Kapitel 181	Paper 181
De sista råden och varningarna	Final Admonitions and Warnings
181:0.1 (1953.1) SEDAN Jesus hade avslutat sitt avskedstal till de elva samtalade han informellt med dem och återgav många upplevelser som berörde dem som grupp och som individer. Slutligen började det gå upp för dessa galiléer att deras vän och lärare stod i begrepp att lämna dem, och deras hopp tog fasta på löftet att han efter en kort tid igen skulle vara hos dem, men de var benägna att glömma att denna återkomst också bara var för en kort tid. Många av apostlarna och de ledande lärjungarna trodde att detta löfte om att Jesus skulle återvända för en kort tid (den korta perioden mellan uppståndelsen och himmelsfärden) betydde att han bara skulle vara borta på ett kort besök hos sin Fader, för att därefter återvända och etablera riket. En sådan tolkning av hans förkunnelse var helt förenlig både med deras förutfattade trosföreställningar och med deras innerliga förhoppningar. Då deras livslånga trosföreställningar och hoppet om önskeuppfyllelse sålunda stämde överens var det inte svårt för dem att finna en sådan tolkning av Mästarens ord att den gjorde deras intensiva längtan berättigad.	181:0.1 (1953.1) AFTER the conclusion of the farewell discourse to the eleven, Jesus visited informally with them and recounted many experiences which concerned them as a group and as individuals. At last it was beginning to dawn upon these Galileans that their friend and teacher was going to leave them, and their hope grasped at the promise that, after a little while, he would again be with them, but they were prone to forget that this return visit was also for a little while. Many of the apostles and the leading disciples really thought that this promise to return for a short season (the short interval between the resurrection and the ascension) indicated that Jesus was just going away for a brief visit with his Father, after which he would return to establish the kingdom. And such an interpretation of his teaching conformed both with their preconceived beliefs and with their ardent hopes. Since their lifelong beliefs and hopes of wish fulfillment were thus agreed, it was not difficult for them to find an interpretation of the Master’s words which would justify their intense longings.
181:0.2 (1953.2) Efter att avskedstalet hade diskuterats och hade börjat stabilisera sig i deras sinnen bad Jesus igen apostlarna inta sina platser och började delge dem sina sista råd och varningar.	181:0.2 (1953.2) After the farewell discourse had been discussed and had begun to settle down in their minds, Jesus again called the apostles to order and began the impartation of his final admonitions and warnings.
1. De sista trösteorden ^top	1. Last Words of Comfort ^top
181:1.1 (1953.3) När de elva hade intagit sina platser reste sig Jesus och sade till dem: ”Så länge jag är hos er i kroppslig gestalt kan jag endast vara en individ mitt ibland er eller i hela världen. Men när jag har befriats från att vara iklädd denna dödliga natur kan jag komma tillbaka som en ande som bor i det inre hos var och en av er och alla andra som tror detta rikets evangelium. På så sätt blir Människosonen en andlig inkarnation i alla sant troendes själar.	181:1.1 (1953.3) When the eleven had taken their seats, Jesus stood and addressed them: “As long as I am with you in the flesh, I can be but one individual in your midst or in the entire world. But when I have been delivered from this investment of mortal nature, I will be able to return as a spirit indweller of each of you and of all other believers in this gospel of the kingdom. In this way the Son of Man will become a spiritual incarnation in the souls of all true believers.
181:1.2 (1953.4) ”När jag har återvänt för att leva i er och arbeta genom er kan jag så mycket bättre leda er genom detta liv och visa er vägen genom de många boningarna i det framtida livet i himlarnas himlar. Livet i Faderns eviga skapelse är inte en ändlös vila av sysslolöshet och självisk bekvämlighet utan ett ständigt framåtskridande i älskvärdhet, sanning och härlighet. Vart och ett av de många, många ställena i min Faders hus är en uppehållsort och ett liv som avser att förbereda er för nästa liv som är framför er. Och så fortsätter ljusets barn från härlighet till härlighet tills de uppnår det gudomliga tillstånd där de är andligen fulländade just så som Fadern är fullkomlig i allting.	181:1.2 (1953.4) “When I have returned to live in you and work through you, I can the better lead you on through this life and guide you through the many abodes in the future life in the heaven of heavens. Life in the Father’s eternal creation is not an endless rest of idleness and selfish ease but rather a ceaseless progression in grace, truth, and glory. Each of the many, many stations in my Father’s house is a stopping place, a life designed to prepare you for the next one ahead. And so will the children of light go on from glory to glory until they attain the divine estate wherein they are spiritually perfected even as the Father is perfect in all things.
181:1.3 (1953.5) ”Om ni vill vara mina efterföljare när jag lämnar er, gå då in för en allvarlig strävan att leva enligt andan i min förkunnelse och idealet i mitt liv — att göra min Faders vilja. Gör detta, i stället för att försöka efterlikna mitt naturliga liv i köttet så som jag nödvändigtvis har varit tvungen att leva det i denna värld.	181:1.3 (1953.5) “If you would follow after me when I leave you, put forth your earnest efforts to live in accordance with the spirit of my teachings and with the ideal of my life—the doing of my Father’s will. This do instead of trying to imitate my natural life in the flesh as I have, perforce, been required to live it on this world.
181:1.4 (1954.1) ”Fadern sände mig till denna värld, men endast några få av er har velat helt ta emot mig. Jag kommer att utgjuta min ande över allt kött, men alla människor väljer inte att ta emot denna nya lärare som vägvisare och rådgivare för själen. Men alla de som verkligen tar emot honom blir upplysta, renade och tröstade. Och denna Sanningens Ande skall hos dem bli en källa av levande vatten som flödar fram till evigt liv.	181:1.4 (1954.1) “The Father sent me into this world, but only a few of you have chosen fully to receive me. I will pour out my spirit upon all flesh, but all men will not choose to receive this new teacher as the guide and counselor of the soul. But as many as do receive him shall be enlightened, cleansed, and comforted. And this Spirit of Truth will become in them a well of living water springing up into eternal life.
181:1.5 (1954.2) ”Och nu då jag står i begrepp att lämna er ville jag säga några trösteord till er. Frid lämnar jag hos er; min frid ger jag er. Jag ger inte dessa gåvor så som världen ger — enligt mått — jag ger åt var och en av er allt som ni vill ta emot. Låt inte era hjärtan vara oroade, inte heller räddhågade. Jag har övervunnit världen, och i mig skall ni alla segra genom tro. Jag har varnat er att Människosonen kommer att dödas, men jag försäkrar er att jag kommer tillbaka innan jag beger mig till Fadern, även fast det bara blir en kort tid. Och sedan jag har stigit upp till Fadern skall jag säkerligen sända den nya läraren som skall vara hos er och bo i era egna hjärtan. Och när ni ser att allt detta sker, bli inte bestörta utan tro, eftersom ni ju visste allt på förhand. Jag har älskat er med stor tillgivenhet, och jag skulle inte vilja lämna er, men det är Faderns vilja. Min stund har kommit.	181:1.5 (1954.2) “And now, as I am about to leave you, I would speak words of comfort. Peace I leave with you; my peace I give to you. I make these gifts not as the world gives—by measure—I give each of you all you will receive. Let not your heart be troubled, neither let it be fearful. I have overcome the world, and in me you shall all triumph through faith. I have warned you that the Son of Man will be killed, but I assure you I will come back before I go to the Father, even though it be for only a little while. And after I have ascended to the Father, I will surely send the new teacher to be with you and to abide in your very hearts. And when you see all this come to pass, be not dismayed, but rather believe, inasmuch as you knew it all beforehand. I have loved you with a great affection, and I would not leave you, but it is the Father’s will. My hour has come.
