doing of his Father’s will, to retain the confidence and affection of his family. In this matter he did his full duty and more.
138:1.5 (1539.3) Medan apostlarna var ute på detta uppdrag tänkte Jesus mycket på Johannes, som nu var i fängelse. Det var en stor frestelse för honom att använda sina potentiella befogenheter till att befria Johannes, men om igen fogade han sig i att ”invänta Faderns vilja”.	138:1.5 (1539.3) While the apostles were out on this mission, Jesus thought much about John, now in prison. It was a great temptation to use his potential powers to release him, but once more he resigned himself to “wait upon the Father’s will.”
2. Valet av de sex apostlarna ^top	2. Choosing the Six ^top
138:2.1 (1539.4) Denna första missionärstur som de sex gjorde var utomordentligt lyckad. De upptäckte alla det stora värdet av direkt och personlig kontakt med människorna. De återvände till Jesus med en fullständigare insikt om att religionen i sista hand enbart är en fråga om personlig erfarenhet. De började förnimma hur det vanliga folket hungrade efter att få höra ord av religiös tröst och andlig uppmuntran. När de samlades kring Jesus ville de alla tala samtidigt, men Andreas tog ledningen och när han kallade på dem i tur och ordning gav de sina formella rapporter till Mästaren och framförde sina förslag till sex nya apostlar.	138:2.1 (1539.4) This first missionary tour of the six was eminently successful. They all discovered the great value of direct and personal contact with men. They returned to Jesus more fully realizing that, after all, religion is purely and wholly a matter of personal experience. They began to sense how hungry were the common people to hear words of religious comfort and spiritual good cheer. When they assembled about Jesus, they all wanted to talk at once, but Andrew assumed charge, and as he called upon them one by one, they made their formal reports to the Master and presented their nominations for the six new apostles.
138:2.2 (1539.5) Efter det att varje man hade presenterat sitt val av en ny apostel bad Jesus alla de övriga att rösta om förslaget. Sålunda accepterades de sex nya apostlarna formellt av de sex äldre apostlarna. Därefter meddelade Jesus att de alla skulle besöka dessa kandidater och kalla dem till tjänst.	138:2.2 (1539.5) Jesus, after each man had presented his selection for the new apostleships, asked all the others to vote upon the nomination; thus all six of the new apostles were formally accepted by all of the older six. Then Jesus announced that they would all visit these candidates and give them the call to service.
138:2.3 (1539.6) De nyss valda apostlarna var:	138:2.3 (1539.6) The newly selected apostles were:
138:2.4 (1539.7) 1. Matteus Levi, tullindrivaren från Kafarnaum som hade sitt kontor just öster om staden, nära gränsen till Batanea. Han valdes av Andreas.	138:2.4 (1539.7) 1. Matthew Levi, the customs collector of Capernaum, who had his office just to the east of the city, near the borders of Batanea. He was selected by Andrew.
138:2.5 (1539.8) 2. Tomas Didymos, en fiskare från Tarikea och tidigare timmerman och stenhuggare från Gadara. Han valdes av Filippos.	138:2.5 (1539.8) 2. Thomas Didymus, a fisherman of Tarichea and onetime carpenter and stone mason of Gadara. He was selected by Philip.
138:2.6 (1539.9) 3. Jakob Alfaios, en fiskare och jordbrukare från Heresa; han valdes av Jakob Sebedaios.	138:2.6 (1539.9) 3. James Alpheus, a fisherman and farmer of Kheresa, was selected by James Zebedee.
138:2.7 (1539.10) 4. Judas Alfaios, Jakob Alfaios tvillingbror, också han fiskare; han valdes av Johannes Sebedaios.	138:2.7 (1539.10) 4. Judas Alpheus, the twin brother of James Alpheus, also a fisherman, was selected by John Zebedee.
138:2.8 (1540.1) 5. Simon Seloten hade en hög ställning inom seloternas patriotiska organisation, en ställning som han gav upp för att förena sig med Jesu apostlar. Före sin anslutning till seloterna hade Simon varit köpman. Han valdes av Petrus.	138:2.8 (1540.1) 5. Simon Zelotes was a high officer in the patriotic organization of the Zealots, a position which he gave up to join Jesus’ apostles. Before joining the Zealots, Simon had been a merchant. He was selected by Peter.
138:2.9 (1540.2) 6. Judas Iskariot var ende sonen till förmögna judiska föräldrar som bodde i Jeriko. Han hade blivit knuten till Johannes Döparen, och hans föräldrar som hörde till sadducéerna hade förskjutit honom. Han höll på att söka anställning i dessa trakter när Jesu apostlar fann honom, och främst på grund av hans erfarenhet av penningtransaktioner inbjöd Natanael honom att ansluta sig till dem. Judas Iskariot var den enda från Judéen bland apostlarna.	138:2.9 (1540.2) 6. Judas Iscariot was an only son of wealthy Jewish parents living in Jericho. He had become attached to John the Baptist, and his Sadducee parents had disowned him. He was looking for employment in these regions when Jesus’ apostles found him, and chiefly because of his experience with finances, Nathaniel invited him to join their ranks. Judas Iscariot was the only Judean among the twelve apostles.
138:2.10 (1540.3) Jesus tillbringade en hel dag tillsammans med de sex apostlarna, svarade på deras frågor och lyssnade till detaljerna i deras rapporter, ty de hade många intressanta och nyttiga erfarenheter att berätta om. De såg nu visheten i Mästarens plan att sända ut dem för att arbeta på ett lugnt och personligt sätt innan de inledde sina mer anspråksfulla offentliga framträdanden.	138:2.10 (1540.3) Jesus spent a full day with the six, answering their questions and listening to the details of their reports, for they had many interesting and profitable experiences to relate. They now saw the wisdom of the Master’s plan of sending them out to labor in a quiet and personal manner before the launching of their more pretentious public efforts.
3. Matteus och Simon kallas ^top	3. The Call of Matthew and Simon ^top
138:3.1 (1540.4) Nästa dag gick Jesus och de sex för att besöka Matteus, tullindrivaren. Matteus väntade på dem. Han hade avslutat sin redovisning och var färdig att överlämna skötseln av sitt kontor till sin bror. När de närmade sig tullhuset gick Andreas fram tillsammans med Jesus, som såg Matteus i ögonen och sade: ”Följ mig”. Matteus reste sig och gick med Jesus och apostlarna till sitt hus.	138:3.1 (1540.4) The next day Jesus and the six went to call upon Matthew, the customs collector. Matthew was awaiting them, having balanced his books and made ready to turn the affairs of his office over to his brother. As they approached the toll house, Andrew stepped forward with Jesus, who, looking into Matthew’s face, said, “Follow me.” And he arose and went to his house with Jesus and the apostles.