181:1.6 (1954.3) ”Tvivla inte på någon av dessa sanningar ens efter det att ni har skingrats åt alla håll av förföljelser och är modfällda av många bedrövelser. När ni känner er ensamma i världen är jag medveten om er isolering, precis så som ni kommer att vara medvetna om min isolering när ni har skingrats var och en åt sitt håll och Människosonen har lämnats i händerna på sina fiender. Men jag är aldrig ensam; Fadern är alltid med mig. Även i den stunden skall jag be för er. Och allt detta har jag berättat för er för att ni skulle ha frid, och ha den rikligare. I denna värld möter ni prövningar men var vid gott mod; jag har besegrat världen och visat er vägen till evig fröjd och evigt tjänande.”	181:1.6 (1954.3) “Doubt not any of these truths even after you are scattered abroad by persecution and are downcast by many sorrows. When you feel that you are alone in the world, I will know of your isolation even as, when you are scattered every man to his own place, leaving the Son of Man in the hands of his enemies, you will know of mine. But I am never alone; always is the Father with me. Even at such a time I will pray for you. And all of these things have I told you that you might have peace and have it more abundantly. In this world you will have tribulation, but be of good cheer; I have triumphed in the world and shown you the way to eternal joy and everlasting service.”
181:1.7 (1954.4) Jesus ger frid åt dem som likt honom gör Faderns vilja, men inte i form av fröjder och tillfredsställelser av denna materiella värld. Trolösa materialister och fatalister kan endast hoppas på två sorters frid och själströst: Antingen måste de vara stoiker, som med orubblig beslutsamhet har bestämt sig för att möta det oundvikliga och uthärda det värsta, eller också måste de vara optimister, som ständigt omhuldar det hopp som evigt flödar fram i människans bröst, fåfängt längtande efter en frid som faktiskt aldrig kommer.	181:1.7 (1954.4) Jesus gives peace to his fellow doers of the will of God but not on the order of the joys and satisfactions of this material world. Unbelieving materialists and fatalists can hope to enjoy only two kinds of peace and soul comfort: Either they must be stoics, with steadfast resolution determined to face the inevitable and to endure the worst; or they must be optimists, ever indulging that hope which springs eternal in the human breast, vainly longing for a peace which never really comes.
181:1.8 (1954.5) Ett visst mått av både stoicism och optimism är till nytta när det gäller att leva ett liv på jorden, men ingendera har något att göra med den enastående frid som Guds Son utger till sina jordiska bröder. Den frid som Mikael ger sina barn på jorden är samma frid som fyllde hans egen själ när han själv i köttslig gestalt levde sitt liv som dödlig just här i denna värld. Jesu frid är glädjen och tillfredsställelsen hos en gudsmedveten individ som har vunnit den seger som man vinner då man helt lär sig att göra Guds vilja medan man lever de dödligas liv på jorden. Friden i Jesu sinne byggde på en absolut mänsklig tro på verkligheten av den gudomlige Faderns visa och deltagande överomsorg. Jesus mötte svårigheter på jorden. Han har till och med felaktigt kallats ”sorgernas man”, men under alla dessa erfarenheter tröstades han av den tillit som ständigt gav honom kraft att fullfölja syftet med sitt liv i full förvissning om att han hela tiden utförde Faderns vilja.	181:1.8 (1954.5) A certain amount of both stoicism and optimism are serviceable in living a life on earth, but neither has aught to do with that superb peace which the Son of God bestows upon his brethren in the flesh. The peace which Michael gives his children on earth is that very peace which filled his own soul when he himself lived the mortal life in the flesh and on this very world. The peace of Jesus is the joy and satisfaction of a God-knowing individual who has achieved the triumph of learning fully how to do the will of God while living the mortal life in the flesh. The peace of Jesus’ mind was founded on an absolute human faith in the actuality of the divine Father’s wise and sympathetic overcare. Jesus had trouble on earth, he has even been falsely called the “man of sorrows,” but in and through all of these experiences he enjoyed the comfort of that confidence which ever empowered him to proceed with his life purpose in the full assurance that he was achieving the Father’s will.
181:1.9 (1954.6) Jesus var beslutsam, ihärdig och grundligt hängiven i sin missions fullbordande, men han var ingen kallsinnig och hårdhudad stoiker. Han sökte alltid finna de glada aspekterna i sina livsupplevelser, men han var ingen blind optimist som hade lurat sig själv. Mästaren visste allt som skulle hända med honom, men han var orädd. Efter att han hade utgett sin frid till var och en av sina anhängare kunde han följdriktigt säga: ”Låt inte era hjärtan vara oroade, inte heller räddhågade.”	181:1.9 (1954.6) Jesus was determined, persistent, and thoroughly devoted to the accomplishment of his mission, but he was not an unfeeling and calloused stoic; he ever sought for the cheerful aspects of his life experiences, but he was not a blind and self-deceived optimist. The Master knew all that was to befall him, and he was unafraid. After he had bestowed this peace upon each of his followers, he could consistently say, “Let not your heart be troubled, neither let it be afraid.”
181:1.10 (1955.1) Jesu frid är därför friden och förvissningen hos en son som fullt och fast tror att hans levnadsbana i tid och evighet säkert och fullständigt sköts om och upprätthålls av en allvis, allälskande och allsmäktig Andefader. Det är sannerligen en frid som övergår det dödliga sinnets förstånd, men som det troende människohjärtat helt kan åtnjuta.	181:1.10 (1955.1) The peace of Jesus is, then, the peace and assurance of a son who fully believes that his career for time and eternity is safely and wholly in the care and keeping of an all-wise, all-loving, and all-powerful spirit Father. And this is, indeed, a peace which passes the understanding of mortal mind, but which can be enjoyed to the full by the believing human heart.
2. Personliga avskedsråd ^top	2. Farewell Personal Admonitions ^top
181:2.1 (1955.2) Mästaren hade avslutat sina avskedsinstruktioner och slutliga råd till apostlarna som grupp. Han ägnade sig åt att ta farväl individuellt och ge var och en något ord som personligt råd i samband med att han gav sin avskedsvälsignelse. Apostlarna satt fortfarande på sina platser runt bordet så som när de först satte sig ned för att inta den Sista Måltiden, och när Mästaren gick runt bordet och talade till dem reste sig varje man när Jesus vände sig till honom.	181:2.1 (1955.2) The Master had finished giving his farewell instructions and imparting his final admonitions to the apostles as a group. He then addressed himself to saying good-bye individually and to giving each a word of personal advice, together with his parting blessing. The apostles were still seated about the table as when they first sat down to partake of the Last Supper, and as the Master went around the table talking to them, each man rose to his feet when Jesus addressed him.
181:2.2 (1955.3) Till Johannes sade Jesus: ”Du, Johannes, är den yngste av mina bröder. Du har stått mig mycket nära, och fastän jag älskar er alla med samma kärlek som en far visar sina söner, valdes du av Andreas till att vara en av de tre som alltid skulle finnas nära mig. Dessutom har du företrätt mig, och måste fortsätta att göra det, i många ärenden som gäller min familj på jorden. Och jag beger mig till Fadern, Johannes, med fullt förtroende för att du fortsätter att vaka över dem som är köttsligen mina. Se till att deras nuvarande förvirring beträffande min mission inte på något sätt hindrar dig från att ge dem all sympati, alla råd och all hjälp just så som du vet att jag skulle ge om jag var kvar i köttslig gestalt. Och när de alla börjar se ljuset och helt stiger in i gudsriket, och ni då alla med glädje välkomnar dem, förlitar jag mig på att du, Johannes, hälsar dem speciellt välkomna från mig.	181:2.2 (1955.3) To John, Jesus said: “You, John, are the youngest of my brethren. You have been very near me, and while I love you all with the same love which a father bestows upon his sons, you were designated by Andrew as one of the three who should always be near me. Besides this, you have acted for me and must continue so to act in many matters concerning my earthly family. And I go to the Father, John, having full confidence that you will continue to watch over those who are mine in the flesh. See to it that their present confusion regarding my mission does not in any way prevent your extending to them all sympathy, counsel, and help even as you know I would if I were to remain in the flesh. And when they all come to see the light and enter fully into the kingdom, while you all will welcome them joyously, I depend upon you, John, to welcome them for me.
181:2.3 (1955.4) ”Och nu när de sista timmarna av mitt livsskede på jorden närmar sig, håll dig nära till hands så att jag kan lämna dig något meddelande beträffande min familj. När det gäller det arbete som Fadern har satt i mina händer, så är det nu avslutat med undantag för min köttsliga död, och jag är redo att dricka denna sista bägare. Men vad beträffar de ansvarigheter som min jordiske far Josef har lämnat åt mig och som jag har skött under min livstid, så måste jag nu lita på dig att du i alla dessa ärenden handlar i mitt ställe. Och jag har valt dig, Johannes, att göra detta åt mig därför att du är den yngste och därför sannolikt överlever de övriga apostlarna.	181:2.3 (1955.4) “And now, as I enter upon the closing hours of my earthly career, remain near at hand that I may leave any message with you regarding my family. As concerns the work put in my hands by the Father, it is now finished except for my death in the flesh, and I am ready to drink this last cup. But as for the responsibilities left to me by my earthly father, Joseph, while I have attended to these during my life, I must now depend upon you to act in my stead in all these matters. And I have chosen you to do this for me, John, because you are the youngest and will therefore very likely outlive these other apostles.
181:2.4 (1955.5) ”En gång kallade vi dig och din bror åskans söner. Du var envis och intolerant när du kom till oss, men du har förändrats mycket sedan du ville få mig att kalla ned eld från himlen i huvudet på okunniga och tanklösa icke-troende. Och du måste än mer förändras. Du bör bli aposteln för det nya bud som jag ikväll har gett er. Ägna ditt liv åt att lära dina bröder att älska varandra så som jag har älskat er.”	181:2.4 (1955.5) “Once we called you and your brother sons of thunder. You started out with us strong-minded and intolerant, but you have changed much since you wanted me to call fire down upon the heads of ignorant and thoughtless unbelievers. And you must change yet more. You should become the apostle of the new commandment which I have this night given you. Dedicate your life to teaching your brethren how to love one another, even as I have loved you.”
181:2.5 (1955.6) När Johannes Sebedaios stod där i rummet på övervåningen och tårarna rann nedför hans kinder, såg han in i Mästarens ansikte och sade: ”Och det vill jag göra, min Mästare, men hur kan jag lära mig att mer älska mina bröder?” Och då svarade Jesus: ”Du lär dig att älska dina bröder mer när du först lär dig att mer älska deras Fader i himlen och efter det att du har blivit uppriktigt mer intresserad av deras välfärd i tiden och i evigheten. Och allt sådant människointresse främjas av förståelsefull sympati, osjälviskt tjänande och frikostig förlåtelse. Ingen bör förakta din ungdom, men jag uppmanar dig att alltid ta vederbörlig hänsyn till att åldern ofta företräder erfarenhet och att ingenting i människornas liv kan ersätta faktisk erfarenhet. Sträva efter att leva i fred med alla människor, i synnerhet med dina vänner i det himmelska rikets brödrasamfund. Och kom alltid ihåg, Johannes, att inte tvista med de själar som du vill vinna för riket.”	181:2.5 (1955.6) As John Zebedee stood there in the upper chamber, the tears rolling down his cheeks, he looked into the Master’s face and said: “And so I will, my Master, but how can I learn to love my brethren more?” And then answered Jesus: “You will learn to love your brethren more when you first learn to love their Father in heaven more, and after you have become truly more interested in their welfare in time and in eternity. And all such human interest is fostered by understanding sympathy, unselfish service, and unstinted forgiveness. No man should despise your youth, but I exhort you always to give due consideration to the fact that age oftentimes represents experience, and that nothing in human affairs can take the place of actual experience. Strive to live peaceably with all men, especially your friends in the brotherhood of the heavenly kingdom. And, John, always remember, strive not with the souls you would win for the kingdom.”
181:2.6 (1956.1) Sedan efter att ha gått runt sin egen plats stannade Mästaren en stund vid Judas Iskariots plats. Apostlarna var ganska förvånade över att Judas inte hade återvänt än, och de hade bra gärna velat veta vad Jesu sorgsna ansiktsuttryck betydde, när han stod vid förrädarens tomma plats. Men ingen av dem, utom möjligen Andreas, hyste ens den minsta tanke om att deras kassör hade gått ut för att förråda sin Mästare, så som Jesus hade antytt för dem tidigare under kvällen och under måltiden. Det hade hänt så mycket att de för tillfället helt hade glömt Mästarens tillkännagivande att en av dem skulle förråda honom.	181:2.6 (1956.1) And then the Master, passing around his own seat, paused a moment by the side of the place of Judas Iscariot. The apostles were rather surprised that Judas had not returned before this, and they were very curious to know the significance of Jesus’ sad countenance as he stood by the betrayer’s vacant seat. But none of them, except possibly Andrew, entertained even the slightest thought that their treasurer had gone out to betray his Master, as Jesus had intimated to them earlier in the evening and during the supper. So much had been going on that, for the time being, they had quite forgotten about the Master’s announcement that one of them would betray him.
181:2.7 (1956.2) Jesus gick nu över till Simon Seloten, som reste sig och lyssnade till följande uppmaning: ”Du är en sann son till Abraham, men vilken tid har jag inte haft med att försöka göra dig till en son i detta himmelska rike. Jag älskar dig, och så gör alla dina bröder. Jag vet att du älskar mig, Simon, och jag vet att du också älskar Guds rike, men du försöker fortfarande få detta rike att komma enligt ditt tycke. Jag vet mycket väl att du till slut kommer att fatta mitt evangeliums andliga natur och betydelse, och att du tappert kommer att arbeta för att förkunna det, men jag är bekymrad för vad som kan hända med dig när jag går bort. Jag skulle fröjdas över att veta att du inte vacklar; jag skulle bli lycklig om jag kunde veta att efter att jag beger mig till Fadern, du inte skulle upphöra att vara min apostel och att du skulle uppföra dig acceptabelt som en ambassadör för det himmelska riket.”	181:2.7 (1956.2) Jesus now went over to Simon Zelotes, who stood up and listened to this admonition: “You are a true son of Abraham, but what a time I have had trying to make you a son of this heavenly kingdom. I love you and so do all of your brethren. I know that you love me, Simon, and that you also love the kingdom, but you are still set on making this kingdom come according to your liking. I know full well that you will eventually grasp the spiritual nature and meaning of my gospel, and that you will do valiant work in its proclamation, but I am distressed about what may happen to you when I depart. I would rejoice to know that you would not falter; I would be made happy if I could know that, after I go to the Father, you would not cease to be my apostle, and that you would acceptably deport yourself as an ambassador of the heavenly kingdom.”
181:2.8 (1956.3) Jesus hann knappt sluta tala till Simon Seloten innan denne eldige patriot, torkande sina ögon, sade: ”Mästare, oroa dig inte för min trohet. Jag har vänt allting ryggen för att kunna ägna mitt liv åt att etablera ditt rike på jorden, och jag kommer inte att vackla. Jag har överlevt varje besvikelse hittills, och jag kommer inte att överge dig.”	181:2.8 (1956.3) Jesus had hardly ceased speaking to Simon Zelotes when the fiery patriot, drying his eyes, replied: “Master, have no fears for my loyalty. I have turned my back upon everything that I might dedicate my life to the establishment of your kingdom on earth, and I will not falter. I have survived every disappointment so far, and I will not forsake you.”
181:2.9 (1956.4) Sedan sade Jesus, som lade sin hand på Simons axel: ”Det är sannerligen uppfriskande att höra dig tala så, i synnerhet i en stund som denna, men min gode vän, du vet fortfarande inte vad du talar om. Inte för ett ögonblick skulle jag tvivla på din trohet, din hängivenhet; jag vet att du inte skulle tveka att dra ut i strid och dö för mig, liksom alla dessa andra” (och de nickade alla ett energiskt bifall), ”men det kommer inte att fordras av dig. Jag har upprepade gånger sagt dig att detta rike inte är av denna värld och att mina lärjungar inte går ut i strid för att grundlägga det. Jag har sagt dig detta många gånger, Simon, men du vägrar att se sanningen i vitögat. Jag är inte oroad för din lojalitet gentemot mig och riket, men vad gör du när jag går bort och du till sist vaknar upp till insikten om att du inte har fattat betydelsen av min undervisning och att du måste anpassa dina missuppfattningar till realiteten att det råder en annan och andlig tingens ordning i Guds rike?”	181:2.9 (1956.4) And then, laying his hand on Simon’s shoulder, Jesus said: “It is indeed refreshing to hear you talk like that, especially at such a time as this, but, my good friend, you still do not know what you are talking about. Not for one moment would I doubt your loyalty, your devotion; I know you would not hesitate to go forth in battle and die for me, as all these others would” (and they all nodded a vigorous approval), “but that will not be required of you. I have repeatedly told you that my kingdom is not of this world, and that my disciples will not fight to effect its establishment. I have told you this many times, Simon, but you refuse to face the truth. I am not concerned with your loyalty to me and to the kingdom, but what will you do when I go away and you at last wake up to the realization that you have failed to grasp the meaning of my teaching, and that you must adjust your misconceptions to the reality of another and spiritual order of affairs in the kingdom?”