138:3.2 (1540.5) Matteus berättade för Jesus om banketten som han hade arrangerat för den kvällen, att han åtminstone ville ge en sådan middag för sin familj och sina vänner om Jesus skulle acceptera och samtycka till att vara hedersgäst. Jesus nickade sitt medgivande. Petrus tog då Matteus åt sidan och förklarade att han hade bett en viss Simon ansluta sig till apostlarna och fick Matteus bifall till att Simon också skulle bjudas till festen.	138:3.2 (1540.5) Matthew told Jesus of the banquet he had arranged for that evening, at least that he wished to give such a dinner to his family and friends if Jesus would approve and consent to be the guest of honor. And Jesus nodded his consent. Peter then took Matthew aside and explained that he had invited one Simon to join the apostles and secured his consent that Simon be also bidden to this feast.
138:3.3 (1540.6) Efter en lunch mitt på dagen i Matteus hus gick de alla med Petrus för att söka upp Simon Seloten, som de fann på dennes tidigare affärsställe som nu sköttes av hans brorson. När Petrus förde Jesus fram till Simon hälsade Mästaren på den eldige patrioten och sade endast: ”Följ mig”.	138:3.3 (1540.6) After a noontide luncheon at Matthew’s house they all went with Peter to call upon Simon the Zealot, whom they found at his old place of business, which was now being conducted by his nephew. When Peter led Jesus up to Simon, the Master greeted the fiery patriot and only said, “Follow me.”
138:3.4 (1540.7) De återvände alla till Matteus hem där de före kvällsmåltiden talade mycket om politik och religion. Familjen Levi hade länge varit engagerad i affärer och skatteindrivning. Därför skulle fariséerna ha betecknat många av de gäster som Matteus hade bjudit till denna bankett som ”publikaner och syndare”.	138:3.4 (1540.7) They all returned to Matthew’s home, where they talked much about politics and religion until the hour of the evening meal. The Levi family had long been engaged in business and tax gathering; therefore many of the guests bidden to this banquet by Matthew would have been denominated “publicans and sinners” by the Pharisees.
138:3.5 (1540.8) Dåförtiden, när det arrangerades en mottagning och bankett av detta slag till ära för någon framstående individ var det brukligt för alla intresserade personer att uppehålla sig runt om i bankettsalen för att iaktta gästerna under måltiden och lyssna till de hedervärda männens konversation och tal. Följaktligen var de flesta av Kafarnaums fariséer närvarande vid detta tillfälle för att observera Jesu uppförande vid denna ovanliga sociala tillställning.	138:3.5 (1540.8) In those days, when a reception-banquet of this sort was tendered a prominent individual, it was the custom for all interested persons to linger about the banquet room to observe the guests at meat and to listen to the conversation and speeches of the men of honor. Accordingly, most of the Capernaum Pharisees were present on this occasion to observe Jesus’ conduct at this unusual social gathering.
138:3.6 (1540.9) När middagen framskred steg middagsgästernas glädje till sådana höjder av gott humör, och alla trivdes så utmärkt, att fariséerna som såg på, i sina hjärtan började kritisera Jesus för att han deltog i en sådan lättsinnig och sorglös tillställning. Senare under kvällen när gästerna började hålla tal gick en av de mer ondskefulla fariséerna så långt som till att för Petrus kritisera Jesu uppträdande och sade: ”Hur vågar ni lära ut att denne man är rättfärdig när han äter med publikaner och syndare och sålunda med sin närvaro stöder sådana scener av sorglöst nöje.” Petrus viskade denna kritik för Jesus innan denne gav avskedsvälsignelsen över alla de församlade. När Jesus inledde sitt tal sade han: ”Då jag kom hit ikväll för att välkomna Matteus och Simon till vår krets är jag glad att se er sorglöshet och ert goda umgängeshumör, men ni borde glädja er än mer över att mången av er kommer att finna tillträde till det kommande andens rike, där ni rikligt mer skall få åtnjuta allt det goda i himmelriket. Och till er som står här omkring och kritiserar mig i era hjärtan för att jag har kommit hit för att ha roligt med dessa vänner, låt mig säga att jag har kommit för att förkunna glädje för de socialt nedtrampade och andlig frihet för de moraliskt fångna. Behöver jag påminna er om att de som är friska inte behöver någon läkare utan snarare de som är sjuka? Jag har inte kommit för att kalla de rättfärdiga utan syndare.”	138:3.6 (1540.9) As the dinner progressed, the joy of the diners mounted to heights of good cheer, and everybody was having such a splendid time that the onlooking Pharisees began, in their hearts, to criticize Jesus for his participation in such a lighthearted and carefree affair. Later in the evening, when they were making speeches, one of the more malignant of the Pharisees went so far as to criticize Jesus’ conduct to Peter, saying: “How dare you to teach that this man is righteous when he eats with publicans and sinners and thus lends his presence to such scenes of careless pleasure making.” Peter whispered this criticism to Jesus before he spoke the parting blessing upon those assembled. When Jesus began to speak, he said: “In coming here tonight to welcome Matthew and Simon to our fellowship, I am glad to witness your lightheartedness and social good cheer, but you should rejoice still more because many of you will find entrance into the coming kingdom of the spirit, wherein you shall more abundantly enjoy the good things of the kingdom of heaven. And to you who stand about criticizing me in your hearts because I have come here to make merry with these friends, let me say that I have come to proclaim joy to the socially downtrodden and spiritual liberty to the moral captives. Need I remind you that they who are whole need not a physician, but rather those who are sick? I have come, not to call the righteous, but sinners.”
138:3.7 (1541.1) Sannerligen var detta en ovanlig syn hos hela det judiska folket: att se en man med rättfärdig karaktär och ädla känslor blanda sig otvunget och glädjefullt med det vanliga folket, rentav med en irreligiös och njutningslysten skara publikaner och förmenta syndare. Simon Seloten ville hålla tal vid denna tillställning i Matteus hus, men Andreas som visste att Jesus inte ville att det kommande riket skulle sammanblandas med seloternas rörelse, övertalade honom att avstå från att göra några offentliga yttranden.	138:3.7 (1541.1) And truly this was a strange sight in all Jewry: to see a man of righteous character and noble sentiments mingling freely and joyously with the common people, even with an irreligious and pleasure-seeking throng of publicans and reputed sinners. Simon Zelotes desired to make a speech at this gathering in Matthew’s house, but Andrew, knowing that Jesus did not want the coming kingdom to become confused with the Zealots’ movement, prevailed upon him to refrain from making any public remarks.
138:3.8 (1541.2) Jesus och apostlarna stannade kvar den natten i Matteus hus, och när människorna gick hem talade de endast om en sak: hur god och vänskaplig Jesus var.	138:3.8 (1541.2) Jesus and the apostles remained that night in Matthew’s house, and as the people went to their homes, they spoke of but one thing: the goodness and friendliness of Jesus.
4. Tvillingarna kallas ^top	4. The Call of the Twins ^top
138:4.1 (1541.3) Nästa morgon for de alla nio med båt över till Heresa för att formellt kalla de följande två apostlarna, Jakob och Judas, Alfaios tvillingsöner, som hade nominerats av Jakob och Johannes Sebedaios. Fiskartvillingarna väntade sig Jesus och hans apostlar och inväntade dem därför nere vid stranden. Jakob Sebedaios presenterade Mästaren för dessa fiskare från Heresa, och Jesus spände blicken i dem nickade och sade: ”Följ mig.”	138:4.1 (1541.3) On the morrow all nine of them went by boat over to Kheresa to execute the formal calling of the next two apostles, James and Judas the twin sons of Alpheus, the nominees of James and John Zebedee. The fisherman twins were expecting Jesus and his apostles and were therefore awaiting them on the shore. James Zebedee presented the Master to the Kheresa fishermen, and Jesus, gazing on them, nodded and said, “Follow me.”