181:2.10 (1956.5) Simon ville säga något mer, men Jesus höjde sin hand för att hejda honom och fortsatte med att säga: ”Ingen av mina apostlar är mer uppriktig och ärlig i sitt hjärta än du, men ingen av dem kommer efter min avfärd att vara så upprörd och modfälld som du. I all din modlöshet skall min ande vara hos dig, och dessa dina bröder överger dig inte. Glöm inte vad jag har lärt dig om förhållandet mellan medborgarskap på jorden och sonskap i Faderns andliga rike. Tänk väl över allt som jag har sagt dig om att ge kejsaren det som är kejsarens och Gud det som tillhör Gud. Ägna ditt liv, Simon, åt att visa hur väl den dödliga människan kan följa min uppmaning att erkänna de världsliga skyldigheterna gentemot civilmyndigheterna och samtidigt göra andlig tjänst i rikets brödrasamfund. Om Sanningens Ande får undervisa dig uppkommer aldrig någon konflikt mellan de krav som medborgarskap på jorden ställer och sonskapet i himlen, såvida inte de världsliga härskarna understår sig att kräva den hyllning och dyrkan som tillkommer endast Gud.	181:2.10 (1956.5) Simon wanted to speak further, but Jesus raised his hand and, stopping him, went on to say: “None of my apostles are more sincere and honest at heart than you, but not one of them will be so upset and disheartened as you, after my departure. In all of your discouragement my spirit shall abide with you, and these, your brethren, will not forsake you. Do not forget what I have taught you regarding the relation of citizenship on earth to sonship in the Father’s spiritual kingdom. Ponder well all that I have said to you about rendering to Caesar the things which are Caesar’s and to God that which is God’s. Dedicate your life, Simon, to showing how acceptably mortal man may fulfill my injunction concerning the simultaneous recognition of temporal duty to civil powers and spiritual service in the brotherhood of the kingdom. If you will be taught by the Spirit of Truth, never will there be conflict between the requirements of citizenship on earth and sonship in heaven unless the temporal rulers presume to require of you the homage and worship which belong only to God.
181:2.11 (1957.1) ”Och sedan, Simon, när du slutligen inser allt detta, och efter att du har skakat av dig din nedstämdhet och gått ut för att med stor kraft förkunna evangeliet, glöm aldrig att jag var med dig även under hela den tid du var modfälld och att jag skall vara med dig ända till själva slutet. Du skall alltid vara min apostel, och efter att du blir villig att se med andens öga och i högre grad ställa din vilja under den himmelske Faderns vilja, då skall du återvända till arbetet som min ambassadör, och ingen skall för den skull att du var långsam i att fatta de sanningar som jag har lärt dig ta ifrån dig den auktoritet som jag har gett dig. Och nu, Simon, varnar jag dig än en gång att de som kämpar med svärdet går under med svärdet, medan de som arbetar i anden får evigt liv i det kommande riket och glädje och frid i det rike som nu är. Och när det arbete som har getts i dina händer är färdigt på jorden skall du, Simon, sitta ned tillsammans med mig i mitt rike på andra sidan. Du skall verkligen få se det rike du har längtat efter, men inte i detta liv. Fortsätt att tro på mig och på det som jag har uppenbarat för dig, och du skall få evigt liv i gåva.”	181:2.11 (1957.1) “And now, Simon, when you do finally see all of this, and after you have shaken off your depression and have gone forth proclaiming this gospel in great power, never forget that I was with you even through all of your season of discouragement, and that I will go on with you to the very end. You shall always be my apostle, and after you become willing to see by the eye of the spirit and more fully to yield your will to the will of the Father in heaven, then will you return to labor as my ambassador, and no one shall take away from you the authority which I have conferred upon you, because of your slowness of comprehending the truths I have taught you. And so, Simon, once more I warn you that they who fight with the sword perish with the sword, while they who labor in the spirit achieve life everlasting in the kingdom to come with joy and peace in the kingdom which now is. And when the work given into your hands is finished on earth, you, Simon, shall sit down with me in my kingdom over there. You shall really see the kingdom you have longed for, but not in this life. Continue to believe in me and in that which I have revealed to you, and you shall receive the gift of eternal life.”
181:2.12 (1957.2) När Jesus hade sagt vad han ville säga till Simon Seloten tog han några steg över till Matteus Levi och sade: ”Det åligger dig inte längre att skaffa medel till apostlagruppens kassa. Snart, mycket snart skingras ni alla; ni får inte glädjas åt att ha ens en enda av era bröder vid er sida för att trösta och stödja er. Då ni går vidare och predikar rikets evangelium måste ni söka er nya medarbetare. Jag har sänt er ut två och två under er träningstid, men nu när jag lämnar er, och sedan ni har återhämtat er från chocken, blir det för er att ensamma gå ut till världens alla hörn för att förkunna detta goda budskap: att de dödliga som har styrkts av tron är Guds söner.”	181:2.12 (1957.2) When Jesus had finished speaking to Simon Zelotes, he stepped over to Matthew Levi and said: “No longer will it devolve upon you to provide for the treasury of the apostolic group. Soon, very soon, you will all be scattered; you will not be permitted to enjoy the comforting and sustaining association of even one of your brethren. As you go onward preaching this gospel of the kingdom, you will have to find for yourselves new associates. I have sent you forth two and two during the times of your training, but now that I am leaving you, after you have recovered from the shock, you will go out alone, and to the ends of the earth, proclaiming this good news: That faith-quickened mortals are the sons of God.”
181:2.13 (1957.3) Då sade Matteus: ”Men Mästare, vem skall sända ut oss, och hur skall vi veta vart vi skall gå? Skall Andreas visa oss vägen?” Och Jesus svarade: ”Nej Levi, Andreas vägleder er inte längre när det gäller att förkunna evangeliet. Han fortsätter förvisso som er vän och rådgivare ända till den dag då den nya läraren kommer, och därefter leder Sanningens Ande var och en av er ut till arbetet för rikets utbredning. Du har förändrats mycket sedan den dag vid tullhuset då du först började följa mig; men du måste förändras ännu mer innan du kan se framför dig ett brödrasamfund där icke-judar sitter sida vid sida med juden i broderlig samvaro. Men låt din iver för att vinna dina judiska bröder verka tills du är helt tillfredsställd, och vänd dig sedan med kraft till icke-judarna. En sak kan du vara säker på, Levi: du har vunnit dina bröders förtroende och tillgivenhet; alla älskar de dig.” (Och alla tio gav uttryck för sitt samtycke till Mästarens ord.)	181:2.13 (1957.3) Then spoke Matthew: “But, Master, who will send us, and how shall we know where to go? Will Andrew show us the way?” And Jesus answered: “No, Levi, Andrew will no longer direct you in the proclamation of the gospel. He will, indeed, continue as your friend and counselor until that day whereon the new teacher comes, and then shall the Spirit of Truth lead each of you abroad to labor for the extension of the kingdom. Many changes have come over you since that day at the customhouse when you first set out to follow me; but many more must come before you will be able to see the vision of a brotherhood in which gentile sits alongside Jew in fraternal association. But go on with your urge to win your Jewish brethren until you are fully satisfied and then turn with power to the gentiles. One thing you may be certain of, Levi: You have won the confidence and affection of your brethren; they all love you.” (And all ten of them signified their acquiescence in the Master’s words.)