138:4.2 (1541.4) Denna eftermiddag, som de tillbringade tillsammans, instruerade Jesus dem noggrant om deltagandet i festliga sammankomster, och han avslutade sina kommentarer med att säga: ”Alla människor är mina bröder. Min Fader i himlen ringaktar ingen skapad varelse som vi har gjort. Himmelriket är öppet för alla män och kvinnor. Ingen människa får stänga nådens dörr i ansiktet på någon hungrig själ som kan tänkas söka vinna inträde därtill. Vi skall sitta till bords med alla som önskar höra om riket. När vår Fader i himlen ser ned till människorna är de alla lika. Vägra därför inte att bryta bröd med fariséer eller syndare, sadducéer eller publikaner, romare eller judar, rika eller fattiga, fria eller slavar. Dörren till riket är vidöppen för alla som vill lära känna sanningen och finna Gud.”	138:4.2 (1541.4) That afternoon, which they spent together, Jesus fully instructed them concerning attendance upon festive gatherings, concluding his remarks by saying: “All men are my brothers. My Father in heaven does not despise any creature of our making. The kingdom of heaven is open to all men and women. No man may close the door of mercy in the face of any hungry soul who may seek to gain an entrance thereto. We will sit at meat with all who desire to hear of the kingdom. As our Father in heaven looks down upon men, they are all alike. Refuse not therefore to break bread with Pharisee or sinner, Sadducee or publican, Roman or Jew, rich or poor, free or bond. The door of the kingdom is wide open for all who desire to know the truth and to find God.”
138:4.3 (1541.5) Den kvällen vid en enkel måltid i Alfaios hem upptogs tvillingbröderna i den apostoliska familjen. Senare under kvällen gav Jesus sina apostlar deras första lektion om de orena andarnas ursprung, natur och bestämmelse, men de kunde inte fatta vikten av det han berättade för dem. De fann det mycket lätt att älska och beundra Jesus men mycket svårt att förstå många av hans läror.	138:4.3 (1541.5) That night at a simple supper at the Alpheus home, the twin brothers were received into the apostolic family. Later in the evening Jesus gave his apostles their first lesson dealing with the origin, nature, and destiny of unclean spirits, but they could not comprehend the import of what he told them. They found it very easy to love and admire Jesus but very difficult to understand many of his teachings.
138:4.4 (1542.1) Efter en natts vila tog hela sällskapet på elva personer en båt över till Tarikea.	138:4.4 (1542.1) After a night of rest the entire party, now numbering eleven, went by boat over to Tarichea.
5. Tomas och Judas kallas ^top	5. The Call of Thomas and Judas ^top
138:5.1 (1542.2) Fiskaren Tomas och vandraren Judas mötte Jesus och apostlarna vid fiskebåtarnas landningsställe i Tarikea, och Tomas förde sällskapet till sitt närbelägna hem. Filippos presenterade nu Tomas som sin kandidat till apostel och Natanael presenterade Judas Iskariot från Judéen för en likadan utmärkelse. Jesus såg på Tomas och sade: ”Tomas, du saknar tro; det oaktat tar jag emot dig. Följ mig.” Till Judas Iskariot sade Mästaren: ”Judas, vi är alla av samma kött, och då jag nu mottar dig i vår krets ber jag en bön om att du alltid skall vara lojal mot dina bröder från Galiléen. Följ mig.”	138:5.1 (1542.2) Thomas the fisherman and Judas the wanderer met Jesus and the apostles at the fisher-boat landing at Tarichea, and Thomas led the party to his near-by home. Philip now presented Thomas as his nominee for apostleship and Nathaniel presented Judas Iscariot, the Judean, for similar honors. Jesus looked upon Thomas and said: “Thomas, you lack faith; nevertheless, I receive you. Follow me.” To Judas Iscariot the Master said: “Judas, we are all of one flesh, and as I receive you into our midst, I pray that you will always be loyal to your Galilean brethren. Follow me.”
138:5.2 (1542.3) När de hade friskat upp sig tog Jesus de tolv avskilt för en tid för att be med dem och undervisa om den Heliga Andens natur och arbete, men återigen var det till stor del omöjligt för dem att förstå betydelsen av de underbara sanningar som han försökte lära dem. En förstod en punkt, och en annan en annan punkt, men ingen av dem kunde tillägna sig hela hans undervisning. Alltid gjorde de misstaget att försöka passa in Jesu nya evangelium i sina gamla former av religiös trosföreställning. De kunde inte fatta tanken att Jesus hade kommit för att förkunna ett nytt evangelium om frälsning och för att etablera en ny väg till att finna Gud. De insåg inte att han var en ny uppenbarelse av Fadern i himlen.	138:5.2 (1542.3) When they had refreshed themselves, Jesus took the twelve apart for a season to pray with them and to instruct them in the nature and work of the Holy Spirit, but again did they largely fail to comprehend the meaning of those wonderful truths which he endeavored to teach them. One would grasp one point and one would comprehend another, but none of them could encompass the whole of his teaching. Always would they make the mistake of trying to fit Jesus’ new gospel into their old forms of religious belief. They could not grasp the idea that Jesus had come to proclaim a new gospel of salvation and to establish a new way of finding God; they did not perceive that he was a new revelation of the Father in heaven.
138:5.3 (1542.4) Nästa dag lämnade Jesus sina tolv apostlar helt ensamma. Han ville att de skulle bekanta sig med varandra och önskade att de var ensamma för att samtala om det som han hade lärt dem. Mästaren återvände till kvällsvarden, och under timmarna efter måltiden berättade han för dem om serafernas verksamhet, och några av apostlarna förstod hans undervisning. De vilade en natt och begav sig nästa dag med båt till Kafarnaum.	138:5.3 (1542.4) The next day Jesus left his twelve apostles quite alone; he wanted them to become acquainted and desired that they be alone to talk over what he had taught them. The Master returned for the evening meal, and during the after-supper hours he talked to them about the ministry of seraphim, and some of the apostles comprehended his teaching. They rested for a night and the next day departed by boat for Capernaum.
138:5.4 (1542.5) Sebedaios och Salome hade flyttat för att bo hos sin son David, så att deras stora hem kunde överlämnas till Jesus och hans tolv apostlar. Här tillbringade Jesus en lugn sabbat med sina utvalda budbärare. Han skisserade noggrant huvuddragen i planerna för att förkunna riket, förklarade detaljerat vikten av att undvika varje sammanstötning med de civila myndigheterna och sade: ”Om de civila makthavarna skall tillrättavisas, lämna den uppgiften åt mig. Se till att ni inte offentligt fördömer kejsaren eller hans tjänstemän.” Det var denna samma kväll som Judas Iskariot tog Jesus åt sidan för att fråga varför ingenting gjordes för att få ut Johannes ur fängelset. Judas var inte helt tillfreds med den inställning som Jesus hade.	138:5.4 (1542.5) Zebedee and Salome had gone to live with their son David so that their large home could be turned over to Jesus and his twelve apostles. Here Jesus spent a quiet Sabbath with his chosen messengers; he carefully outlined the plans for proclaiming the kingdom and fully explained the importance of avoiding any clash with the civil authorities, saying: “If the civil rulers are to be rebuked, leave that task to me. See that you make no denunciations of Caesar or his servants.” It was this same evening that Judas Iscariot took Jesus aside to inquire why nothing was done to get John out of prison. And Judas was not wholly satisfied with Jesus’ attitude.
6. En vecka av intensiv utbildning ^top	6. The Week of Intensive Training ^top
138:6.1 (1542.6) Nästa vecka ägnades åt ett program av intensiv utbildning. Varje dag sattes de sex nya apostlarna i händerna på sin respektive uppsökare för en grundlig genomgång av allt som apostlarna hade lärt och upplevt som förberedelse för rikets arbete. Till uppbyggelse för de nya apostlarna gick de äldre apostlarna noggrant igenom det som Jesus dittills hade lärt dem. Om kvällarna samlades de alla i Sebedaios trädgård för att få instruktioner av Jesus.	138:6.1 (1542.6) The next week was devoted to a program of intense training. Each day the six new apostles were put in the hands of their respective nominators for a thoroughgoing review of all they had learned and experienced in preparation for the work of the kingdom. The older apostles carefully reviewed, for the benefit of the younger six, Jesus’ teachings up to that hour. Evenings they all assembled in Zebedee’s garden to receive Jesus’ instruction.
138:6.2 (1542.7) Det var vid denna tid som Jesus införde en ledig dag mitt i veckan för vila och rekreation. De följde denna plan för avkoppling en dag varje vecka under återstoden av Jesu materiella liv. Som allmän regel sysslade de aldrig med sina vanliga verksamhetsformer på onsdagar. Under denna lediga dag i veckan brukade Jesus vanligen avlägsna sig från dem och säga: ”Mina barn, gå för att friska upp er för en dag. Vila er från rikets mödosamma arbete och njut av den vederkvickelse som ni får av att återvända till era tidigare yrken eller av att finna nya rekreationsformer.” Fastän Jesus under denna period i sitt jordeliv faktiskt inte behövde denna vilodag, följde han denna plan emedan han visste att det var bäst för hans mänskliga medarbetare. Jesus var läraren — Mästaren. Hans medarbetare var hans elever — lärjungar.	138:6.2 (1542.7) It was at this time that Jesus established the mid-week holiday for rest and recreation. And they pursued this plan of relaxation for one day each week throughout the remainder of his material life. As a general rule, they never prosecuted their regular activities on Wednesday. On this weekly holiday Jesus would usually take himself away from them, saying: “My children, go for a day of play. Rest yourselves from the arduous labors of the kingdom and enjoy the refreshment that comes from reverting to your former vocations or from discovering new sorts of recreational activity.” While Jesus, at this period of his earth life, did not actually require this day of rest, he conformed to this plan because he knew it was best for his human associates. Jesus was the teacher—the Master; his associates were his pupils—disciples.
138:6.3 (1543.1) Jesus strävade efter att göra klart för sina apostlar skillnaden mellan hans läror och hans liv bland dem och de läror som senare kunde tänkas uppkomma om honom. Jesus sade: ”Mitt rike och evangeliet i anslutning därtill skall vara huvudinnehållet i ert budskap. Förirra er inte in på sidospår med att predika om mig och om min förkunnelse. Förkunna rikets evangelium och framför min uppenbarelse av Fadern i himlen, men låt er inte vilseledas in på bivägar vilket innebär att skapa legender och bygga upp en kult som gäller trosuppfattningar och läror om mina trosuppfattningar och läror.” Men återigen förstod de inte varför han talade så, och ingen vågade fråga varför han undervisade dem om detta.	138:6.3 (1543.1) Jesus endeavored to make clear to his apostles the difference between his teachings and his life among them and the teachings which might subsequently spring up about him. Said Jesus: “My kingdom and the gospel related thereto shall be the burden of your message. Be not sidetracked into preaching about me and about my teachings. Proclaim the gospel of the kingdom and portray my revelation of the Father in heaven but do not be misled into the bypaths of creating legends and building up a cult having to do with beliefs and teachings about my beliefs and teachings.” But again they did not understand why he thus spoke, and no man dared to ask why he so taught them.
138:6.4 (1543.2) Under denna tidiga undervisning försökte Jesus så långt som möjligt undvika motsättningar med sina apostlar, utom när det gällde oriktiga uppfattningar om hans Fader i himlen. I alla sådana fall tvekade han aldrig att rätta felaktiga trosföreställningar. Det fanns endast ett motiv i Jesu liv på Urantia efter dopet, nämligen en bättre och sannare uppenbarelse av sin Paradisfader. Han var pionjären för den nya och bättre vägen till Gud, trons och kärlekens väg. Ständigt uppmanade han apostlarna: ”Gå ut och sök efter syndare, finn de modlösa och trösta de ängsliga.”	138:6.4 (1543.2) In these early teachings Jesus sought to avoid controversies with his apostles as far as possible excepting those involving wrong concepts of his Father in heaven. In all such matters he never hesitated to correct erroneous beliefs. There was just one motive in Jesus’ postbaptismal life on Urantia, and that was a better and truer revelation of his Paradise Father; he was the pioneer of the new and better way to God, the way of faith and love. Ever his exhortation to the apostles was: “Go seek for the sinners; find the downhearted and comfort the anxious.”
138:6.5 (1543.3) Jesus hade ett perfekt grepp om situationen. Han hade obegränsad makt som han kunde ha brukat för att främja sin mission, men han nöjde sig helt med medel och personligheter som de flesta människor skulle ha ansett vara otillräckliga och betraktat som oansenliga. Han var engagerad i en mission med enorma dramatiska möjligheter, men han insisterade på att sköta sin Faders angelägenheter på det lugnaste och mest odramatiska sättet. Han undvek omsorgsfullt all uppvisning av makt. Hans plan var nu att åtminstone under flera månader arbeta lugnt och stilla tillsammans med sina apostlar i trakterna kring Galileiska sjön.	138:6.5 (1543.3) Jesus had a perfect grasp of the situation; he possessed unlimited power, which might have been utilized in the furtherance of his mission, but he was wholly content with means and personalities which most people would have regarded as inadequate and would have looked upon as insignificant. He was engaged in a mission of enormous dramatic possibilities, but he insisted on going about his Father’s business in the most quiet and undramatic manner; he studiously avoided all display of power. And he now planned to work quietly, at least for several months, with his twelve apostles around about the Sea of Galilee.