181:2.14 (1958.1) ”Levi, jag vet mycket om dina bekymmer, uppoffringar och bemödanden för att hålla kassan fylld, vilket dina bröder inte vet, och det fröjdar mig att fastän han som bar penningpungen är frånvarande, så är skatteindrivaren-ambassadören här vid min avskedssammankomst med rikets budbärare. Jag ber för att du med andens ögon måtte se innebörden av min undervisning. Och när den nya läraren kommer in i ditt hjärta, följ honom så som han leder dig och låt dina bröder — ja hela världen — se vad Fadern kan göra för en hatad skatteindrivare som vågade följa Människosonen och tro på rikets evangelium. Allt från första stund älskade jag dig, Levi, så som dessa andra galiléer. Då du därför så väl vet att varken Fadern eller Sonen har anseende till person, se till att du inte gör några sådana skillnader bland dem som genom din verksamhet kommer till tro på evangeliet. Och ägna därför, Matteus, hela ditt framtida liv till att visa alla människor att Gud inte har anseende till person; att i Guds ögon och i rikets gemenskap är alla människor jämlika; alla troende är Guds söner.”	181:2.14 (1958.1) “Levi, I know much about your anxieties, sacrifices, and labors to keep the treasury replenished which your brethren do not know, and I am rejoiced that, though he who carried the bag is absent, the publican ambassador is here at my farewell gathering with the messengers of the kingdom. I pray that you may discern the meaning of my teaching with the eyes of the spirit. And when the new teacher comes into your heart, follow on as he will lead you and let your brethren see—even all the world—what the Father can do for a hated tax-gatherer who dared to follow the Son of Man and to believe the gospel of the kingdom. Even from the first, Levi, I loved you as I did these other Galileans. Knowing then so well that neither the Father nor the Son has respect of persons, see to it that you make no such distinctions among those who become believers in the gospel through your ministry. And so, Matthew, dedicate your whole future life service to showing all men that God is no respecter of persons; that, in the sight of God and in the fellowship of the kingdom, all men are equal, all believers are the sons of God.”
181:2.15 (1958.2) Jesus gick sedan över till Jakob Sebedaios, som stod tyst medan Mästaren vände sig till honom och sade: ”Jakob, när du och din yngre bror en gång kom till mig för att söka företräde till rikets hedersplatser och jag sade er att det var Faderns sak att utdela sådana, frågade jag om ni kunde tömma min bägare, och ni svarade båda att ni var det. Även om ni inte då var redo, och även om ni inte nu är det, förbereds ni inom kort för en sådan tjänst av den erfarenhet som ni snart skall genomgå. Med ert beteende förargade ni vid det tillfället era bröder. Om de inte redan helt har förlåtit dig kommer de att göra det när de ser dig tömma min bägare. Vare sig din verksamhet blir lång eller kort, var tålmodig i din själ. När den nya läraren kommer, låt honom lära dig en medkännande inställning och den förstående tolerans som föds av en sublim tillit till mig och en fullkomlig underkastelse under Faderns vilja. Ägna ditt liv åt att uppvisa den kombinerade mänskliga tillgivenheten och gudomliga värdigheten hos en lärjunge som känner Gud och tror på Sonen. Och alla som lever så uppenbarar evangeliet även på det sätt som de dör. Du och din bror Johannes kommer att gå skilda vägar, och en av er får kanske sitta ned tillsammans med mig i det eviga riket långt före den andre. Det skulle hjälpa dig mycket om du lärde dig att till den sanna visdomen hör finkänslighet såväl som mod. Du borde lära dig skarpsinne och rådighet vid sidan av din aggressivitet. Det kommer att komma sådana suprema stunder då mina lärjungar inte tvekar att ge sitt liv för detta evangelium, men i alla vanliga fall vore det långt bättre att blidka de trolösas vrede, så att ni må leva och fortsätta att predika det glada budskapet. Så långt det står i din makt, lev länge på jorden så att ditt liv under många år må bära frukt i form av själar vunna för det himmelska riket.”	181:2.15 (1958.2) Jesus then stepped over to James Zebedee, who stood in silence as the Master addressed him, saying: “James, when you and your younger brother once came to me seeking preferment in the honors of the kingdom, and I told you such honors were for the Father to bestow, I asked if you were able to drink my cup, and both of you answered that you were. Even if you were not then able, and if you are not now able, you will soon be prepared for such a service by the experience you are about to pass through. By such behavior you angered your brethren at that time. If they have not already fully forgiven you, they will when they see you drink my cup. Whether your ministry be long or short, possess your soul in patience. When the new teacher comes, let him teach you the poise of compassion and that sympathetic tolerance which is born of sublime confidence in me and of perfect submission to the Father’s will. Dedicate your life to the demonstration of that combined human affection and divine dignity of the God-knowing and Son-believing disciple. And all who thus live will reveal the gospel even in the manner of their death. You and your brother John will go different ways, and one of you may sit down with me in the eternal kingdom long before the other. It would help you much if you would learn that true wisdom embraces discretion as well as courage. You should learn sagacity to go along with your aggressiveness. There will come those supreme moments wherein my disciples will not hesitate to lay down their lives for this gospel, but in all ordinary circumstances it would be far better to placate the wrath of unbelievers that you might live and continue to preach the glad tidings. As far as lies in your power, live long on the earth that your life of many years may be fruitful in souls won for the heavenly kingdom.”
181:2.16 (1958.3) När Mästaren hade slutat tala till Jakob Sebedaios gick han runt till den ända av bordet där Andreas satt, såg sin trogne medhjälpare i ögonen och sade: ”Andreas, du har troget företrätt mig som tillförordnad ledare för det himmelska rikets ambassadörer. Fastän du ibland har tvivlat och vid andra tillfällen lagt i dagen en farlig blyget, har du dock alltid varit riktigt rättrådig och ytterst rättvis i förhållandet till dina medarbetare. Allt sedan du och dina bröder ordinerades till rikets budbärare har ni varit en självstyrande grupp för alla administrativa ärenden, frånsett att jag bestämde dig till ledare för dessa utvalda. Inte i något annat timligt ärende har jag verkat för att styra eller inverka på era beslut. Och jag gjorde så för att ni skulle ha en ledare som kunde styra alla era senare överläggningar i gruppen. I mitt universum och i min Faders universum av universer behandlas våra bröder och söner som individer i alla sina andliga relationer, men för alla grupprelationer ser vi till att det finns ett klart ledarskap. Vårt rike är ett ordningens rike, och där två eller flera viljevarelser verkar i samarbete tillhandahålls alltid den auktoritet som ledarskapet ger.	181:2.16 (1958.3) When the Master had finished speaking to James Zebedee, he stepped around to the end of the table where Andrew sat and, looking his faithful helper in the eyes, said: “Andrew, you have faithfully represented me as acting head of the ambassadors of the heavenly kingdom. Although you have sometimes doubted and at other times manifested dangerous timidity, still, you have always been sincerely just and eminently fair in dealing with your associates. Ever since the ordination of you and your brethren as messengers of the kingdom, you have been self-governing in all group administrative affairs except that I designated you as the acting head of these chosen ones. In no other temporal matter have I acted to direct or to influence your decisions. And this I did in order to provide for leadership in the direction of all your subsequent group deliberations. In my universe and in my Father’s universe of universes, our brethren-sons are dealt with as individuals in all their spiritual relations, but in all group relationships we unfailingly provide for definite leadership. Our kingdom is a realm of order, and where two or more will creatures act in co-operation, there is always provided the authority of leadership.