7. En ny besvikelse ^top	7. Another Disappointment ^top
138:7.1 (1543.4) Jesus hade gjort upp planer för en lågmäld missionskampanj omfattande fem månader av personligt arbete. Han hade inte berättat för apostlarna hur länge detta arbete skulle pågå, utan de arbetade en vecka åt gången. Tidigt under denna första dag i veckan, just då han skulle meddela sina tolv apostlar detta, kom Simon Petrus, Jakob Sebedaios och Judas Iskariot för att diskutera privat med honom. Petrus förde Jesus åt sidan och dristade sig till att säga: ”Mästare, vi kommer på uppmaning av våra medarbetare för att fråga om inte tiden nu är mogen för att träda in i riket. Och tänker du kungöra riket i Kafarnaum, eller skall vi förflytta oss till Jerusalem? Och när skall vi få veta vilken ställning var och en av oss skall inta med dig vid rikets grundläggande — ” och Petrus skulle ha fortsatt med att ställa fler frågor, men Jesus höjde en förmanande hand och avbröt honom. Och då han vinkade åt de andra apostlarna som stod i närheten att förena sig med dem sade han: ”Mina små barn, hur länge skall jag ha överseende mer er! Har jag inte gjort det klart för er att mitt rike inte är av denna värld? Jag har sagt er många gånger att jag inte har kommit för att sitta på Davids tron, och hur kommer det sig nu att ni frågar om vilken plats var och en av er skall inneha i Faderns rike? Kan ni inte inse att jag har kallat er till ambassadörer för ett andligt rike? Förstår ni inte att ni snart, mycket snart, skall representera mig i världen och vid förkunnandet av riket, just så som jag nu representerar min Fader som är i himlen? Är det möjligt att jag har valt er och instruerat er som rikets budbärare och att ni trots det inte förstår naturen och betydelsen av detta kommande rike om det gudomligas företräde i människornas hjärtan? Mina vänner, lyssna till mig än en gång. Förvisa från era sinnen denna idé att mitt rike är ett maktens styre eller en härlighetens regim. Visserligen kommer inom kort all makt i himlen och på jorden att sättas i mina händer, men det är inte Faderns vilja att vi använder denna gudomliga gåva till att under denna tidsålder förhärliga oss själva. I en annan tidsålder skall ni sannerligen sitta hos mig i makt och härlighet, men det anstår oss nu att underkasta oss Faderns vilja och att gå ut i ödmjuk lydnad för att utföra hans påbud på jorden.”	138:7.1 (1543.4) Jesus had planned for a quiet missionary campaign of five months’ personal work. He did not tell the apostles how long this was to last; they worked from week to week. And early on this first day of the week, just as he was about to announce this to his twelve apostles, Simon Peter, James Zebedee, and Judas Iscariot came to have private converse with him. Taking Jesus aside, Peter made bold to say: “Master, we come at the behest of our associates to inquire whether the time is not now ripe to enter into the kingdom. And will you proclaim the kingdom at Capernaum, or are we to move on to Jerusalem? And when shall we learn, each of us, the positions we are to occupy with you in the establishment of the kingdom—” and Peter would have gone on asking further questions, but Jesus raised an admonitory hand and stopped him. And beckoning the other apostles standing near by to join them, Jesus said: “My little children, how long shall I bear with you! Have I not made it plain to you that my kingdom is not of this world? I have told you many times that I have not come to sit on David’s throne, and now how is it that you are inquiring which place each of you will occupy in the Father’s kingdom? Can you not perceive that I have called you as ambassadors of a spiritual kingdom? Do you not understand that soon, very soon, you are to represent me in the world and in the proclamation of the kingdom, even as I now represent my Father who is in heaven? Can it be that I have chosen you and instructed you as messengers of the kingdom, and yet you do not comprehend the nature and significance of this coming kingdom of divine pre-eminence in the hearts of men? My friends, hear me once more. Banish from your minds this idea that my kingdom is a rule of power or a reign of glory. Indeed, all power in heaven and on earth will presently be given into my hands, but it is not the Father’s will that we use this divine endowment to glorify ourselves during this age. In another age you shall indeed sit with me in power and glory, but it behooves us now to submit to the will of the Father and to go forth in humble obedience to execute his bidding on earth.”
138:7.2 (1544.1) Ännu en gång blev hans medarbetare chockerade, förstummade. Jesus sände iväg dem två och två för att be och bad dem återvända till honom vid middagstid. Denna avgörande förmiddag sökte var och en finna Gud, och var och en försökte uppmuntra och stärka den andre, och de återvände till Jesus så som han hade bett dem.	138:7.2 (1544.1) Once more were his associates shocked, stunned. Jesus sent them away two and two to pray, asking them to return to him at noontime. On this crucial forenoon they each sought to find God, and each endeavored to cheer and strengthen the other, and they returned to Jesus as he had bidden them.
138:7.3 (1544.2) Jesus berättade nu utförligt för dem om Johannes ankomst, dopet i Jordanfloden, bröllopsfesten i Kana, det nyligen skedda valet av de sex och hans egna köttsliga bröders avståndstagande från dem samt varnade dem att rikets fiende också skulle försöka dra bort dem. Efter detta korta men allvarliga tal steg alla apostlar upp under Petrus ledning för att tillkännage sin oförgängliga tillgivenhet för sin Mästare och för att högtidligt lova orubblig trohet till riket — så som Tomas uttryckte det: ”Till detta kommande rike, vad det än är och fastän jag inte helt förstår det.” De trodde alla uppriktigt på Jesus även om de inte helt förstod hans undervisning.	138:7.3 (1544.2) Jesus now recounted for them the coming of John, the baptism in the Jordan, the marriage feast at Cana, the recent choosing of the six, and the withdrawal from them of his own brothers in the flesh, and warned them that the enemy of the kingdom would seek also to draw them away. After this short but earnest talk the apostles all arose, under Peter’s leadership, to declare their undying devotion to their Master and to pledge their unswerving loyalty to the kingdom, as Thomas expressed it, “To this coming kingdom, no matter what it is and even if I do not fully understand it.” They all truly believed in Jesus, even though they did not fully comprehend his teaching.
138:7.4 (1544.3) Jesus frågade dem nu hur mycket pengar de hade sinsemellan. Han hörde sig också för om hur försörjningen av deras familjer hade ordnats. När det visade sig att de knappt hade tillräckligt med medel att underhålla sig i två veckors tid sade Jesus: ”Det är inte Faderns vilja att vi börjar vårt arbete på detta sätt. Vi stannar här vid sjön i två veckor för att fiska eller vadhelst våra händer finner att göra. Under tiden skall ni under ledning av Andreas, den först utvalde aposteln, organisera er så att ni kan skaffa er allt vad ni behöver i ert framtida arbete, både för er nuvarande personliga omvårdnadsverksamhet och även för den senare tid då jag ordinerar er till att predika evangeliet och instruera troende.” De blev alla mycket uppmuntrade av dessa ord; detta var för dem den första klara och uttryckliga antydan om att Jesus avsåg att senare påbörja en mer aggressiv och anspråksfull offentlig verksamhet.	138:7.4 (1544.3) Jesus now asked them how much money they had among them; he also inquired as to what provision had been made for their families. When it developed that they had hardly sufficient funds to maintain themselves for two weeks, he said: “It is not the will of my Father that we begin our work in this way. We will remain here by the sea two weeks and fish or do whatever our hands find to do; and in the meantime, under the guidance of Andrew, the first chosen apostle, you shall so organize yourselves as to provide for everything needful in your future work, both for the present personal ministry and also when I shall subsequently ordain you to preach the gospel and instruct believers.” They were all greatly cheered by these words; this was their first clear-cut and positive intimation that Jesus designed later on to enter upon more aggressive and pretentious public efforts.
138:7.5 (1544.4) Apostlarna tillbringade resten av dagen med att förbättra sin organisation och ordna med båtar och nät för att nästa morgon kunna ge sig ut och fiska, då de alla hade beslutat att ägna sig åt fisket. De flesta av dem hade varit fiskare, och även Jesus var en erfaren båtsman och fiskare. Många av de båtar som de kom att använda under de närmaste åren hade Jesus egenhändigt byggt. De var goda och sjösäkra båtar.	138:7.5 (1544.4) The apostles spent the remainder of the day perfecting their organization and completing arrangements for boats and nets for embarking on the morrow’s fishing as they had all decided to devote themselves to fishing; most of them had been fishermen, even Jesus was an experienced boatman and fisherman. Many of the boats which they used the next few years had been built by Jesus’ own hands. And they were good and trustworthy boats.
138:7.6 (1544.5) Jesus ålade dem att ägna sig åt fisket i två veckor och tillade: ”Och sedan skall ni gå ut för att bli människofiskare.” De fiskade i tre grupper, och Jesus for varje kväll ut med olika grupper. Hur mycket de all uppskattade Jesus! Han var en skicklig fiskare, en glad kamrat och en inspirerande vän. Ju mer de arbetade tillsammans med honom desto mer höll de av honom. Matteus sade en dag: ”Ju mer man förstår vissa människor desto mindre uppskattar man dem, men då det gäller denne man, ju mindre jag förstår honom desto mer älskar jag honom.”	138:7.6 (1544.5) Jesus enjoined them to devote themselves to fishing for two weeks, adding, “And then will you go forth to become fishers of men.” They fished in three groups, Jesus going out with a different group each night. And they all so much enjoyed Jesus! He was a good fisherman, a cheerful companion, and an inspiring friend; the more they worked with him, the more they loved him. Said Matthew one day: “The more you understand some people, the less you admire them, but of this man, even the less I comprehend him, the more I love him.”
138:7.7 (1545.1) Detta program, att fiska i två veckors tid och att gå ut för att göra personligt arbete till förmån för riket i två veckor, följdes under mer än fem månader ända till slutet av detta år, år 26 e.Kr., tills efter de särskilda förföljelser upphörde som hade riktats mot Johannes lärjungar efter hans fängslande.	138:7.7 (1545.1) This plan of fishing two weeks and going out to do personal work in behalf of the kingdom for two weeks was followed for more than five months, even to the end of this year of a.d. 26, until after the cessation of those special persecutions which had been directed against John’s disciples subsequent to his imprisonment.
8. De tolvs första arbete ^top	8. First Work of the Twelve ^top
138:8.1 (1545.2) Efter att ha avyttrat två veckors fiskfångst tog Judas Iskariot, som hade valts till skattmästare för de tolv, och delade upp apostlarnas penningmedel i sex lika stora delar, efter det att medel för försörjningen av familjer som var beroende av dem redan hade ombesörjts. Sedan, nära mitten av augusti år 26 e.Kr. gick de ut två och två till de arbetsområden som Andreas hade anvisat dem. De första två veckorna gick Jesus ut med Andreas och Petrus, nästa två veckor med Jakob och Johannes och så vidare med de övriga paren i den ordning de hade blivit utvalda. På detta sätt kunde han gå ut åtminstone en gång med varje par innan han kallade dem samman för att påbörja sin offentliga verksamhet.	138:8.1 (1545.2) After disposing of the fish catches of two weeks, Judas Iscariot, the one chosen to act as treasurer of the twelve, divided the apostolic funds into six equal portions, funds for the care of dependent families having been already provided. And then near the middle of August, in the year a.d. 26, they went forth two and two to the fields of work assigned by Andrew. The first two weeks Jesus went out with Andrew and Peter, the second two weeks with James and John, and so on with the other couples in the order of their choosing. In this way he was able to go out at least once with each couple before he called them together for the beginning of their public ministry.
138:8.2 (1545.3) Jesus lärde dem att förkunna syndernas förlåtelse genom tron på Gud utan botövningar eller offer, och att Fadern i himlen älskar alla sina barn med samma eviga kärlek. Han ålade sina apostlar att avstå från att diskutera följande:	138:8.2 (1545.3) Jesus taught them to preach the forgiveness of sin through faith in God without penance or sacrifice, and that the Father in heaven loves all his children with the same eternal love. He enjoined his apostles to refrain from discussing:
138:8.3 (1545.4) 1. Johannes Döparens arbete och fängslande.	138:8.3 (1545.4) 1. The work and imprisonment of John the Baptist.
138:8.4 (1545.5) 2. Rösten vid dopet. Jesus sade: ”Endast de som hörde rösten får nämna det. Tala endast om det som ni har hört av mig, inte hörsägen.”	138:8.4 (1545.5) 2. The voice at the baptism. Said Jesus: “Only those who heard the voice may refer to it. Speak only that which you have heard from me; speak not hearsay.”
138:8.5 (1545.6) 3. Vattnets förvandling till vin i Kana. Jesus instruerade dem allvarligt med orden: ”Berätta inte för någon människa om vattnet och vinet.”	138:8.5 (1545.6) 3. The turning of the water into wine at Cana. Jesus seriously charged them, saying, “Tell no man about the water and the wine.”
138:8.6 (1545.7) Det var en härlig tid för dem dessa fem eller sex månader då de arbetade som fiskare varannan tvåveckorsperiod och därvid förtjänade tillräckligt med pengar för att försörja sig på arbetsfältet under varje följande tvåveckorsperiod av missionsarbete för riket.	138:8.6 (1545.7) They had wonderful times throughout these five or six months during which they worked as fishermen every alternate two weeks, thereby earning enough money to support themselves in the field for each succeeding two weeks of missionary work for the kingdom.
138:8.7 (1545.8) Det vanliga folket förundrade sig över den undervisning och omvårdnad som Jesus och hans apostlar bedrev. Rabbinerna hade länge lärt judarna att de okunniga inte kunde vara fromma eller rättfärdiga. Men Jesu apostlar var både fromma och rättfärdiga, och ändå var de gladlynt okunniga om mycket av rabbinernas lärdom och världens visdom.	138:8.7 (1545.8) The common people marveled at the teaching and ministry of Jesus and his apostles. The rabbis had long taught the Jews that the ignorant could not be pious or righteous. But Jesus’ apostles were both pious and righteous; yet they were cheerfully ignorant of much of the learning of the rabbis and the wisdom of the world.