181:2.17 (1959.1) ”Och nu, Andreas, eftersom du är ledare för dina bröder i kraft av mitt förordnande och således har tjänat som min personliga representant, och då jag står i begrepp att lämna er och bege mig till min Fader, befriar jag dig nu från allt ansvar för dessa timliga och administrativa ärenden. Härefter får du inte utöva någon annan bestämmanderätt över dina bröder än den som du har förvärvat i din egenskap av andlig ledare och som dina bröder därför villigt erkänner. Från och med denna stund får du inte utöva någon auktoritet över dina bröder såvida de inte på nytt ger dig en sådan bestämmanderätt genom att definitivt besluta om en sådan stadga efter att jag har begett mig till Fadern. Men denna befrielse från ansvaret som administrativ ledare för gruppen minskar inte på något sätt din moraliska plikt att göra allt som står i din makt för att med en fast och kärleksfull hand hålla samman dina bröder samlade under den prövande tid som vi har genast framför oss, de dagar som nödvändigtvis ligger mellan den stund då jag lämnar min köttsliga gestalt och den tid då jag sänder den nya läraren som skall bo i era hjärtan och som till slut skall leda er till all sanning. Då jag gör mig redo att lämna er vill jag befria dig från allt administrativt ansvar som hade sitt upphov och berättigande i min närvaro som en bland er. Härefter utövar jag endast andlig auktoritet över er och bland er.	181:2.17 (1959.1) “And now, Andrew, since you are the chief of your brethren by authority of my appointment, and since you have thus served as my personal representative, and as I am about to leave you and go to my Father, I release you from all responsibility as regards these temporal and administrative affairs. From now on you may exercise no jurisdiction over your brethren except that which you have earned in your capacity as spiritual leader, and which your brethren therefore freely recognize. From this hour you may exercise no authority over your brethren unless they restore such jurisdiction to you by their definite legislative action after I shall have gone to the Father. But this release from responsibility as the administrative head of this group does not in any manner lessen your moral responsibility to do everything in your power to hold your brethren together with a firm and loving hand during the trying time just ahead, those days which must intervene between my departure in the flesh and the sending of the new teacher who will live in your hearts, and who ultimately will lead you into all truth. As I prepare to leave you, I would liberate you from all administrative responsibility which had its inception and authority in my presence as one among you. Henceforth I shall exercise only spiritual authority over you and among you.
181:2.18 (1959.2) ”Om dina bröder önskar ha dig kvar som sin rådgivare anmodar jag dig att i alla timliga såväl som andliga ärenden göra ditt yttersta för att främja frid och harmoni mellan olika grupper av uppriktiga evangelietroende. Ägna återstoden av ditt liv åt att främja den broderliga kärlekens praktiska aspekter bland dina bröder. Var vänlig mot mina köttsliga bröder när de helt börjar omfatta detta evangelium; visa kärleksfull och opartisk tillgivenhet för grekerna i väster och Abner i öster. Fastän mina apostlar snart skall skingras till världens alla fyra hörn för att där förkunna det glada budskapet om frälsningen i sonskapet hos Gud, skall du hålla dem samman under den prövande tiden just framför oss, den period av intensiv prövning under vilken ni måste lära er att tro detta evangelium utan att jag personligen är närvarande, medan ni tålmodigt inväntar ankomsten av den nya läraren, Sanningens Ande. Och så, Andreas, även om det inte skulle tillfalla dig att utföra de gärningar som i människors ögon är stora, var tillfreds med att vara lärare och rådgivare åt dem som gör sådana ting. Gå vidare med ditt arbete på jorden ända till slutet, och sedan skall du fortsätta denna verksamhet i det eviga riket, ty har jag inte mången gång sagt er att jag också har andra får, som inte hör till denna fålla?”	181:2.18 (1959.2) “If your brethren desire to retain you as their counselor, I direct that you should, in all matters temporal and spiritual, do your utmost to promote peace and harmony among the various groups of sincere gospel believers. Dedicate the remainder of your life to promoting the practical aspects of brotherly love among your brethren. Be kind to my brothers in the flesh when they come fully to believe this gospel; manifest loving and impartial devotion to the Greeks in the West and to Abner in the East. Although these, my apostles, are soon going to be scattered to the four corners of the earth, there to proclaim the good news of the salvation of sonship with God, you are to hold them together during the trying time just ahead, that season of intense testing during which you must learn to believe this gospel without my personal presence while you patiently await the arrival of the new teacher, the Spirit of Truth. And so, Andrew, though it may not fall to you to do the great works as seen by men, be content to be the teacher and counselor of those who do such things. Go on with your work on earth to the end, and then shall you continue this ministry in the eternal kingdom, for have I not many times told you that I have other sheep not of this flock?”
181:2.19 (1959.3) Jesus gick sedan över till tvillingarna Alfaios, och stående mellan dem sade han: ”Mina små barn, ni är en av de tre brödrapar som beslöt sig för att följa mig. Ni har alla sex lyckats väl med att arbeta i fred med dem som är ert eget kött och blod, men ingen har lyckats bättre med det än ni. Svåra tider ligger just framför oss. Ni kanske inte förstår allt som kommer att hända er och era bröder, men tvivla aldrig på att ni en gång blev kallade till rikets arbete. För en tid kommer det inte att finnas några folkmassor som behöver styras, men bli inte modfällda när ert livsverk är avslutat skall jag ta emot er i höjden, där ni i härligheten skall få berätta om er frälsning för serafernas härskaror och mängderna av Guds höga Söner. Ägna ert liv åt att upplyfta det alldagliga arbetet. Visa alla människor på jorden och änglarna i himlen hur glatt och modigt den dödliga människan kan återvända till sina tidigare arbeten efter att för någon tid ha kallats till att arbeta i Guds särskilda tjänst. Om ert arbete med rikets yttre angelägenheter tills vidare skulle visa sig vara avslutat, borde ni gå tillbaka till era tidigare arbeten utrustade med den nya upplysning som erfarenheten av sonskapet hos Gud ger och med den ädla insikten att för den gudsmedvetne finns ingenting sådant som är bara vanligt arbete eller världsligt slit. För er som har arbetat tillsammans med mig har allting blivit heligt, och allt jordiskt arbete har blivit ett tjänande även av Gud Fadern själv. Och när ni får höra nyheterna om vad era tidigare apostlakamrater åstadkommer, gläd er då med dem och fortsätt med ert dagliga arbete såsom de som väntar på Gud och gör sin tjänst medan de väntar. Ni har varit mina apostlar och skall alltid vara det, och jag skall minnas er i det kommande riket.”	181:2.19 (1959.3) Jesus then went over to the Alpheus twins and, standing between them, said: “My little children, you are one of the three groups of brothers who chose to follow after me. All six of you have done well to work in peace with your own flesh and blood, but none have done better than you. Hard times are just ahead of us. You may not understand all that will befall you and your brethren, but never doubt that you were once called to the work of the kingdom. For some time there will be no multitudes to manage, but do not become discouraged; when your lifework is finished, I will receive you on high, where in glory you shall tell of your salvation to seraphic hosts and to multitudes of the high Sons of God. Dedicate your lives to the enhancement of commonplace toil. Show all men on earth and the angels of heaven how cheerfully and courageously mortal man can, after having been called to work for a season in the special service of God, return to the labors of former days. If, for the time being, your work in the outward affairs of the kingdom should be completed, you should go back to your former labors with the new enlightenment of the experience of sonship with God and with the exalted realization that, to him who is God-knowing, there is no such thing as common labor or secular toil. To you who have worked with me, all things have become sacred, and all earthly labor has become a service even to God the Father. And when you hear the news of the doings of your former apostolic associates, rejoice with them and continue your daily work as those who wait upon God and serve while they wait. You have been my apostles, and you always shall be, and I will remember you in the kingdom to come.”