138:8.8 (1545.9) Jesus gjorde klart för apostlarna skillnaden mellan botgöring genom så kallade goda gärningar, vilket judarna lärde, och sinnesförändringen genom tro — pånyttfödelsen — vilket Jesus krävde som priset för inträde i riket. Han lärde sina apostlar att tron var den enda förutsättningen för att komma in i Faderns rike. Johannes hade lärt dem ”omvändelse — att fly från den kommande vreden”. Jesus lärde: ”Tron är den öppna dörren för inträde till Guds närvarande, fullkomliga och eviga kärlek.” Jesus talade inte som en profet, som en som kommer för att förkunna Guds ord. Han föreföll att tala av sig själv som en som har makt. Jesus sökte vända deras sinnen från mirakelsökande till att finna en verklig och personlig erfarenhet i tillfredsställelsen av och förvissningen om att Guds ande av kärlek och frälsande nåd bor i människan.	138:8.8 (1545.9) Jesus made plain to his apostles the difference between the repentance of so-called good works as taught by the Jews and the change of mind by faith—the new birth—which he required as the price of admission to the kingdom. He taught his apostles that faith was the only requisite to entering the Father’s kingdom. John had taught them “repentance—to flee from the wrath to come.” Jesus taught, “Faith is the open door for entering into the present, perfect, and eternal love of God.” Jesus did not speak like a prophet, one who comes to declare the word of God. He seemed to speak of himself as one having authority. Jesus sought to divert their minds from miracle seeking to the finding of a real and personal experience in the satisfaction and assurance of the indwelling of God’s spirit of love and saving grace.
138:8.9 (1545.10) Lärjungarna lärde sig tidigt att Mästaren hade en djup respekt och förstående aktning för varje människa som han mötte, och de var enormt imponerade av denna ensartade och oföränderliga hänsyn som han så konsekvent visade alla slags män, kvinnor och barn. Han kunde stanna upp mitt i en djupsinnig diskussion för att gå ut på vägen och säga några uppmuntrande ord till en förbipasserande kvinna som till kropp och själ tyngdes av sin börda. Han kunde avbryta en allvarlig konferens med sina apostlar för att umgås med ett barn som trängt sig på. Ingenting syntes någonsin för Jesus lika viktigt som den enskilda människan som råkade befinna sig i hans omedelbara närhet. Han var mästare och lärare, men han var mer än så — han var också en vän och närstående, en förstående kamrat.	138:8.9 (1545.10) The disciples early learned that the Master had a profound respect and sympathetic regard for every human being he met, and they were tremendously impressed by this uniform and unvarying consideration which he so consistently gave to all sorts of men, women, and children. He would pause in the midst of a profound discourse that he might go out in the road to speak good cheer to a passing woman laden with her burden of body and soul. He would interrupt a serious conference with his apostles to fraternize with an intruding child. Nothing ever seemed so important to Jesus as the individual human who chanced to be in his immediate presence. He was master and teacher, but he was more—he was also a friend and neighbor, an understanding comrade.
138:8.10 (1546.1) Fastän Jesu offentliga undervisning främst bestod av liknelser och korta föreläsningar, undervisade han alltid sina apostlar genom frågor och svar. Under sina senare offentliga föreläsningar stannade han alltid upp för att besvara uppriktiga frågor.	138:8.10 (1546.1) Though Jesus’ public teaching mainly consisted in parables and short discourses, he invariably taught his apostles by questions and answers. He would always pause to answer sincere questions during his later public discourses.
138:8.11 (1546.2) Apostlarna var först chockerade över hur Jesus behandlade kvinnorna, men de vande sig tidigt vid det. Han gjorde det mycket klart för dem att kvinnorna i riket skulle ha samma rättigheter som männen.	138:8.11 (1546.2) The apostles were at first shocked by, but early became accustomed to, Jesus’ treatment of women; he made it very clear to them that women were to be accorded equal rights with men in the kingdom.
9. Fem prövande månader ^top	9. Five Months of Testing ^top
138:9.1 (1546.3) Den något enformiga perioden då fiskande omväxlade med personligt arbete visade sig vara en ansträngande erfarenhet för de tolv apostlarna, men de höll ut under denna prövning. Trots att de knotade, tvivlade och tillfälligt uttryckte sitt missnöje förblev de trogna sina löften om tillgivenhet och lojalitet gentemot Mästaren. Det var deras personliga förbindelse med Jesus under dessa prövande månader som gjorde honom så avhållen för dem att de alla (utom Judas Iskariot) förblev lojala och trogna mot honom även under den rättsliga prövningens och korsfästelsens mörka timmar. Verkliga män kunde helt enkelt inte överge en vördad lärare som hade levt så nära dem och varit dem så tillgiven som Jesus hade varit. Under de mörka stunderna vid Mästarens död försköts i hjärtana hos dessa apostlar allt förnuft, allt omdöme och all logik till förmån för en enda alldeles särskild mänsklig känsla — vänskapslojalitetens suprema känsla. Dessa fem månader av arbete med Jesus fick var och en av apostlarna att betrakta Jesus som den bästa vän de hade i hela världen. Det var denna mänskliga känsla, inte hans förträffliga läror eller förundransvärda gärningar, som höll dem samman till tiden efter uppståndelsen och återupplivandet av förkunnelsen om rikets evangelium.	138:9.1 (1546.3) This somewhat monotonous period of alternate fishing and personal work proved to be a grueling experience for the twelve apostles, but they endured the test. With all of their grumblings, doubts, and transient dissatisfactions they remained true to their vows of devotion and loyalty to the Master. It was their personal association with Jesus during these months of testing that so endeared him to them that they all (save Judas Iscariot) remained loyal and true to him even in the dark hours of the trial and crucifixion. Real men simply could not actually desert a revered teacher who had lived so close to them and had been so devoted to them as had Jesus. Through the dark hours of the Master’s death, in the hearts of these apostles all reason, judgment, and logic were set aside in deference to just one extraordinary human emotion—the supreme sentiment of friendship-loyalty. These five months of work with Jesus led these apostles, each one of them, to regard him as the best friend he had in all the world. And it was this human sentiment, and not his superb teachings or marvelous doings, that held them together until after the resurrection and the renewal of the proclamation of the gospel of the kingdom.
138:9.2 (1546.4) Dessa månader av lågmält arbete var inte endast ett stort prov för apostlarna, ett prov som de bestod, utan denna period då de inte uppträdde offentligt, var en stor prövning även för Jesu familj. Vid den tid då Jesus var färdig att påbörja sitt offentliga arbete, hade hela hans familj (utom Rut) praktiskt taget övergett honom. Endast vid några få tillfällen försökte de senare ta kontakt med honom, och då för att övertala honom att återvända hem med dem, ty de kom nära att tro att han inte var vid fullt förstånd. De kunde helt enkelt inte fatta hans filosofi eller förstå hans undervisning. Det var alldeles för mycket för dem som var av samma kött och blod.	138:9.2 (1546.4) Not only were these months of quiet work a great test to the apostles, a test which they survived, but this season of public inactivity was a great trial to Jesus’ family. By the time Jesus was prepared to launch forth on his public work, his entire family (except Ruth) had practically deserted him. On only a few occasions did they attempt to make subsequent contact with him, and then it was to persuade him to return home with them, for they came near to believing that he was beside himself. They simply could not fathom his philosophy nor grasp his teaching; it was all too much for those of his own flesh and blood.
138:9.3 (1546.5) Apostlarna utförde sitt arbete i Kafarnaum, Betsaida-Julias, Horasin, Gerasa, Hippos, Magdala, Kana, Betlehem i Galiléen, Jotapata, Rama, Safed, Gishala, Gadara och Abila. Utom i dessa städer arbetade de i många byar samt ute på landsbygden. Vid slutet av denna period hade de tolv apostlarna utarbetat ganska tillfredsställande planer för omsorgen om sina respektive familjer. De flesta apostlar var gifta, en del hade flera barn, men de hade vidtagit sådana arrangemang för försörjningen av sitt hemfolk med någon liten hjälp från apostlarnas kassa kunde de ägna hela sin energi åt Mästarens arbete utan att behöva bekymra sig för sina familjers ekonomiska välfärd.	138:9.3 (1546.5) The apostles carried on their personal work in Capernaum, Bethsaida-Julias, Chorazin, Gerasa, Hippos, Magdala, Cana, Bethlehem of Galilee, Jotapata, Ramah, Safed, Gischala, Gadara, and Abila. Besides these towns they labored in many villages as well as in the countryside. By the end of this period the twelve had worked out fairly satisfactory plans for the care of their respective families. Most of the apostles were married, some had several children, but they had made such arrangements for the support of their home folks that, with some little assistance from the apostolic funds, they could devote their entire energies to the Master’s work without having to worry about the financial welfare of their families.
10. De tolvs organisation ^top	10. Organization of the Twelve ^top
138:10.1 (1547.1) Apostlarna organiserade sig tidigt på följande sätt:	138:10.1 (1547.1) The apostles early organized themselves in the following manner:
138:10.2 (1547.2) 1. Andreas, den först utvalde aposteln, utsågs till ordförande och verksamhetsledare för de tolv.	138:10.2 (1547.2) 1. Andrew, the first chosen apostle, was designated chairman and director general of the twelve.
138:10.3 (1547.3) 2. Petrus, Jakob och Johannes utnämndes till Jesu personliga följeslagare. De skulle tjäna honom dag och natt, sörja för hans fysiska och andra behov och följa med honom på hans nattliga andaktsstunder av bön och hemlighetsfull gemenskap med Fadern i himlen.	138:10.3 (1547.3) 2. Peter, James, and John were appointed personal companions of Jesus. They were to attend him day and night, to minister to his physical and sundry needs, and to accompany him on those night vigils of prayer and mysterious communion with the Father in heaven.
138:10.4 (1547.4) 3. Filippos gjordes till proviantmästare för gruppen. Det var hans skyldighet att ordna med mat och att se till att besökare, och ibland även stora åhörarskaror, fick något att äta.	138:10.4 (1547.4) 3. Philip was made steward of the group. It was his duty to provide food and to see that visitors, and even the multitude of listeners at times, had something to eat.
138:10.5 (1547.5) 4. Natanael hade uppsikt över behoven hos de tolvs familjer. Han fick regelbundna rapporter om vad varje apostels familj behövde, anhöll om pengar av Judas, som var kassör, och sände varje vecka pengar till dem som var i behov.	138:10.5 (1547.5) 4. Nathaniel watched over the needs of the families of the twelve. He received regular reports as to the requirements of each apostle’s family and, making requisition on Judas, the treasurer, would send funds each week to those in need.
138:10.6 (1547.6) 5. Matteus skaffade fram medel för apostlakåren. Det var hans plikt att se till att budgeten hölls i balans, att kassan fick påfyllnad. Om medel inte inflöt för den gemensamma försörjningen, om inte tillräckligt med donationer för sällskapets uppehälle erhölls, hade Matteus befogenhet att beordra de tolv tillbaka till deras nät för en tid. Men detta var aldrig nödvändigt efter att de började sitt offentliga arbete; han hade alltid tillräckligt med medel till hands för kassören att kunna finansiera deras aktiviteter.	138:10.6 (1547.6) 5. Matthew was the fiscal agent of the apostolic corps. It was his duty to see that the budget was balanced, the treasury replenished. If the funds for mutual support were not forthcoming, if donations sufficient to maintain the party were not received, Matthew was empowered to order the twelve back to their nets for a season. But this was never necessary after they began their public work; he always had sufficient funds in the treasurer’s hands to finance their activities.
138:10.7 (1547.7) 6. Tomas skötte färdsplanerna. Det tillföll honom att ordna med logi och ungefärligt välja ut platsen för undervisning och predikning, och därigenom försäkra dem om ett smidigt och tidsbesparande färdprogram.	138:10.7 (1547.7) 6. Thomas was manager of the itinerary. It devolved upon him to arrange lodgings and in a general way select places for teaching and preaching, thereby insuring a smooth and expeditious travel schedule.
138:10.8 (1547.8) 7. Jakob och Judas, Alfaios tvillingsöner, anvisades att tygla folkskarorna. Det var deras uppgift att utse ett tillräckligt stort antal ordningsmän så att de kunde hålla ordning bland folkmassorna under predikan.	138:10.8 (1547.8) 7. James and Judas the twin sons of Alpheus were assigned to the management of the multitudes. It was their task to deputize a sufficient number of assistant ushers to enable them to maintain order among the crowds during the preaching.
138:10.9 (1547.9) 8. Simon Seloten fick ansvaret för rekreation och avkoppling. Han arrangerade onsdagsprogrammen och försökte också reservera någon timme för avkoppling och omväxling varje dag.	138:10.9 (1547.9) 8. Simon Zelotes was given charge of recreation and play. He managed the Wednesday programs and also sought to provide for a few hours of relaxation and diversion each day.
138:10.10 (1547.10) 9. Judas Iskariot utnämndes till kassör. Han bar penningpungen. Han betalade alla utgifter och skötte bokföringen. Han gjorde en budgetkalkyl för Matteus varje vecka och rapporterade också veckovis till Andreas. Judas betalade ut pengar enligt auktorisation av Andreas.	138:10.10 (1547.10) 9. Judas Iscariot was appointed treasurer. He carried the bag. He paid all expenses and kept the books. He made budget estimates for Matthew from week to week and also made weekly reports to Andrew. Judas paid out funds on Andrew’s authorization.
138:10.11 (1547.11) På detta sätt fungerade de tolv från då de först organiserade sig fram till tiden för den omorganisation som blev nödvändig för att förrädaren Judas deserterade. Mästaren och hans lärjungar och apostlar fortsatte på detta enkla sätt till söndagen den 12 januari år 27 e.Kr., då han sammankallade dem och officiellt ordinerade dem till rikets ambassadörer och förkunnare av dess glada budskap. Snart därefter gjorde de sig redo att bege sig till Jerusalem och Judéen på sin första offentliga predikotur.	138:10.11 (1547.11) In this way the twelve functioned from their early organization up to the time of the reorganization made necessary by the desertion of Judas, the betrayer. The Master and his disciple-apostles went on in this simple manner until Sunday, January 12, a.d. 27, when he called them together and formally ordained them as ambassadors of the kingdom and preachers of its glad tidings. And soon thereafter they prepared to start for Jerusalem and Judea on their first public preaching tour.