181:2.20 (1960.1) Sedan gick Jesus över till Filippos, som reste sig och fick höra följande budskap av sin Mästare: ”Filippos, du har ställt många dumma frågor till mig, men jag har gjort mitt bästa för att besvara var enda, och nu vill jag besvara den sista av dessa frågor som har stigit upp i ditt högst ärliga men oandliga sinne. Under hela den tid jag har gått runt bordet och närmat mig dig har du frågat dig själv: ’Vad skall jag ta mig till om Mästaren går bort och lämnar oss ensamma i världen?’ O, du klentrogne! Och dock har du nästan lika mycket som många av dina bröder. Du har varit en bra proviantmästare, Filippos. Du svek oss endast några få gånger, och en av de gångerna använde vi till att manifestera Faderns härlighet. Ditt förvaltarskap är snart till ända. Du måste inom kort mer fullständigt ägna dig åt det arbete som du kallades till — att predika rikets evangelium. Filippos, du har alltid velat att man skulle visa dig, och mycket snart skall du få se stora ting. Det hade varit mycket bättre om du hade sett allt detta genom tron, men eftersom du var uppriktig även i ditt materiella synsätt skall du leva för att se mina ord gå i uppfyllelse. Och sedan när du blir välsignad med andlig syn, gå då ut till ditt arbete och ägna ditt liv åt att leda mänskligheten att söka Gud och att söka efter eviga realiteter med den andliga trons öga och inte med det materiella sinnets ögon. Kom ihåg, Filippos, att du har en stor mission på jorden, ty världen är fylld av dem som ser på livet just så som du har varit benägen att göra. Du har ett storartat arbete framför dig, och när det har utförts i tro skall du komma till mig i mitt rike, och det skall bli mig ett stort nöje att visa dig sådant som ögat inte har sett, örat inte har hört, och det dödliga sinnet inte har föreställt sig. Bli under tiden som ett litet barn i andens rike och låt mig som den nye lärarens ande leda dig framåt i det andliga riket. Och på det sättet kan jag göra mycket för dig som jag inte har kunnat åstadkomma medan jag har vistats bland er som en världens dödlig. Och minns alltid, Filippos, att den som har sett mig har sett Fadern.”	181:2.20 (1960.1) And then Jesus went over to Philip, who, standing up, heard this message from his Master: “Philip, you have asked me many foolish questions, but I have done my utmost to answer every one, and now would I answer the last of such questionings which have arisen in your most honest but unspiritual mind. All the time I have been coming around toward you, have you been saying to yourself, ‘What shall I ever do if the Master goes away and leaves us alone in the world?’ O, you of little faith! And yet you have almost as much as many of your brethren. You have been a good steward, Philip. You failed us only a few times, and one of those failures we utilized to manifest the Father’s glory. Your office of stewardship is about over. You must soon more fully do the work you were called to do—the preaching of this gospel of the kingdom. Philip, you have always wanted to be shown, and very soon shall you see great things. Far better that you should have seen all this by faith, but since you were sincere even in your material sightedness, you will live to see my words fulfilled. And then, when you are blessed with spiritual vision, go forth to your work, dedicating your life to the cause of leading mankind to search for God and to seek eternal realities with the eye of spiritual faith and not with the eyes of the material mind. Remember, Philip, you have a great mission on earth, for the world is filled with those who look at life just as you have tended to. You have a great work to do, and when it is finished in faith, you shall come to me in my kingdom, and I will take great pleasure in showing you that which eye has not seen, ear heard, nor the mortal mind conceived. In the meantime, become as a little child in the kingdom of the spirit and permit me, as the spirit of the new teacher, to lead you forward in the spiritual kingdom. And in this way will I be able to do much for you which I was not able to accomplish when I sojourned with you as a mortal of the realm. And always remember, Philip, he who has seen me has seen the Father.”
181:2.21 (1960.2) Sedan gick Mästaren över till Natanael. När Natanael reste sig bad Jesus honom sätta sig, satte sig själv vid hans sida och sade: ”Natanael, du har lärt dig att leva ovanför fördomarna och att vara allt tolerantare sedan du blev min apostel. Men du har mycket mer att lära dig. Du har varit en välsignelse för dina kamrater däri att din konsekventa uppriktighet alltid har varit en påminnelse för dem. När jag har gått bort kan det hända att din frispråkighet kan inverka störande på hur du kommer överens med dina bröder, både gamla och nya. Du borde lära dig att uttryckandet av även en god tanke måste anpassas enligt åhörarens intellektuella status och andliga utveckling. Uppriktigheten är till största nytta i rikets arbete när den förenas med finkänslighet.	181:2.21 (1960.2) Then went the Master over to Nathaniel. As Nathaniel stood up, Jesus bade him be seated and, sitting down by his side, said: “Nathaniel, you have learned to live above prejudice and to practice increased tolerance since you became my apostle. But there is much more for you to learn. You have been a blessing to your fellows in that they have always been admonished by your consistent sincerity. When I have gone, it may be that your frankness will interfere with your getting along well with your brethren, both old and new. You should learn that the expression of even a good thought must be modulated in accordance with the intellectual status and spiritual development of the hearer. Sincerity is most serviceable in the work of the kingdom when it is wedded to discretion.
181:2.22 (1961.1) ”Om du lärde dig att arbeta tillsammans med dina bröder skulle du kanske kunna nå mer bestående resultat, men om du finner att du vandrar iväg för att söka upp dem som tänker som du, vig i så fall ditt liv till att visa att den gudsmedvetne lärjungen även ensam i världen och isolerad från sina troende fränder kan bli en som bygger upp riket. Jag vet att du förblir trogen till slutet, och jag skall en dag välkomna dig till den större tjänsten i mitt rike i höjden.”	181:2.22 (1961.1) “If you would learn to work with your brethren, you might accomplish more permanent things, but if you find yourself going off in quest of those who think as you do, in that event dedicate your life to proving that the God-knowing disciple can become a kingdom builder even when alone in the world and wholly isolated from his fellow believers. I know you will be faithful to the end, and I will some day welcome you to the enlarged service of my kingdom on high.”
181:2.23 (1961.2) Då talade Natanael och ställde denna fråga till Jesus: ”Jag har lyssnat till din undervisning allt sedan du först kallade mig till tjänst i detta rike, men ärligt sagt kan jag inte helt förstå innebörden av allt vad du berättar för oss. Jag vet inte vad jag kan vänta mig härnäst, och jag tror att de flesta av mina bröder är lika förbryllade, men de drar sig för att bekänna sin förvirring. Kan du hjälpa mig? Jesus satte sin hand på Natanaels axel och sade: ”Min vän, det är inte märkligt att du känner dig förbryllad när du försöker fatta innebörden av min andliga förkunnelse, ty du är så handikappad av dina förutfattade meningar baserade på den judiska traditionen och så förvirrad av din ihärdiga tendens att tolka mitt evangelium i enlighet med de skriftlärdas och fariséernas läror.	181:2.23 (1961.2) Then Nathaniel spoke, asking Jesus this question: “I have listened to your teaching ever since you first called me to the service of this kingdom, but I honestly cannot understand the full meaning of all you tell us. I do not know what to expect next, and I think most of my brethren are likewise perplexed, but they hesitate to confess their confusion. Can you help me?” Jesus, putting his hand on Nathaniel’s shoulder, said: “My friend, it is not strange that you should encounter perplexity in your attempt to grasp the meaning of my spiritual teachings since you are so handicapped by your preconceptions of Jewish tradition and so confused by your persistent tendency to interpret my gospel in accordance with the teachings of the scribes and Pharisees.
181:2.24 (1961.3) ”Jag har muntligen lärt er mycket och jag har levt mitt liv bland er. Jag har gjort allt som kan göras för att upplysa ert sinne och befria er själ, och det som ni inte har kunnat få från min undervisning och mitt liv, det måste ni nu bereda er på att får från alla lärares lärare — den faktiska erfarenheten. Och i all denna nya erfarenhet som nu väntar er skall jag gå före er och Sanningens Ande skall vara med er. Frukta inte; det som ni inte nu lyckas förstå skall den nya läraren, när han har kommit, uppenbara för er under återstoden av ert liv på jorden och under er träning genom de eviga tidsåldrarna.”	181:2.24 (1961.3) “I have taught you much by word of mouth, and I have lived my life among you. I have done all that can be done to enlighten your minds and liberate your souls, and what you have not been able to get from my teachings and my life, you must now prepare to acquire at the hand of that master of all teachers—actual experience. And in all of this new experience which now awaits you, I will go before you and the Spirit of Truth shall be with you. Fear not; that which you now fail to comprehend, the new teacher, when he has come, will reveal to you throughout the remainder of your life on earth and on through your training in the eternal ages.”
181:2.25 (1961.4) Och sedan vände sig Mästaren till dem alla och sade: ”Bli inte bestörta över att ni inte kan fatta hela innebörden av evangeliet. Ni är endast finita, dödliga människor, och det som jag har lärt er hör till det infinita, gudomliga och eviga. Var tålmodiga och vid gott mod, ty ni har eviga tidsåldrar framför er under vilka ni kan fortsätta ert stegvisa uppnående av erfarenheten att bli fulländade, såsom er Fader i Paradiset är fullkomlig.”	181:2.25 (1961.4) And then the Master, turning to all of them, said: “Be not dismayed that you fail to grasp the full meaning of the gospel. You are but finite, mortal men, and that which I have taught you is infinite, divine, and eternal. Be patient and of good courage since you have the eternal ages before you in which to continue your progressive attainment of the experience of becoming perfect, even as your Father in Paradise is perfect.”
181:2.26 (1961.5) Sedan gick Jesus över till Tomas, som reste sig och hörde honom säga: ”Tomas, du har ofta saknat tro; men när du har haft dina perioder av tvivel har du dock aldrig saknat mod. Jag vet mycket väl att de falska profeterna och osanna lärarna inte kommer att bedra dig. När jag är borta kommer dina bröder att allt mer uppskatta ditt kritiska sätt att se på nya läror. Och när ni under kommande tider alla skingras till världens alla hörn, kom då ihåg att du fortfarande är min ambassadör. Ägna ditt liv åt det stora arbetet att påvisa hur människans kritiska materiella sinne kan segra över det intellektuella tvivlets tröghet när det får se en manifestation av den levande sanningen, så som den verkar i erfarenheten hos av anden födda män och kvinnor som bär andens frukt i sitt liv och som älskar varandra så som jag har älskat er. Tomas, jag är glad att du anslöt dig till oss, och jag vet att du efter en kort period av förvirring kommer att fortsätta i rikets tjänst. Dina tvivel har förbryllat dina bröder, men de har aldrig bekymrat mig. Jag har förtroende för dig, och jag skall gå före dig ända till världens yttersta delar.”	181:2.26 (1961.5) And then Jesus went over to Thomas, who, standing up, heard him say: “Thomas, you have often lacked faith; however, when you have had your seasons with doubt, you have never lacked courage. I know well that the false prophets and spurious teachers will not deceive you. After I have gone, your brethren will the more appreciate your critical way of viewing new teachings. And when you all are scattered to the ends of the earth in the times to come, remember that you are still my ambassador. Dedicate your life to the great work of showing how the critical material mind of man can triumph over the inertia of intellectual doubting when faced by the demonstration of the manifestation of living truth as it operates in the experience of spirit-born men and women who yield the fruits of the spirit in their lives, and who love one another, even as I have loved you. Thomas, I am glad you joined us, and I know, after a short period of perplexity, you will go on in the service of the kingdom. Your doubts have perplexed your brethren, but they have never troubled me. I have confidence in you, and I will go before you even to the uttermost parts of the earth.”
181:2.27 (1962.1) Sedan gick Mästaren över till Simon Petrus, som reste sig när Jesus tilltalade honom: ”Petrus, jag vet att du älskar mig och att du kommer att ägna ditt liv åt att offentligt förkunna detta evangelium för jude och icke-jude, men jag är betryckt över att dina år av så nära förbindelse med mig inte har gjort mer för att hjälpa dig att tänka innan du talar. Vilket slags erfarenhet måste du gå igenom innan du lär sig att vakta din tunga? Hur mycket besvär har du inte ställt till med för oss med ditt tanklösa tal, med din förmätna självsäkerhet! Och du går mot mycket mer svårigheter om du inte övervinner denna svaghet. Du vet att dina bröder älskar dig trots denna svaghet, och du bör också förstå att denna brist på intet sätt försvagar min tillgivenhet för dig, men den minskar din användbarhet och upphör aldrig att orsaka svårigheter för dig. Men du kommer otvivelaktigt att få mycken hjälp av den erfarenhet som du kommer att gå igenom redan denna natt. Och det som jag nu säger till dig, Petrus, det säger jag likaså till alla dina bröder som är församlade här: I natt finns det stor fara för er alla att vackla på grund av mig. Ni vet att det står skrivet: ’Herden skall dräpas och fåren skall skingras.’ När jag är borta finns det stor fara för att några av er dukar under för tvivel och gör felsteg till följd av det som händer med mig. Men jag lovar er nu att komma tillbaka till er en kort tid, och att jag sedan kommer att gå före er in i Galiléen.	181:2.27 (1962.1) Then the Master went over to Simon Peter, who stood up as Jesus addressed him: “Peter, I know you love me, and that you will dedicate your life to the public proclamation of this gospel of the kingdom to Jew and gentile, but I am distressed that your years of such close association with me have not done more to help you think before you speak. What experience must you pass through before you will learn to set a guard upon your lips? How much trouble have you made for us by your thoughtless speaking, by your presumptuous self-confidence! And you are destined to make much more trouble for yourself if you do not master this frailty. You know that your brethren love you in spite of this weakness, and you should also understand that this shortcoming in no way impairs my affection for you, but it lessens your usefulness and never ceases to make trouble for you. But you will undoubtedly receive great help from the experience you will pass through this very night. And what I now say to you, Simon Peter, I likewise say to all your brethren here assembled: This night you will all be in great danger of stumbling over me. You know it is written, ‘The shepherd will be smitten and the sheep will be scattered abroad.’ When I am absent, there is great danger that some of you will succumb to doubts and stumble because of what befalls me. But I promise you now that I will come back to you for a little while, and that I will then go before you into Galilee.”
181:2.28 (1962.2) Då sade Petrus, som placerade sin hand på Jesu axel: ”Även om alla mina bröder skulle duka under för tvivel på grund av dig, lovar jag att aldrig komma på fall för vad du än må göra. Jag skall gå med dig och om så behövs dö för dig.”	181:2.28 (1962.2) Then said Peter, placing his hand on Jesus’ shoulder: “No matter if all my brethren should succumb to doubts because of you, I promise that I will not stumble over anything you may do. I will go with you and, if need be, die for you.”
181:2.29 (1962.3) När Petrus stod där framför sin Mästare, darrande i hela kroppen av ett intensivt känslosvall och överflödande av äkta kärlek till honom, såg Jesus rakt in i hans tårfyllda ögon och sade: ”Petrus, sannerligen, sannerligen säger jag dig, i natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre eller fyra gånger. Och det som du sålunda inte lärde dig av en fridfull samvaro med mig kommer du att få lära dig genom mycken bedrövelse och många sorger. Och sedan när du verkligen har lärt dig denna nödvändiga läxa bör du stärka dina bröder och fortsätta med att leva ditt liv ägnat åt att predika evangeliet, även fast du kan tänkas hamna i fängelse och möjligen följa mig i att betala det suprema priset för kärleksfull tjänst vid byggandet av Faderns rike.	181:2.29 (1962.3) As Peter stood there before his Master, all atremble with intense emotion and overflowing with genuine love for him, Jesus looked straight into his moistened eyes as he said: “Peter, verily, verily, I say to you, this night the cock will not crow until you have denied me three or four times. And thus what you have failed to learn from peaceful association with me, you will learn through much trouble and many sorrows. And after you have really learned this needful lesson, you should strengthen your brethren and go on living a life dedicated to preaching this gospel, though you may fall into prison and, perhaps, follow me in paying the supreme price of loving service in the building of the Father’s kingdom.
181:2.30 (1962.4) ”Men minns mitt löfte: När jag är uppstånden skall jag stanna en tid hos er innan jag beger mig till Fadern. Och även i natt skall jag be Fadern att stärka var och en av er inför det som ni nu så snart måste genomgå. Jag älskar er alla med den kärlek som Fadern hyser för mig, och därför bör ni hädanefter älska varandra så som jag har älskat er.”	181:2.30 (1962.4) “But remember my promise: When I am raised up, I will tarry with you for a season before I go to the Father. And even this night will I make supplication to the Father that he strengthen each of you for that which you must now so soon pass through. I love you all with the love wherewith the Father loves me, and therefore should you henceforth love one another, even as I have loved you.”
181:2.31 (1962.5) Och sedan, efter att de hade sjungit en psalm, gav de sig i väg till lägret på Olivberget.	181:2.31 (1962.5) And then, when they had sung a hymn, they departed for the camp on the Mount of Olives.